Folk brukade skämta om mig, aldrig taskigt, jag tyckte själv det var lustigt... att jag är en riktig vimsmaja. När jag var utbränd förklarade läkaren att detta är inget annat än ett stresssymptom. Hjärnan stänger liksom av, en överlevnadsinstinkt. Så håller man på och tappar bort nyckarna gång på gång är detta att tecken på att man har mycket att hålla i skallen. Hjärnan "prioriterar bort" nycklarna.

Ganska självklart egentligen men lätt att skratta bort...

Numera har jag lärt känna mig själv lite bättre, vet vad som ger mig ny energi osv, vet att hjärnan måste vila och ladda ibland. Annars blir det fullt. Man måste inte vara effektiv ständigt, då tar det till slut stopp.

Och jag har varit extremt vimsig under veckan som gått. Såg- när jag satt i bilen på väg HEM, hade inte sett mig själv i spegeln under arbetsdagen- att jag hade satt på mig två olika örhängen på morgonen. Måste ha sett för lustigt ut. Och jag är morgontrött, det är en ren plåga varje morgon... gränsar till zombietillstånd. Så just på morgonen är det inte det minsta konstigt, fort går det dessutom. Men att jag inte tittat mig i spegeln på hela dagen... ja, jag är i alla fall inte överdrivet utseendefixerad när jag jobbar. :)

Nu gjorde jag också en lustig förvirrad grej. Det är inte sol här i Karlstad, men temperaturen är ändå ljumm och behaglig, jag tog en promenad till affären tidigare idag och njöt bara. Man kan gå utan jacka- vilken lycka!

Jag mötte tre män som stod vid en bil, de stirrade på mig så jag till slut sa"hej"- glatt, fast jag aldrig sett dem förut. När jag kom fram till affären upptäckte jag att jag gått med min klänning halvt instoppad i strumpbyxorna, så halva rumpan syntes. Förstår att de där tre männen stirrade... Fy tusan! Men jag får helt enkelt bjuda på det en lördag som denna.

Nu har jag fått ordning på musen. Ja, datamusen alltså =), så nu kan jag göra mer med datorn.

(Se nedanstående inlägg)

April 1974, Waterloo skrev jag ju om. Min låt, hehe :) den vann hela karusellen med!

Så klart. Abba.

70-tal: Vilka underbara kläder!

Och jag... jag ger upp nu. Följer bara mitt hjärta, kampen är över. Mitt hjärta har trots allt alla svar. Alla svar på alla mina frågor finns där. Jag är besegrad.

Hittade något så bra...

Jag har inte själv ADHD men jag träffar dagligen barn som har ADHD, i mitt jobb.

Så mycket i den här bilden som stämmer i beskrivningen: unika, banbrytande, sensitiva och intuitiva. Kreativa.

Vad härligt det är att inte alla människor är likadana!

Min låt... så har det blivit.

April 1974.

My my

At Waterloo Napoleon did surrrender

and I

have met my destiny in quite a simular way

The history book on the shelf

is almost repeating itself

Min jäkla datamus strejkar till råga på allt nu med...

Så det går inte att göra alls det jag tänkt.

I alla fall: Abba. Waterloo. April 1974.

Vid Waterloo gav Napoleon upp,

mötte sitt eget öde.

Historieböckerna upprepar sin historia...

Fortfarande inte lagt mig till sängs. Och jag borde inte sitta här och skriva, det är väl egentligen slöseri med tid, när jag fortfarande har tvätt att ta hand om.

Men jag saknade lilla bloggen. Ville bara skriva.

Mitt liv kör som vanligt på i 180, säkert som andras, det är full fräs.

Och jag älskar att det är vår och sol... jag bara njuter nu, har varit ute på långpromenader på kvällarna- det är dagens bästa! Det gäller att ta för sig nu!

Jag har inte så mycket mer att komma med, ser fram emot dejt med kudden, alldeles alldeles snart...

Grattis lilla bloggen!

Idag ligger vi på topp du å jag. :)

Beabloggar är den blogg som för tillfället först kommer upp, om man söker på bloggar i Värmland.

Roligt!

Jag känner ibland när jag skriver att det kan bli fruktansvärt utlämnande, rent psykologiskt, men det är en del av det. Man måste kanske vara en viss typ av människa, som kan blotta sig så här... jag vet ju inte vem som läser, men just nu... under en period har jag haft många läsare.

Och jag känner ... att ska jag ha något att komma med när jag skriver måste det nästan vara lite utlämnande, annars blir texten för platt, liksom.

Fast jag försöker ju hålla andra människor utanför det jag skriver... inte så kul om någon känner igen sig i mina ord, som öppet står att läsa här. Jag skriver aldrig om kärleksrelationer exempelvis, det enda jag kan säga är att jag ibland känner mig som en katastrof med en hel drös avslutade relationer bakom mig, men som min vän Svenn så klokt sa: Det kan ju också vara en typ av progressivt tänkande. Härligt. =)

Livslång kärlek finns bara i sagor. Eller... ja, jag vet att det är en del som fixat det galant och jag är avundsjuk på alla dem som aldrig genomgått en skilsmässa. Det är ingen trivsam historia, skilsmässor är inte att rekommendera, men ibland blir det så ändå. Shit happens.

Söndag... Mitt påsklov är snart slut. Lite vemodigt men våren har kommit så det är bara att njuta och ta för sig!

Bara å gå ut å va gla´.

Dra ett streck och gå vidare.

Livet väntar där ute.

Vad ska du annars med allt det här till?

Underbare Lundell.

(Han var ju så snygg som ung också... tycker jag. Jag har sett honom i verkligheten flera gånger, jag har till och med pratat med honom och han har rufsat mig i håret. Han har jätteblå fina och snälla ögon.)

Hehe... bara så ni vet. MYCKET stolt är jag över det. =)

Idag är jag mera harmonisk, har inte varit lika argsint =)

Det har varit gudomligt skönt att bara få vara, fast imorgon kommer mina barn hem igen och det ska naturligvis bli jättekul! Jag längtar efter dem, finaste <3

Finns inget bättre än de, så klart!

Jag känner mig utvilad nu efter det här soliga påsklovet, det har varit sååå härligt!

En av mina absoluta favoritplatser... här har jag varit mycket, för tröst, i ilska och glädje.