När jag gjort färdigt dagens sysslor, ska bara duscha, sedan väntar sängen.

Bredvid mig lyser ett stearinljus i mörkret. Jag fick det i våras av en av mina fina elver, i födelsedagspresent.

Det är ju tyvärr så, att vi som arbetar med människor sällan får ut vår lön i någon större summa pengar. Vi överlever så klart, men vår betalning får vi inte i pengar.

Så märkligt, tycker ju jag. Vad kan vara viktigare än ett jobb med människor?!

En dag kommer någon att pyssla om Dig när Du blir gammal. När Du är för gammal och sjuk för att ta hand om Dig själv. Med all sannolikhet är det en Hon och med all sannolikhet har hon bra mycket sämre betalt, hon som tar hand om Dig, än han som sköter maskinerna på en industri.

Kan du fatta hur jäkla snett det är?!
Du som människa värderas lägre rent ekonomiskt än en maskin.

Det är så snett så det bara gnisslar om det.

What a day!

Sedan jag kom hem från jobbet har jag inte suttit ner en sekund.

Förrän nu. Halv elva.

Fy f-n vad intensivt det är emellanåt. Ändå hinner jag inte med allt hushållsarbete under veckorna, så det blir en del under helgen med. Vad är det för ekorrhjul vi springer i egentligen?!

Riktigt otäckt emellanåt.

Tvätt, inköp, läxhjälp, matlagning, städ är vad jag pysslat med under kvällen. Ensam mamma.

Nej- jag klagar inte. Situationen är självvald.

Men jag kan säga till alla där ute att det är inte enkelt rent praktiskt att vara ensam med två.

Det går i ett. Eller jo... jag klagar ju nu. Vissa dagar händer liksom allt samtidigt. Ibland funkar planeringen bättre. Då jag är så "fullspäckad" i mina sysslor måste jag vara välplanerad. Har svårt att vara impulsiv, för mig är det almanackan som gäller. Tyvärr. Tråkigt, men sant. Jag hinner inte med annars. Vissa dagar har man rutat in hela j-a kvällen för att livet här hemma ska fungera. Och så händer något man inte räknat med... STRESS!!!

Känner mig på urkasst humör. När jag hade småbarn trodde jag att det här intensiva skulle lätta i takt med att barnen blev större. Och ibland är det så. Andra dagar är det mera fräs. Det är annat nu. Läxor, diskussioner, hämta/lämna på kvällar och vid träning, umgänge- för jag vill inte att mina barn ska känna att de har tillgång till sin mamma 10 minuter per dag, vilket jag läst är genomsnittet- fast det tror jag inte på.

Skönt att få skriva av sig. Lugna sig. Imorgon blir det nog bättre...

Puh... Nu blir det dusch, sedan vika tvätt. Sedan ska jag bara njuta av att tisdagen, veckans mest intensiva dag är över.

Natti!!! ;-)

När jag duschat och lugnat mig... å, jag insåg att jag klagat i onödan egentligen.

Jag är ju i själva verket en lyckligt lottad kvinna. Faktiskt. ;-)

Jag har en UNDERBAR släkt bakom mig, och jag är så otroligt glad för mina fina barn. <3

Om jag ska tillåta mig själv att skryta över något, så är det över dem.

Trygga, glada, vänliga tonåringar med STORA hjärtan som sätter skolan och idrotten först- jag har aldrig RIKTIGT haft problem med någon av dem.

Det kommer över mig ibland... den där översvallande kärleken och stoltheten.

Hur det än är... mycket har jag gjort som är galet och jag har långtifrån varit stolt över allt jag gjort i livet.

Men beträffande det viktigaste av allt: där är jag MYCKET nöjd.

Gabriel <3 Elinor

"Jag är så jämställd som kvinna,

så här är det jag som klappar mig på rumpan."

:-)

Källa: Hemlig ;)

Det är tur att det inte är jag som är Bruce Springsteen.

Hmm.. Så skulle det precis lika gärna ha kunnat bli. Jag hade kunnat bli Bruce Springsteen och han hade kunnat bli jag. Men nu blev det inte så.

Hade jag varit Bruce Springsteen hade jag konstant gått omkring med konstant dåligt samvete gentemot andra ... Han har ju tamejf-n fått allt!

Sååå underbart härlig energi och positiv utstrålning. Vilken karisma!

Vill jag muntra upp mig själv lyssnar jag alltid på Springsteen, han är ju en av de allra bästa (och det är en objektiv sanning!!! Skämt åsido, ja det där sista...)) Jag är lite rolig bara och skojar lite med männsikor som har svårt att fatta att just deras åsikt inte är facit; vissa har ju problem med det.

Dogmatisk... Är det rätt här månn tro? Ordet alltså. Tror det.

I vilket fall som helst ÄLSKAR jag Springsteens musik!

Och så verkar han så testosteronstinn, fast det kanske bara är så det verkar. Ja, han t o m går som en karl. En KARL. En riktig karl. Jag är lite politiskt inkorrekt kanske, numera ska vi ju helst vara hen allihop. Men jag har alltid attraherats av män som är MÄN. Stora, starka, bestämda och trygga. Fast jag sa det bara lite tyst, så där, så jag inte får några feminister på mig.

Och Bruce Springsteen... Där kan man inte ta fel. 64 år och tycks bara bli snyggare med åren- stackars hans fru. Måste vara jobbigt att leva i skuggan av en världsstjärna. Snacka om egovarning!!!

Men det vet jag inget om, så det ska jag inte uttala mig om. Han kanske är hur jordnära som helst privat, vad vet jag?

Snygg är han i alla fall.

Jag hade ju lovat mig själv att berömma mig lite på bloggen när jag storstädat, så det gör jag nu. Det var duktigt, Bea, och om ett par dagar är det lika skitigt. Never ending skitjobb...

Men men... Det är livets villkor. Om man inte gör det får man leva i en svinstia. Alternativt köpa hushållsnära tjänster. Det alternativet finns för mig, så mycket ogillar jag det här med städning. Jag fick verkligen ont i bröstet när jag gick omkring där med dammsugaren, fattar inte varför jag är så känslig för det här med grovstäd. Jag tycker ju om att pyssla, och jag gillar ju att arbeta annars. Men som sagt, just när det kommer till städning knyter det sig en  som en tung björkrot i mitt bröst. Undrar vad det beror på? Om det är tristess, bara, eller något mera djuprotat?

Tvätt är en helt annan femma. Det gillar jag. Och att stryka.

Det bästa jag gjort i livet var att vara utan diskmaskin i ett år. I princip i hela mitt vuxna liv hade jag haft diskmaskin och kunde tycka att det var jobbigt att tömma den.

Men så flyttade jag för ett par år sedan, och var utan i drygt ett år. Det är det bästa jag gjort. Att verkligen få uppskatta det enormt trista arbete som den där numera högt älskade diskmaskinen faktiskt gör. Och sedan tycka att det här med att tömma den, det är ju en fis i rymden i jämförelse med att diska hela skiten. Min diskmaskin är numera en av mina käraste ägodelar!

Fick kärt besök när städningen var avklarad, och vi gjorde fint i hallen och Ellis rum tillsammans.

Fridens! ;-)

Nu är det dags att få fason på ett skitigt hus.

Röja och städa.

Hur muntrar man upp sig inför detta månn tro?

Jag bokstavligen avskyr att städa. Det är det i särklass tråkigaste jag vet.

Hade jag bättre ekonomi skulle jag inte tveka inför att köpa hushållsnära tjänster, verkligen inte.

Och jag är ju inte död än, så det kommer jag säkert att göra i framtiden.

Motfrågan är då: "Vad skulle du göra av den tiden, som du köper för att någon städar åt dig?"

Jag kan säga att jag har minst tusen saker, jag skulle kunna ägna den tiden åt.

Jag skulle egentligen kunna "byta tid". Jag skulle kunna sitta och skriva en novell. Tar två timmar. Det får jag ca 1000 kr för. För att få någon som städar åt mig under dessa två timmar... undrar vad det skulle kosta?

Det skulle jag nog t o m tjäna på. Om jag var så strukturerad att jag satt ner och skrev dessa två timmar som jag köpte hushällsnära tjänster.

Har förresten skrivit en novell till; det gjorde jag förra helgen. ;) Ej fått napp än, men jag ska ligga på nu i veckan. Vill inte Egmont ha den, skickar jag den vidare.

Ja, det är inte aktuellt i dagsläget, det där med hushållsnära tjänster, och som det är nu- städar jag själv.

Och nu är det dags för storstädning.

Jag återkommer för att berömma mig själv (för det är det ingen annan som gör, hahah!!!) =)

Till alla underbara människor i den här världen (som kanske inte är den bästa (ref Arthtur Lundqvist) men dock den värld som finns)!

Min son gick omkring och nynnade på den nyss- och jag bara ääälskar texten... Smörig men go! :)

Ett långt finger också till de personer som inte är lika ädla; jag kan faktiskt småle åt det nu i efterhand, clowner jag mött som INTE suttit vid min sida när det väl börjat blåsa. Ensam tog jag striden när det blåste och jag låg där nere, vid dikeskanten.

Men jag fixade det med. Det gick, det också. Hahaha, jag säger som en härlig kvinna jag känner som födde barn samtidigt som hon hade magsjuka (Hon spydde, sk--- och födde barn samtidigt!!!): "Det är klart att det inte var det ideala, men det gick, det med." Och vet ni vad... jag fick erfara att det fanns andra underbara människor i denna om inte den bästa, men dock den enda av världar vi har.

... Så jag står fortfarande stark i min tro på kärleken.

Det här naiva om att det goda faktiskt vinner.

För det gör det. Så det så! ;-)

Berättade just om min morbror för min dotter. Min älskade morboror som tyvärr inte lever längre och som vi alla saknar. En härlig karl.

Jag berättade för henne hur det var när han gick på teknis (eftersom hon gör det nu). Min mormor blev tidigt änka och levde ensam med tre barn. Det var inte lätt på den tiden, då kvinnor inte förvärvsarbetade, jag menar rent ekonomiskt.

Min morbror var så intelligent att hans lärare på grundskolan sa till min mormor; hans mor, att: "Du måste låta den här grabben studera vidare." Det var inte alla som fick läsa på gymnasiet på den här tiden, och min mormor tvingades svara att hon inte hade råd att låta sonen läsa.

Så han fick börja arbeta.

Kruxet var bara att han, jag vet inte hur, men bara ett par år senare läste han in teknisk gymnasieskola, samtidigt som han jobbade och försörjde sin familj, sin mor och sina två småsystrar. Min mamma har berättat att han jobbade på dagarna och läste på nätterna. När resten av familjen sov, lyste hans lampa. Han läste, läste och läste...

Han fixade sin ingenjörsexamen och startade en egen firma, fick det tjusigt rent materiellt och dog rätt förmögen. Otroligt bildad; kulturellt intresserad fast han inte hade någon sådan bakgrund- och berest. Reste som ung till Afrika bland annat vilket var rätt ovanligt på den tiden.

Det känns så härligt... Den här fattige arbetarpojken...  Som började med två tomma händer men som med svett och tårar byggde upp ett så otroligt bra liv; han gjorde en rejäl klassresa tack vare sin flit och intelligens.

Jag är mycket stolt över min käre morbror Bengt.

Min mamma sa alltid till mig att allt jag någonsin kommer att vilja ha, det kommer jag att få jobba för.

"Bered dig på att ta allt från ryggen."

Hon visste hur det var- och hur det kunde gå. <3