&hl=sv_SE&fs=1&">

Ha en fin lucia!

Mitt allra mest speciella minne är från 1994, ovan, då jag fick den stora äran att under en veckas tid, hänga med på en späckad turné som en av fyra tärnor till Värmlands Lucia. På bilden är vi på Mariebergsskogen (jag står längst till höger) och sjöng här lucialåten, för första gången inför publik. Vi var dönervösa och allt lät fruktansvärt. Vi kom dock i snygga pälsar med häst och vagn, så vi kände oss som riktiga primadonnor.

Bättre gick det några dagar senare, när vi lussade i Karlstad domkyrka; då var vi uppsjungna och hade en stor kör bakom oss, så det lät riktigt bra.

Roligaste minnet av alla var när vi under luciakvällen lussade för Färjestadspelarna, när de satt i bastun. Vi höll på att smälla av allihop; inte bara av värmen!!! :)

Njut av musiken, av stämningen, vare sig det är på dagis, i skolan, hemma eller vad du nu pysslar med! Nu är julen snart här!

TOMTEN.

Victor Rydberg

Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; --

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?

Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Mycket lustigt skall inträffa innan ögonen trillar ur, sägs det.

Och detta minne måste jag bara visa upp!!!

En dag, tror det var i våras, skulle jag och ett par vänner gå och äta lunch på en pizzeria i lilla Grums, där jag jobbar.

Plötsligt stod mannen på bilden framför mig; jag minns inte riktigt hur det gick till, men på något vis kom det fram att han var en kändis; jag visste faktiskt inte, vilket gjorde honom en smula förnärmad. Då ville jag ha kort på honom (se ovan) och han svarade lite surt:

"Varför vill du ha kort på mig om du inte ens vet vem jag är?!"

"Ja men, du är ju känd och detta måste jag visa mina barn"

Och naturligtvis måste jag visa upp det på bloggen!!!

Jag har förstått att detta är en av Filip och Fredrik, kända från TV, fast jag hade uppenbarligen aldrig sett dem. Vårt möte avslutades med en lite grinig min, även om det inte alls ser ut så på kortet, men jag är trots allt stolt över att ha mött dem, eller honom. I lilla Grums! ;)

Lite häftigt för en värmlandsbonne som jag. De var förresten i Grums för att göra TV.

 Sov gott, alla!

Med denna bild, som faktiskt är från förra året   

(Gabbe är stjärngosse i skolan) vill jag önska er alla en fin lucia och försöka skapa lite julstämning på lilla bloggen.

Är dålig på att skriva för tillfället; har inte så mycket inspiration, men jag är citatfascist och vill bjuda er på något att tänka på:

"Positivt sällskap är att vara i fred med sig själv och nöja sig med sitt eget sällskap."

Clary Krekula

Sänder en varm kram till alla underbara vänner därute.

Tänker på Er!!!

... det är ju en del av livet det också.

Alldeles ofta rullar allt bara på. Jo, så skall väl livjet också vara, men när allt rullar, rullar det ofta i en riktning av pengar, tidspress, effektivitet. Säg den enda själ som inte vet vad jag pratar om nu.

När livet faller på ända, glimmar andra små pärlor, också. Pärlor, man tidigare sett, men bara gått förbi.

Som att min son skriver på

Facebook att Bea är den bäste mamman.

So what?!

För mig betyder det ALLT just nu!!!

Kramar o Sov söttis! ;)

Kundaliniyoga heter den typen av yoga som jag utövar på kursen. (Hade ju glömt bort namnet.) Det är den äldsta formen av yoga och den har tydligen utövats i 5000-6000 år. Häftigt! Längtar efter imorgon; när jag får yoga igen. Det är jätteskönt!

 För övrigt finns det mer jag borde träna; kan upplysa om att stressen gjorde mig smal. När man gör allt lugnt och långsamt lägger man på hullet 75 gånger lättare, i alla fall jag. Som patient med utmattningssyndrom får man ju inte superträna, heller, så jag får väl ta mina underbara promenader. Älskar dem! Har med sjukskrivningen lärt mig att vara mer närvarande i nuet och njuter verkligen av dofter, den friska luften, stillheten osv.

Hoppas Ni sover sött alla mysiga vänner!

det gör snart jag med.

Observera! Gardinerna som hänger bakom Gabbe och självaste tomten är inte rosa, som det ser ut; utan nu hänger de rödvita julgardinerna på plats.

Fortsättning föjer nedan...