Faluröda stugor med vita knutar, lugnt men blått vatten (fast med en iskyla utan dess like) frid, fröjd, lugn och ro. Det är något speciellt med dalaskogarna, här får jag ro. Det känns som om tiden stannar till när man kör igenom vissa små samhällen. Här återgår vi till förra sekelskiftet!

 Och denna sjungande, mysiga dialekt! Shoppinggalna Bea har dessutom lyckats göra sig ett riktigt bra skofynd i Leksand, både till mig och flickan!

Hej och hå, säger jag, med hälsning från härliga dalmasar och kullor.

Jag har aldrig sett ljuset

som denna vår

för vintern som gick

 var ovanligt svår

Så bittert och kallt

har det varit i år

men nu kommer värmen

för nu är det vår

...är min bästa väninna.

Nu har hon kommit hem från semestern, lilla Lena, så nu är det frid och fröjd igen. Tillsammans flyttar vi berg, du och jag, det har vi alltid gjort. Åt oss kan folk smålé, vi vet vad vi har ändå. (Och vi smålér tillbaka åt dem...)

Jag vet inte vem som skulle promenerat arton varv med mig kring Kroppkärr om inte du fanns. Vet inte vem som skulle skrattat med mig som du och jag vet inte vem som skulle ha lyssnat för trettiosjunde gången på min säregna historia om hur knepiga män egentligen är... eller sagt att jag är vacker, fast jag vet att jag egentligen ser ut som en blek risborste.

F-n, du är värd din vikt i guld, Lena. Jag är så fruktansvärt glad att jag har dig.

Det tycks mig som om varje gång jag åker på semester måste någonting ske med mitt hår. Höjden var förra året: Efter två veckors simmande i en lite överklorerad pool var mitt blonda hår knallgrönt. Det är faktiskt sant! Inte ens helgrönt, utan olika grönt på olika ställen.

Försökte att på egen hand bleka bort den gröna färgen,men jag lyckades inte så bra. Håret blev gråvitt med en ton mot grönt. När jag hos frissan skulle återställa min naturliga färg, sa mitt hår ifrån på skarpen. Jag accepterar inte vidare färgbehandlingar! Det var alltså så sönderblekt så det gick av. Hårstråna krusade upp sig till hälften av längderna, och var liksom bara att plocka av.

Och min stackars frissa!!! Det var inte alls hennes fel attt jag på egen hand hade experimenterat, jag kan garantera att det inte är att leka med. Åtminstone inte om man har skört skandinaviskt hår och dessutom vill behålla det.

 Förvisso fick jag av en ren slump en axellång frisyr, som jag sedan kom att vilja behålla. Var egentligen trött på de där långa striporna, men jag hade aldrig på egen hand kommit mig för att klippa dem.

bajs öouytre rotyjkjjkjkjkjkjkkjkjkjkjkjkjkjkjkjjkkjkkjjkjkkjjk
. (Gick ifrån en minut. Då skrev min roliga son detta. Behåller det, om det är så att någon är på skratthumör.) 

I vilket fall, när jag nu i år skulle bada i rejält klorerat vatten, vågade jag inte chansa när nyansen på tredje dagen började tangera grönt. Så jag gick rätt in till hotellfrissan (det var urbilligt därnere, kostatde bara 200 sv kr) och bad dem kort och gott färga mitt hår mörkt.

Först blev jag nästan svarthårig och det måste ha sett roligt ut till min kräftröda hudfärg och mina i övrigt nordiska färger. Sedan blev det brunt, så nu har jag fått en ny "image" som grannen säger :) Jag fick dock ha mina längder kvar, den här gången.

Det är tur att man får resa, så håret får ha lite roligt!

"JAG ÄR TJEJEN SOM FÖRLORADE SITT GODA RYKTE OCH SOM ALDRIG HAR SAKNAT DET."

/Mae West

Mysko? men trisko!

Igår var min grabb illamånde, kräktes och var efter några timmat bättre.

Senare på dagen gick jag och min tjej på shoppingrunda och plötsligt började jag bara må illa. Inte "kräk-illa" utan tjuvtjockt.

Vi ställde in kvällens planer och jag blev liggande, hela tiden med den där äckliga tjuvtjocka känslan i halsen. Grabben är pigg. Jag är fortfarande lätt illamående men kan ända inte kräkas. Kroppen känns som en 127-årig degklump.

Tråkigt, Och tack Gode Gud för kolsyrat vatten. Det är det enda jag får i mig. :(

D här bilderna är framför allt till Gittis o Calle (Gittis har nämligen rest runt i precis hela världen, men har aldrig varit i Tunisien.)

Bjuder därför på några bilder från vår underbara semester! :)

Har stört mig på att färgena på tapeterna (nedan) blev så förvridna. Gör därför ett försök till, där ni får se fonden och en av de beiga tillsammans.

God möra, förresten, som vi säger i Värmland!