Bloggandet är ett mycket intressant sätt att skriva på, eftersom man får omedelbar respons på sina tankar. Dessa kommentarer, små som stora, får tankarna att spinna vidare. Nya synvinklar...

Jag började dagbokssriva när jag var 8 år. Dessa dagboksanteckningar blev till längre reflektioner, många gånger med syfte att läka. (Som du pratade om, Nettis.) Jag skrev mig igenom svårigheter i livet.

Fast jag har också skrivit i många "glada" lägen. Exempelvis förde jag dagbok över mina graviditeter och barnens första tid. Sedan rann skrivandet ut i sanden, men fick en renässans med bloggandet. Den hittills allra roligaste formen av skrivande, tycker jag. Framför allt tack vare de kommentarer jag får.

I ett tidigare inlägg fick jag en kommentar från Tina, som menade att "Vid det tillfället hade du bra magkänsla..."  Rent allmänt tror jag att vi alla längst inne har en rätt bra intuition, magkänsla, men vi viftar alldeles för lätt bort den till förmån för annat. Dock tror jag att vi skall vara lyhörda för vår intuition. Vi känner ofta, ganska omedelbart, om vi verkligen lyssnar inåt, om något är rätt eller fel. Jag tror att detta är enormt viktigt för vårt välbefinnande. Det är viktigt att jag har harmoni inom mig för att jag på bästa möjliga sätt skall fungera som människa i alla möjliga sammanhang.

Mår jag inte bra, blir jag förmodligen en sur och grinig morsa, en tråkig vän som drar mig undan, jag orkar inte "ge järnet" i jobbsammanhang, tappar lusten för allt möjligt.

"Om du lyssnar till ditt hjärta får du frid och ro..."

...Sägs det. Och visst ligger det mycket i det.

Sov gott, Vänner!!! ;)

söndag 4 april, vecka 13 • Namnsdag: Marianne, Marlene

26-årige Mathias basar för 7 000 hyresgäster

Från Kil kommer Hyresgästförening Karlstads nyvalde ordförande. Han heter Mathias Nilsson (bilden) och går från att ordna campingboende för Arvikafestivalens besökare till att föra 7 000 hyresgästers talan.

Ovanstående är, som du märker, kopierat från Värmlands Folkblad, VF. 

(En av Värmlands två stora morgontidningar).

Varför blir just jag så otroligt stolt över just denna artikel?

Ja, det skall jag nu förklara för Er, kära bloggvänner.

Mathias är min lärarkandidat. Förhoppningsvis en blivande kollega på vår härliga gymnasieskola.  Jag "haffade" honom ganska direkt när han kom till sin första praktik på vår skola. Den som har ansvar för VFU:n, dvs lärarstudenternas praktik, blev t o m irriterad på mig för att jag hade "plockat åt mig" kandidaten, det var nämligen inte alls tänkt från början att han skulle vara så mycket i mina klasser. Men som sagt; Jag "snodde" honom, kände direkt att det här kommer bli hur bra som helst.

Och min intuition visade sig vara rätt. En knivskarp kombination av jättebra tankar, ett jättefint sätt att bemöta eleverna på, kloka idéer, allvar när det behövs, men också humor emellanåt.

Skall man fungera med mig, krävs en rätt rejäl skopa humor... För mig är skrattet jätteviktigt. Det tråkiga är att folk runtomkring, innan de lär känna mig, ibland uppfattar mig som flamsig, ytlig och tramsig.

Den bilden av mig är dock helfel. Jag tänker, analyserar och reflekterar hur mycket som helst. Jag gräver ofta djupt, djupt ner, men den sidan kanske inte så många uppfattar.

Förvisso "tramsar"  jag också jättemycket.

Det är ett medvetet val.

Det är mitt sätt att bejaka livet.

Ojojoj, vad dålig jag är på att hålla tråden. Det var ju inte alls vad jag ville ha sagt.

Genomstolt är jag över Mathias. Min kandidat.

Lycka till, MIn Vän!!!

Det här fixar Du galant! :)

Jag började igår att skriva om Ljuva april, men tappade tråden, då jag kom in på min Mormor istället. Det är nämligen hennes ord som klingar i mitt huvud: "Nu kommer solen, värmen ljuset..." Med all sin prakt. 

Hon var en betydelsefull människa för mig som ung och påverkbar, så när hon levde upp antar jag att jag tog efter: "Det är väl så det skall vara..."

Ljuva april, som sagt.

Nu vaknar naturen åter med spirande förhoppningar. April och maj är den allra finaste tiden, tycker jag. Är förvisso också höstmänniska; jag gillar att mysa till det med stearinljus och goda böcker i höstrusket och har inget alls emot regn och blåst. Långa promenader i denna typ av väder stör mig inte alls.

 Men vintern- om denna tycker jag inte. Är tyvärr ingen vintersportsmänniska och när kylan biter i känner jag mig enbart inlåst.

Men nu vaknar min tid. April är min månad. En fredagseftermiddag, för en herrans massa år sedan såg jag dagens första ljus en sen aprildag. Enligt uppgift kort, knubbig och svarthårig, flera dagar försenad (Bea i ett nötskal! ;) valde jag att möta världen kvart i fyra en fredag när vitsipporna stod i högblom. (Himla bra tid, tyckte jag förmodligen; då är ju hela arbetsveckan avverkad- jag kommer lagom till helgen...)

Min mamma har berättat att hon fick en bukett vitsippor av min pappa som tack för att hon lyckats få mig till jorden.

Alltid kommer jag att se vitsipporna som mina blommor. Små, oansenliga, men  vackra och med hopp om det som väntar oss. Naturen har vaknat.

Nu kommer värmen, nu är det vår!

Sov sött, Bloggvärlden...;)

Nu har jag påsklov, så nu kan jag ägna en hel massa tid åt det bästa jag vet (...eller i alla fall, bland det bästa, åt att skriva.)

Det är faktiskt skönt, trots att utséendet börjar förfalla (men Dina, jag minns dina kloka ord):

"They ( våra tonårsdöttrar/unga flickor) may have the looks, but we've (mognare kvinnor) got the scills."

...att finna tryggheten, hitta sin del av världen.

Helt enkelt känna sig själv och tryggt vila i att "Här står jag, stadigt, med båda fötterna på jorden, jag vet vad jag vill och köper du det inte: avstå."

Nu vet jag vem jag är. Jag har funnit min identitet; det tog många år, men jag har äntligen fattat vad som krävs för att just jag skall må bra."

Detta innebär en stor lycka och... vad skall jag säga, stillhet, tror jag, för mig.

Är det något jag önskar Dig, kära Vän, så är det den stora harmonin i att finna säkerhet och tillit till Dig själv. Oavsett vad andra tycker.

 För mig har inte detta alltid varit en självklarhet. Jag har varit mycket lyhörd för andras tankar och åsikter, varit rädd för vad andra skall tycka och tänka om jag säger si eller gör så.

Men livet är alldeles för värdefullt för denna typ av tankar.

Fick under hösten, som jag tidigare skrivit ett besked om att jag har ( eller rättare sagt hade, området är lyckligtvis bortopererat nu) cellförändringar på livmoderhalsen. Cellförändringar utvecklar sig (kan- men min läkare ville inte "spela rysk roulette", som han uttryckte sig) till cancer.

Jobbigt besked. Då börjar man fundera lite. Reflektera över livet.

Vad betyder någonting egentligen?

Livet kommer att ta slut. Så är det, det vet vi alla, men vi tänker inte på det förrän vi får beskedet att: "Du är inte odödlig. Risken finns att du inte vandrar kvar här om ett litet tag..."

Vardagens bekymmer betyder inte ett skit i det läget, kan jag säga. Inte heller om jag är "en halv kvinna" med en bortskuren livmodertapp.

Livet får andra dimensioner.

Och vad jag skulle säga var att jag älskar att skriva. Det får mig att må bra. Så nu skriver jag som en galning... Jag har påsklov. Underbart!!!

Sov gott i natt! <3

Jag har blivit fotograferad inför valkampanjen. (Kommunfullmäktige, Karlstad)

 Blir faktiskt riktigt impad över hur en skicklig fotograf lyckas få till en riktigt bra bild också av en riktig påskhäxa ;) Hade tänkt lägga ut bilden på bloggen, men jag är så oteknisk och något hakade upp sig, så den får vänta en liten stund.

...Så nu vet du hur du skall rösta:

Politik med Hjärta

-Kristdemokraterna

Vad är det då som är så fruktansvärt bra med just vårt parti?

Till att börja med vill jag slå hål på myten att du måste vara högkristen för att vara kristdemokrat. Detta är helt fel. Det enda som betyder något är att du sympatiserar med våra varma värderingar som har sin grund i den varma, kärleksfulla religion som kristendomen faktiskt står för.

Bibeln (världens mest lästa bok; undrar varför Bibilotek heter just Bibliotek?;)  har sååå mycket fint och tänkvärt att komma med, att ta till sig, även om man inte går i kyrkan varje söndag.

"Må den som står utan skuld kasta första stenen" bara som ett exempel. "Var försiktig med att attackera och såra andra om du inte själv står där fläckfri."

Som sagt, bara som ett litet exempel.

En allmän åsikt, framför allt hos unga människor, är att "politik är tråkigt."

"Skit samma, det spelar ingen roll vad jag tycker eller hur jag röstar. Det är samma skit i alla fall..."

Men vet du vad, min vän?

Det är inte skit samma. För Du lever i ett samhälle och med Din rösträtt har Du en chans att påverka hur detta samhälle skall se ut.

Och just Din röst kanske är den avgörande, så därför det jätteviktigt att Du röstar.

Politik behöver inte vara tråkigt. Det gäller ju faktiskt Dig.

Ta två minuter till att läsa igenom följande:

Kristdemokraterna bildades inte för att slå vakt om en särskild samhällsgrupps intressen, utan för att främja idéer med grund i den kristna etiken. Vårt partinamn förklarar att vi står för demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund. Alla som delar våra idéer är välkomna i partiet.

 

Människovärdet övergripande princip

Rätten till liv är den grundläggande förutsättningen för övriga mänskliga rättigheter. Människovärdet måste gälla som övergripande princip på hela politikens fält. Människolivet är okränkbart och alla människor har ett lika värde.

Personalistisk människosyn

Personalism är kristdemokraternas alternativ till individualism och kollektivism, och en människosyn som stämmer överens med verkligheten. För oss är inte den enskilde sig själv nog och oberoende av andra, men inte heller bara en anonym kugge i det stora samhällsmaskineriet. Varje människa är unik, men behöver gemenskap med andra för att utvecklas. Varje person är född in i ett sammanhang av andra personer med ett ömsesidigt beroende. Människan har såväl kroppsliga och själsliga som andliga behov. Det kristdemokratiska samhällsarbetet tar därför sin utgångspunkt i människans helhet och betonar människans behov av gemenskap.

Den viktigaste gemenskapen är familjen. I denna lilla grupp får familjemedlemmarna möjlighet att möta kärlek, omtanke och förståelse, men också att ställas inför krav och ta ansvar.

Människans ofullkomlighet

Vår människosyn utgår från att människan är förnuftig och kan välja mellan att göra bra och dåliga handlingar, och att människan är ansvarig för sina egna handlingar. Människan kan göra gott, men en snabb titt på 1900-talets historia visar att människan också kan göra mycket ont. Människan är ofullkomlig. Insikten om denna ofullkomlighet gör att vi exempelvis eftersträvar maktdelning för att inte enskilda människor eller grupper ska få alltför mycket makt och den ger oss ödmjukhet inför den egna politiska insatsen. Kristdemokraterna tror inte heller att det går att bygga det perfekta lyckoriket här på jorden. Ofullkomlighetstanken gör också att vi inser att alla kan göra fel, och att alla förtjänar en andra chans.

Inte så dumt, va?

 

 

Rösta fram kristdemokraterna i höst.

 

 

Politik med värme.

 

 

Politik med hjärta.

 

 

Jag har aldrig sett ljuset

som denna vår

För vintern som gick

var ovanligt svår

Så bittert och kallt

har det varit i år

Men nu kommer värmen

-Nu är det vår

Jag tror att det är min mormor som smittat mig med denna omåttliga glädje över våren; värmen och ljuset. Hon finns tyvärr inte i livet längre, men hon skickade med mig ganska mycket kärlek innan det var dags för henne att lämna oss.

Jag tänker ofta på henne; hon har präglat mig mycket. En liten kvinna (inte ens 1,60 lång) men med ett jättestort hjärta och med att par av de blåaste ögon jag någonsin sett. Alltid vänlig. En person man kunde ringa mitt i natten. Som man kunde gråta och beklaga sig för. Som oftast hade varit med om samma sak (hon hade ju en del livserfarenhet, so to say) och som visste att problemen gick att lösa. Som svarade: "Du som är en så'n fin tös, Bea, du ska väl inte vara ledsen... Du har hela livet framför dig, du skall vara glad."

Nu har jag inte längre hela livet framför mig, men i alla fall, förhoppningsvis halva. Fortfarande tröstar hennes ord mig när jag är ledsen. Fast jag kanske inte längre är någon tös och fast min mormor inte längre finns med oss.

Åter tappade jag tråden, hade tänkt skriva om den ljuva våren, om hur mycket jag uppskattar den, men fastnade istället med en av dem som lärt mig kärleken.

Återkommer med min hyllning till våren...

Nu behöver jag städa.

Nu sover äntligen ungarna (sonen har en kompis som sover över, så de har inte varit helt enkla att tysta ner...)

Jag har världens bästa barn, inget alls att klaga över. Och jag är så omåttligt tacksam, för som jag just skrev i Gubbfans blogg: "Livet är inte rättvist".

Har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Tyvärr. :(

Jag säger på intet sätt att jag har barn som är bättre än andra ungar, men jag har helt enkelt haft turen att bli begåvad med två jättefina barn. Vilken j-a lyckost jag är!!!

Det har med all säkerhet Du också!!

Två, eller fler, eller ett. Men (rätta mig om jag har fel); jag antar att också Du lyckats bli begåvad med världens allra finaste ungar...

Konstigt, egentligen, eller hur???

Att just jag (Du) råkade få dem. De finaste och bästa för just mig (Dig.)

Som vanligt skriver jag inte alls om det jag från början tänkt, men det har Du ingen aning om, kära läsare; vad jag från början tänkt skriva, så jag nöjer mig så här.

Önskar Dig en God Natts sömn...