Senaste inläggen

Av Beatrice F Wik - 16 oktober 2015 21:15


Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger. 

För erfaren, för frihetsälskande, för självständig.

Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i deras natur: du kan be hunden gå fot, och hon gör det. Hon är ett flockdjur, anpassar sig. Och du kan försöka be katten gå fot med. Fast hon kommer aldrig förstå vad du menar. hon kommer bara bli rädd och nervös om du försöker be henne följa dig, kommer springa fram och tillbaka i alla fall- hur du är försöker, så det är bara att ge upp. Hon kommer bli allt mer rädd för dig, ju mer du skriker.... Hon förstår inte??? För det där ligger inte i hennes natur. Oavsett hur du försöker, kör katten sitt eget race. Och även om hon liknar en hund... Finns många likheter... så är hon ju inte det.


Respektera: en katt är en katt och kommer aldrig gå fot. Den kommer springa fram och tillbaka tills du slagit dig själv blodig och inte ens i denna situation kommer katten fatta varför i hela fridens namn du slagit dig själv blodig?


/ crazy Catlady ... Och jag är som jag är. Vill jag förändra något med mig själv gör jag det. Själv.




Av Beatrice F Wik - 10 oktober 2015 22:15


Tänk att jag såg det på en sekund.

Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du.

Att det var dig jag väntat på.

Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet.


"Jag har färdats genom universum för att hitta dig

-genom tid och rum


... Gått till självaste helvetet

-och tillbaka"


No one can save me now, but you.



 

Av Beatrice F Wik - 30 september 2015 16:45

 

Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter.

!8 år av kärlek.   

Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen.

Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan det var en färggrann oktoberkväll för exakt 18 år sedan.

Jag var lyckligast i världen.

Och Lilla Gumman var så fullkomlig: en stor bebis på 4,4 kilo- ändå född en vecka tidigare än beräknat.

Och vacker som få med kolsvart hår, relativt långt, blå ögon och kritvit hy.

Snövit kallades hon faktiskt.


Jag sänder också en massa värme, styrka... till min gamla bloggvän Viveca.

I mitt bloggandes begynnelse hade vi nära kontakt via vårt skrivande, sedan rann det ut i sanden. Tur Facebook finns, så att man trots allt kan hålla en viss kontakt.

Livet är inte rättvist.

Av Beatrice F Wik - 19 september 2015 23:45



Tiden har gått.

Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig.

Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt.

Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)


Av Beatrice F Wik - 19 september 2015 23:00




Hej igen! :)

Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.


Lite Eurythmics kanske?

"När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."



Av Beatrice F Wik - 8 september 2015 21:21


Idag ska jag sova tidigt. Jag har varit ovanligt trött idag. Stafylokocksåret öppnade sig igår igen, såg bedrövligt äckligt ut. Idag har det varit bättre. Hoppas det blir bra nu 😳😳😳.  Jag har rådgjort med vårdcentralen, kan inte gå i "stängda" skor, utan sandaler, öppna, tills det läker. Fortsatt antibiotika, vilket gör mig trött, trött, trött.

Vi jobbar två kollegor i klassen och i eftermiddags var jag tvungen att ta över kollegans föreläsning, men risk att somna då jag gick på lågvarv. Är jag igång har jag inget alternativ. Då blir jag pigg automatiskt. men hjärnan är segare än vanligt: "Jag HETER INTE SIMON!!!" säger plötsligt en av eleverna som jag envisas med att kalla vid fel namn och vi skrattar lyckligtvis bara åt hela situationen.

Det vet jag ju så klart, men jag har bara varit ovanligt trött.

Ska verkligen försöka sova snart och hoppas, som sagt, innerligt att mitt sår har den goda smaken att snabbt ge sig av. 

Och jag slipper en antibiotikakur till...


Natti världen😴

🌜🌝🌚🌛

Av Beatrice F Wik - 5 september 2015 23:13

...är ett filmcitat. Filmer är bra för en vilande sjukling.

Ur Dirty Dancing, en av mina favoriter:


"Det finns inget som skrämmer mig mer än tanken på att gå ut ur det här rummet

och aldrig mer få känna det jag känner just nu"


💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕

Av Beatrice F Wik - 5 september 2015 12:57

... På min nya padda. Jag har aldrig haft någon iPad tidigare, lånat sonens ibland men inte haft någon egen, som jag kommer att bära med mig jämt, tror jag. Den här känns ju bara toppen! Det är förvisso inte min padda egentligen heller, utan den tillhör Karlstad kommun, men jag fick den igår, sprillans ny, som ett jobbredskap. Och den här kommer jag verkligen ha nytta av i mot jobb, skönt att slippa dra med sig en stor dator fram och tillbaka!!!


Veckan som gått har varit kämpig. Nu vilar jag sju kvart i timmen.

Jag har nytt jobb och har bestämt mig för att ge allt jag har där, för det är ett himla bra jobb. därför sjukskriver jag mig inte om jag inte är död eller har någon smitta som är rent elak att föra vidare (typ magsjuka.) Jag har jobbat sjuk hela veckan, men äter antibiotika, så jag smittar inte och blev så glad när min närmaste kollega uppmärksammade detta innan vi tog helg igår." Du har inte visat med en min att du haft ont" sa hon "det har inte märkts alls".

Och det var ju härligt att höra för personligen avskyr jag människor som låter andra, helt oskyldiga, få lida för att personen i fråga själv mår dåligt.

Under söndagkvällen (helgen som gick) drabbades jag av smärta i kroppen och feber. Jag sammankopplade inte alls detta med ett sår jag hade på foten, utan drog bara på ett stort plåster på såret. Jag mådde allt sämre, blev hängigare men bet ihop och var glad.

Två dagar senare drog jag bort det stora plåstret och fick en chock. Mitt lilla sår hade växt där under, blivit jättestort och varigt, och det blödde och kom vätska från flera ställen på det infekterade området.

jag visade mitt läskiga sår för kontoristen på min skola, hon misstänkte stafylokocker och bad mig genast gå till närmaste vårdcentral, vilket jag lyckligtvis gjorde. För det var stafylokocker och jag fick penicillin och såret omlindat. Smärtan i såret och i min kropp är nu i princip borta men magen har pajat av penicillinet och jag är bara hängig.

Så jag vilar nu. Sju kvart i timmen.


Det är förresten svårare att upptäcka skrivfel på den här manicken, dessutom har jag ett rättstavningsporrande som går in... Så det är möjligt att ni får stå ut med en del stavfel här tills jag vänjer mig, kära läsare.🌞


Presentation


-beabloggar-
Av Beatrice F Wik

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Annat språk


Skapa flashcards