... blogghumör idag.:)

Vill dokumentera lite, f a för min egen skull om mina underbara kattungar. Mina och Tessans <3.

Och Ellis o Gabbes, så klart.

De fyller tre veckor på måndag.

De vita (namnlösa, tjej-kille förmodligen) är de som varit mammigast och "gnälligast". Vill helst vara med Tessan, inte med Kattmormor.

Mimmi är sköldpaddsfärgad, störst och tidigast att börja gå, tätt följd av Lennart, den röd-vita. De började väl stappla sig fram för ett par dagar sedan, innan dess kravlade de bara. Stapplar dock fortfarande och somnar efter en kort stunds promenad.

Mimmi var också först att öppna ögonen. En vecka och en dag gammal. Lennart någon dag senare, de vita ytterligare någon dag senare.

Den tuffaste- som vågade "umgås" mest med mig, dvs våga bli upptagen utan att gny, var Lennart. De vita vill fortfarande helst inte vara med mig.

Och just nu sover alla fyra tryggt uppradade vid mammas tuttar, eller vad säger man... spenar?

Sov Sött, Facebook! ;)

...läsarrekord igår! ;) Här på bloggen, alltså. Högsta siffran ever.

 Är uppe i en ganska hög siffra idag med. Tack, kära Du, som kommer hit och läser! Jag kan säga att jag omöjligt kan se vem som varit här, men jag får en siffra för varje unik läsare som loggar in på min blogg. Och igår hade jag den högsta någonsin!... Skoj, skoj!!!

Ska sitta uppe bara en liten stund till, bara slappa här framför datorn. Har duschat och gjort mig klar, snart väntar kudden, nybäddad säng och kattungarna som sover hos mig. Plus mamman, Tessan. Världens ödmjukaste kattmor. Hon har ett sådant tålamod med dessa, så det finns inte...

Två av godingarna är redan bortlovade till min väninna, om hon och familjen bestämmer sig att ta dem. En kommer vi att behålla, har inte riktigt bestämt vilken- de som återstår är en sköldpaddsfärgad och en röd-vit. Ser ut som båda kommer att bli långhåriga. Den fjärde går till försäljning.

Nej, nu är jag allt trött...

Sussa sött, Vänner o kamrater! ;)

Ååå, vad härlig den här årstiden är!

Nu är det bara att njuta, det här är den absolut bästa tiden. Tycker jag. Fast jag gillar hösten också, för att inte tala om den gudomliga sommaren- den ligger framför oss nu... så härligt!!!

Lägger bakom mig allt det gamla; det finns alltid nya dörrar som öppnas när man stänger en.

Jag har alltid haft "god näsa" för vänner- det vet ju Ni som läser- mina fina kamrater!!! :)

har faktiskt, i princip genom hela mitt liv varit befriad från oärliga fulingar. Ja, någon har man väl stött på här och där, men de allra flesta har varit otroligt fina. Därför blir man ännu mer förvånad när man stöter på lustigheter.

Ni vet, man lever i en "präktig" skolvärld där rätt är rätt. Räkningar betalas, man beter sig respektfullt mot varandra och man lurar inte människor.

Jag är rätt nyligen separerad från min exman. Vi höll ihop i 18 år. Exmannen hade sina brister, liksom jag. Jag har en hel drös med tillkortakommanden som jag skulle kunna rada upp om jag känner för det. Jag är nämligen människa. Men jag vill här och nu hedra den mannen. Han var rak, gick aldrig bakom ryggen.

Han sa helt enkelt som det var, vilket alltid underlättade.

Nåväl, ingen idé att haka upp sig på skit!!! ;)

Nu ska jag ut i solen och ta vara på resten av dagen. Av den underbara första-majsolen!

Må Bäst! ;-)

Jag har faktiskt inte luftat det här förut. Men det känns så gudomligt gott att få skriva- och få respons!

Människor som svikit, fast det inte varit mitt fel. Och på något vis har jag dragit på mig hela samvetet i alla fall. Nästan upplevet det som om det vore mitt fel att de svek. Häftigt att inse- att så är det ju inte!

Om en annan person uppför sig som en j-a drummel kan jag faktiskt inte ta på mig det ansvaret- jag kan omöjligt hjälpa det! Jag kan skämmas, men det är också allt. Varje person äger sin egen vilja, sin egen handlingskraft.

Jag har burit en hel del skam de senare åren, faktiskt.

Skammen över att bli sviken. Kan Ni fatta det?! Det är ju helt sjukt egentligen.

När jag bjudit upp till dans, förberett och haft mig, och sedan blivit nonchad, har jag lagt det som en skuldbörda på mig själv! Försökt släta ut allting, men bara gått och mått dåligt.

Nej- tvi vale- nu har jag fått nog, mina vänner!

Hädanefter bjuder jag bara in Den som respekterar mig...

Och jag vägrar skämmas å den persons vägnar, som beter sig på motsatt sätt!

Kram från mig

... på falska egon!

Jag har egentligen god lust, just nu, ska jag säga er, kära Facebookkamrater, för det är väl ni som läser, att ringa upp ett stort ego, be honom ta sitt dubbelspel och bara dra till en plats där han aldrig mera syns. Men jag gör det inte; jag låter det bara vara, men är tacksam över att jag vaknat till liv. Insett att: "va tusan... sluta!!!"

Så ledsen jag varit, och flera med mig, över hur folk beter sig.

Hellre då, tror jag, en riktigt kantig typ, som är ärlig, än en som smygfiser.

 En smygfisare som inte törs stå upp för sina tankar, åsikter, känslor, utan som flyr när det brinner i husknuten. Räddar sig själv helt enkelt. Skiter i omvärlden.

Ja, jag vill inte skriva för mycket, då detta inte bara läses av mina vänner, utan säkerligen också av de som är mindre bekväma med mig- men det är så otroligt gött att få skriva av sig! Så skönt att få sätta ord på allt och bara gå vidare. Lämna skiten bakom mig. Lämna människor som inte respekterat mig, som sårat mig.

 Säkert inte med vilja, men det blir ju så ändå när man inte fixar att vara ärlig.

Alternativt leker- utan att vara man nog att ta konsekvenerrna.

 Jag skriver rent allmänt, om folk jag stött på i mitt liv, och det här kan vara i princip vem som helst. Det finns "smygfisare" överallt, ska ni veta...

Jag är sååå otroligt tacksam över alla de vänner jag har, som rakt upp-och-ner står för vad de tycker.

Som inte hymlar, smyger, eller döljer. Som har modet.

Modet som krävs att bara vara sig själv.

Sov Sött, Alla, o ha en fortsatt fin Valborgsmässoafton! ;)

... som överträffar det där med att finna nya, innerliga vänner.

Jag har nyligen funnit en sådan. En liten väninna som jag känner igen mig så i.

Hahaha... igår var vi ute på galej och kom hem med varandras jackor. Ja, då kan det inte ha varit helt nyktert...

Lotta ringde mig idag och frågade om jag hade hennes svarta skinnjacka här hemma. Hon hade nämligen åkt hem iklädd min!!! Och när jag tittade efter- ja, det var inte min skinnjacka som hängde där i hallen. Så j-a galet! :)

Nu när jag har mina underbara ungar, fina vänner- och ja, jag är ju dessutom "kattmormor". De sover i min säng, de små liven, fyra små ulltussar. Ja, i alla fall... Nu börjar jag känna mig redo för Kärleken. Tror jag. Vill bli så där tokkär igen!!! Så där galet betagen, ni vet ... så ett sms eller ett telefonsamtal gör hela dagen. Jag har inte varit galet förälskad så många gånger i mitt liv. Jag är inte den som går och blir småkär i allt och alla, utan när Han kommer, ska det verkligen vara något alldeles extra, annars kan jag lika gärna vara singel.

Jag har massvis av kamrater som lever i relationer där de tar det, helt enkelt, trots att det inte ger något. Har så svårt att förstå hur de tänker. Jo, barnen, det är en sak. Så levde jag länge, i slutet av mitt fd äktenskap. Vi höll ihop för ungarnas skull, trots att glöden mellan mig och exmannen hade slocknat. Med facit i hand som skild, kan jag nog påstå att det där var ett ganska korkat resonemang. Att se en hukad mamma i en relation hon inte trivdes med, var sämre, det har båda barnen bekräftat, än en levande morsa med glöd i. Detta trots att hon inte bor under samma tak som pappa. En glad mamma, helt enkelt. Som orkar mer, skrattar mer, har mer tålamod.

Så, som sagt... jag är singel jag. Och längtar efter att bli galet kär!!! ;) Men jag tänker inte hoppa på tåget en dag för tidigt, det förvånar mig inte om jag fortfarande är singel om ett år. Jag tänker nämligen inte ge bort mig själv till vem som helst. Roa sig kan man ju alltid göra, men Den där rätte väntar jag tåligt på.

Sov Sött, Världen! ;)

Hm... törra fröken ibland.

Det där med särskrivning betyder nog en del, trots allt... Eller hopskrivning.

Jag har alltid fascinerats av ord. Ord på alla språk. Jag gillar att leka med ord; pratar alla möjliga löjliga språk... Typ rorövovarorsospoproråkoketot. Kokanon dodu dodetot?

Jovisst, barnsligt...

Men det är väl så barn lär sig. Leka med orden.

Idag har det varit min dag, och jag tackar Alla som uppmärksammat mig!

F-n, jag har inga alls problem med att ta mig ett år närmare döden.

Jag är från hjärtat bara stolt.

Jag har också varit 25, och Ni är gudomligt vackra- donnorna! ;)

Ta vara på den där tiden- den kommer aldrig mer igen! :)

Ni kommer hit en dag, Ni med.

Inte för att jag är lastgammal, men jag bär rynkor och valkar med heder.

Jag får lov att acceptera att ämnesomsättningen avtar, parallellt med de 40.

Jag skulle inte vilja se ut som en ung flicka igen, för det där har jag ju redan gjort.

Det finns något som är mera betydelsefullt, och det kommer Du att upptäcka med åren.

Tryggheten, säkerheten, modet.

Det är häftigt! :)

Sov Sött; Alla!!! ;-)

Har sen lunch, och känner att jag måste meddela mina kära Facebook-kamrater att jag blev "kattmormor" i morse! ;-)

(om någon som inte är min Fb-vän skulle råka läsa här, så är min blogg direkt kopplad till mitt Fb-konto o det är väl där mina läsare finns, förstår jag, bland mina goa vänner!)

Min Tessan har fått fyra underbara ungar!

Två helvita, hon är själv vit, en röd-creme-färgad och en svart/grå. :)

Jag har bara träffat dem en liten stund, men jag har "hälsat" på dem alla (var tyvärr tvungen att åka till jobbet se´n, men Tessan klarar dem själv antar jag)... Längtar hem!

Mycket stolt mamma, kan jag meddela!

Well well, antar tat jag måste återgå till jobbet, men jag ville berätta!!! :-)

Ha en fortsatt fin dag, Alla därute!