...tillsammans med eleverna.

Mig sa det hela jättemycket- och jag tror att eleverna tyckte samma sak.

Den var nästan allt igenom komisk- en kollegas/väninnas man (som nog är känd som komiker/musiker här i Värmland) och två andra förde fram ett mycket viktigt budskap med glada skratt och faktiskt och faktiskt tårar- för min del. En av de andra två var Björn Starrin, känd från "Bröllopsfotografen" bl a.

Det är så häftigt med komik med djup, tycker jag. Inte bara blaha-blaha, skratt och fniss och hola bandola, utan en "text" som kan tolkas.

Budskapet gick ut på det här med människovärde.

Att älska någon för den han/hon är. Inte för det han/hon presterar. Att vi alla är unika och bör uppskattas just därför. Vi måste inte falla in i mallen för "den vanliga människan" - för den finns inte. Vem tusan är "normal" förresten?!

Själv känner jag mig ganska långt därifrån.

Blandat med mycket skoj berättade sedan väninnans/kollegans man om deras äldsta barns födelse.

Om hur dottern var handikappad- men så älskad ändå. Just för den hon är. Så fruktansvärt härligt!!! :)

Det är något jag själv tampas med just nu- minnen från min egen barndom- och något jag med all säkerhet inte är helt ensam om.

 Hur viktigt jag upplevt det där med att vara "lyckad" - och vad sjutton är det?!

Är det att vara så "perfekt" som möjligt?

-Och åter- vad är det?

Finns det en mall, kanske?

Eller finns det kanske något som är större?

Sov Gott!

Jag besökte  förintelselägret Auschwitz (stavas det så, tro?) för ett antal år sedan i egenskap av historielärare, tillsammans med kollegor och några elever. Minnet sitter starkt inpräntat i min skalle. Ångesten, det gråa, smärtan... Alla glasögon, allt hår som klipptes av innan dessa människor skulle få ta sig en titt på Helvetet.

Jag fick med mig ett häfte hem.

"Om detta må du berätta" stod det.

Och jag har berättat. För hundratals elever- och hör jag ens talas om ordet "rasism" reser sig nackhåren på mig.

Nu tar jag mig ner till nivån vardagsliv.

Till allt det där- varje-dag-köret.

Och det finns folk som beter sig omänskligt också här. Själv är jag långt ifrån perfekt, men jag strävar efter att inte såra. Aldrig göra någon illa.

Så om detta kommer jag tamejf-n berätta!!!

Sov Sött; Världen:)

Är det något jag inte förstår mig på, så är det rasism.

Två av mina finaste vänner är från andra kulturer, och ni ska bara veta, go vänner, vad mycket utbyte jag har av dem- så måånga intressanta diskussioner!!!

 Jag har en fin väninna som är fransyska, Hon är uppfostrad som katolik- och kommer med många intressanta historier från sitt hemland. Sedan har jag en annan fin väninna som är kurd- hon ska få lära mig dansa orientalisk magdans!!! :-) fast då får väl Nordeuropa passa sig, så jag inte dallrar omkull hela kontinenten!!! :)

I alla fall: vi diskuterade ordet "toffel" häropmdagen. Jag, ja, jag tror det var jag- råkade nämna ordet. En av väninnorna frågade om en man jag pratade om: "Är han "toffel"?

Och så kom diskussionen igång om huruvida ordet "toffel" finns på franska resp. kurdiska. Och det gör det.

Men vad tusan är då en "toffel"?

-En mjuk sko. Med föga status.

En man som inte bestämmer själv, utan som låter kvinnan styra och ställa.

Sexigt!!! ;-)

Eller...hmmm...

Sov Sött, Världen! ;-)

Så skönt att bara sitta och ta det enbart lugnt.

Framför datorn, me and the cats again...

Fast barnen kommer båda hem imorgon igen. Sedan väntar en hektisk vecka. Jobbar ju heltid igen, bara det efter en megalång deltidssjukskrivning-puh, men gött samtidigt. Gött att va frisk igen. Och kommande helg är det konfirmation för Elinor, så en del förberedelser väntar. Men idag chillas det, ser ni. Jag laddar. Tvättar och städar lite, i övrigt blir det inte många knop just idag. Imorgon blir det gräsklippning, nu växer det så jag nästan har en hel äng här utanför. Med en massa maskrosor... :(

Ha en skön kväll, Alla, därute! ;)

Utan sina härliga, underbara vänner- vad vore man då?

Gabbe har åkt till sin morfar. Elli ska ha kamrater här på pizza och tjejmys.

Själv ska jag alldeles strax hoppa in i duschen... göra mig vacker! :)

Lotta kommer om någon timme. Vi ska prata och skratta =) och styr sedan kosan vidare till Rocken, där vi möter upp Anna-lena med vänner från Grums.

Så nu får ni komma, snygga män!!! ;)

Med förhoppning om en kul kväll!!! :-)

Jag är så fruktansvärt, så oerhört, otroligt glad över att jag är frisk!!!

"Den friske har många önskningar- den sjuke bara en!"

Jag är så otroligt tacksam, ska ni veta, go vänner, över att jag orkar igen. Det där är inget man ska ta för givet. Jag har varit i helvetet och vänt. JAG HAR VERKLIGEN VÄNT!!! :) Helt otroligt, men sant!

Jag orkar igen- jobbar på, tränar, tar hand om barnen, skriver- har återfunnit Bea-mig själv.

Fast jag kom ut ur tunneln som en lite annorlunda människa.

Bryr mig föga om vad andra människor tycker och tänker längre. Vill absolut inte skada eller göra någon illa, men det här med att "vara poppis" intresserar mig sådär, kan jag väl påstå. Nu kör jag mitt race. Sedan får folk säga eller tycka vad de vill.

Synd, förresten, att det inte blir någon sommarskola på Jättesten i år. Jag hade gärna jobbat några veckor extra, tjänat in några tusenlappar till en till semestern. Vill på utlandsresa i år med barnen. Och jag kan säga att det här med att vara ensamstående mor i kombination med läraryrket inte är någon superekvation rent ekonomiskt. Jag kan inte påstå att jag badar i pengar- ja, vem gör det?

Lyckligtvis har jag mitt skrivande. Så jag har beslutat mig för att skriva fyra noveller- bringar förmodligen 6000:- (säljer dem "med ensam rätt till publicering") till olika tidningar. Jag skriver under pseudonym, fast det är berättelser ur mitt liv, men jag ändar alltid diverse fakta, så att ingen ska kunna känna igen sig.

Det känns himla gött det där, faktiskt, att vara oberoende.

Helt oberoende av en karl, rent ekonomiskt.

Jag har en radhuslägenhet på 117 kvadrat här, och för den betalar jag helt själv.

Jag funderar på att resa utomlands i sommar, med mina barn. Pengarna fiskar jag från egen rygg. Inte från någon annan.

;)

Halva dagen idag, tre timmar igår kväll och ett antal i söndags har jag varit ute på orientering.

Det är grabben som älskar det...

Han håller ju på med Friska Karlstad och jag är med. Jag kör runt mellan skogarna och lufsar efter när han letar kontroller. Han är himla duktig, men nu är morsan slutkörd! :) Efter det, en mysmåltid, bara han och jag på favvishaket Subway och en tur på Bergvik.

Finns det något jag hatar, så är det att gå runt på Bergvik!!! Jag, från hjärtat, avskyr köerna, folk överallt, enbart jobbigt...

Gabbe gillar Bergvik, men jag måste bli hårdare. Han vill ofta dit, titta och ha sig. Gärna käka en bit mat där. Och jag, som sagt, avskyr det.

Längtar bara ut i skogen. Till lugn och ro. Jag tar verkligen sats innan jag åker ut till ett köpcentrum, ser bilarna svämma över på parkeringen- och känner bara: suck!!!!

Det fanns en tid i livet, då man gillade att ränna i affärer. Shoppa, prova kläder.

 Ja, den tiden är definitivt över för min del. Jag gör det jag måste, sedan lämnar jag placet, så kvickt jag någonsin kan.

 Imorgon har jag ett par ärenden på stan som jag måste uträtta. Då tar jag bara med Elinor, Gabbe får hitta på något annat. Han är expert på att "ockupera" mamma och Elli behöver ju också sin tid med mig.

Ska skicka iväg Gabbe till Morfar imorgon, när jag får gäster och sedan ägnar mig åt lite vuxengalej. Morfar är bra för Gabbe; Morfar kör på hårt med sunda värderingar.

Usch och fy, vad sliten jag känner mig.

Men det blir bättre!

Sov Sött! :)