...lägger jag in ännu ett musikklipp i utbildningssyfte ur rent egoistisk synpunkt. Nu har jag lärt mig hur jag gör, så nu måste jag befästa kunskaperna, som man så tjusigt säger på lärarspråk. Där sitter det!!!

Thåström skrev jag tidigare om. Hans musik är ju helt underbar, och trots att jag tror att han och jag är av olika politisk uppfattning gillar jag den här låten, det har jag gjort sedan jag var ung, den har ju ett antal år på nacken.

Det var så kul när Stockholmsfru Dina kommenterade ett tidigare inlägg om Thåström och hon skrev något i stil med "Har du sett honom? Helt otroligt, att en person som är så totalt borta i livet kan få till så'na texter. Han är nog lite din typ..."

Ja, det låter precis som om den här karln vore ganska exakt min typ. Jag har faktiskt ganska ordagrannt fått höra de här orden själv apropå mina lektioner och föreläsningar. Kollegor och vänner som ser mig i verkliga livet upplever mig ibland som förvirrad och en aning vimsig. Kollegor som varit med på mina lektioner blir därför förvånade över hur jag i klassrummet "byter personlighet" och blir lodrät i vinklarna. För att sedan kliva ut ur klassrummet och åter "sväva ut".

Jaa, inte kan man ju jämföra sig med konstnären ovan. Men jag känner igen typen.

Sov sött! ;)

O lala, vad stolt jag blir!!! Jag lär mig, fast det tar lite tid, men jag kliver framåt till slut!!! Kolla....aaaaa.... nu blev det ju riktigt bra!!! ;)

hur detta nu månne bli. Håller på med mina You Tube-klipp, ibland blir det två med mellanrum; får se hur det ser ut denna gång! =)

Gillar Lena Ph, mest, måste jag faktiskt erkänna, för att hon är så lik min "lilla Lena". Alltså min bästa väninna. Annars är jag inte så mycket för schlager. Men Lena... hon är bra!!! ;)

Jag har varit på semester på västkusten Därav min frånvaro på bloggen. Har haft det jättegott. Fiskat krabbor, samlat snäckskal och bara njutit av stillheten. Det gör man ju sällan annars.

Härom kvällen tog min dotter och jag oss en cykeltur till Havet. Vi satt och pratade och bara njöt av solnedgången. När solen gick ner blev allt plötsligt rosa.... Vi satt alldeles ensamma på en brygga, såg ut över havet och när solen gick ner färgades hela himmelen rosa. Och havet speglade himmelen... så det hela blev som en vacker dröm.

Igår gick jag ensam ut på en promenad. Gick, gick och gick genom okänd mark. (Jag älskar ju att bara gå...) Slutligen fann jag min destination. En liten brygga mitt ute i ingenstans. Inte bland övriga båtar på stranden, utan det här var en liten svajade brygga, med bara en liten gummibåt. Här satte jag mig och mötte stillheten. Utsikten var gudomlig; jag var helt ensam, med några segelbåtar på andra sidan viken, eller vad det nu heter när man befinner sig på kusten. Solen glittrade i havet. Det var bara sååå härligt. Jag, havet och stillheten. Lugnet. Ron.

Jag tror att jag är redo nu. För livets alla fighter. För livet är en fight; dra åt skogen... vad trist det skulle va om man bara håvade hem allt helt for free. 

Jag har fått tillbaka den förlorade kraften. I'm back in town... Nu j-ar, får de slå (Har ju genom bittra erfarenheter, som jag tidigare berättat, insett att det finns ju folk till allt. Tyvärr...) Men jag kommer att slå tillbaka. Inte "mesa" mig mera.

 För där och då, i detta ögonblick, mötte jag evigheten.

"Han kan sin sak, han känner sin styrka. Och han vet var den kommer ifrån."

/Ulf Lundell

En av mina absoluta favoriter.

Det rör sig om en man som finner sin styrka i Gud, men inte genom det kyrkliga, utan genom  att helt enkelt ensam gå upp på en klippa och där känna Kraften.

Låter kanske jättefånigt, det jag skriver. Men vet Du vad?

Det skiter jag i!!!

Sov gott, Alla Fina ;)

...alldeles underbar om dn inte började kl 3 på natten!!!

I förrgår fick jag så ont i magen så jag gick till sängs kl 21.00 Mycket präktigt gjort av en nattsudderska som Bea. Fram till dess att jag klarvaken öppnade mina mörkt blågröna när klockan slog ett och kände mig utsövd...

Nåväl; Också igår kväll var jag sliten framåt kvällskvisten och stängde samma blågröna vid 22-tiden. Också ganska präktigt för en sommarfirande lärare! Mindre kul känns det nu, när jag återigen vaknat till liv och min kropp tror att det är morgon, fast klockan är halv fyra och hela världen sover några timmar till...

Då är jag glad att jag har lilla Bloggen, som troget finns där, vilken när det är må bli...

Har egentligen inte så mycket att säga,,, Vill mest önska alla mina fina vänner och läsare en bra dag; den dag som vaknar snart! Allt gott till ER!  

Ha en underbar, lagom skön, njutbar lördag!

Många kramar från den extremt morgonpigga ;)

För det första gick jag till sängs -och somnade kl 21.00 ikväll!!! Mycket duktigt, Bea! ;) Hade nämligen ont i huvud och mage, så jag somnade kvickt. Strax efter ett vaknade jag; pigg som en lärka. (Är inte van att lägga mig så tidigt, så min kropp tror att det är morgon nu!!! ;)

 Min dotter kom ner en sväng och klagade öner "ont i magen" hon med, så det kan ha varit något vi käkat. Hon fick yoghurt och en macka, och sover nu åter sött...

Inte mamma, då, som istället sysselsätter sig med att träna på den "nya" bloggplatsen och lägger ut You-Tube-klipp. Här kommer en riktig goding (nedan;/

Å va sjutton ska jag envisas med att lägga in två med mellanrum emellan!!!??? Någon som vet?

Go Natt!

&hl=sv_SE&fs=1&">&hl=sv_SE&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="500" height="304">

Som vanligt har jag roat mig med ett quiz på Facebook; Hur ond är du? Svaret blev, föga förvånande: "Du är skitsnäll, du är en ängel." 

  Jag är allmänt känd för att vara snäll, med risk att bli utnyttjad. Och snälla, det är väl för tusan kossorna i hagen med. Det känns nästan lite trist, hur tråkig måste en sådan kvinna vara, liksom?

Förvisso har jag med åren lärt mig att bita ifrån, och se igenom konstigheter, men jag må erkänna att jag har gått på en del smällar med mina naiva, blå ögon. Världen ser inte riktigt ut som jag hade tänkt mig från början. Och varenda smocka har varit fruktansvärd, men så är det ju. Uppenbarligen består inte världen av en massa goda människor, som alla vill varandra väl, det finns hemskt mycket skit, ondska, rent ut sagt, i den med.

Trots att jag kanske är snäll "som kossorna i hagen" må jag ändå säga att jag är glad för det. Jag har förmodligen blivit älskad som barn, eller jag vet att jag blivit det, jag levde ett gott och omhuldat liv, fick aldrig som ung möta vare sig ondska eller misär, och nu har jag mycket att ge tillbaka.

En av de finaste kommentarer jag någonsin fått, fick jag .av en f d kollega, på tal om ämnet. "Det känns när du kommer in i lärarrummet" sa han. "Här kommer det goda."

Må jag bara få tacka och buga (för att jag inte tillhör den "hårda och känslokalla skaran", trots att jag naturligtvis känner sympati för dem som verkligen haft det tufft i livet, och inser att det finns en orsak till allt. Hur svårt måste det vara att ge om man själv aldrig har fått?) för det fina jag har fått i min uppväxt :)

Jaa. Livet är då inte enkelt...

Jag visade nog aldrig hur enormt mycket jag uppskattade det han sagt, utan sa nog bara artigt "tack." Men om jag får representera det goda är jag omåttligt stolt. Sedan får jag väl vara en smula blåögd och korkad. Jag lär mig, jag med... Men jag kommer fortsätta att tro på det varma, det vänliga och kärleksfulla. Folk är inte dumma. De rensar ganska snabbt bort agnarna från vetet...

Sov sött, alla ;)