Jag vaknade av att något underligt lät ifrån mitt nattygsbord. Det är ett bord som består av... ja, ett litet bord med en låda och under den ett utrymme där jag ställt en trave böcker på rad. Men så plötsligt var böckerna flyttade och låg huller om buller bredvid bordet.

 Och som jag undrade vad som lät!

I mitt nattygsbord hade lilla Mimmi lagt det fianste hon har: sina fyra ungar. Hon hade förmodligen burit dit dem, en efter en i nackskinnet, från deras korg som står i rummet intill- och lagt dem hos mig istället.

Vilken kärleksgåva!!!  

Jag är verkligen MORMOR. :-)

Det var till mig Mimmi gick på morgonen, när öppningsvärkarrna körde på (sedan kom ungarna på eftermiddagen). Hon lade sig under mitt täcke och gnydde- och det syntes att hon hade ont.

Och det är jag som får den stora Äran att vakta Bibbisarna, tydligen...

Hon vill ha dem där, alldeles vid min säng.

K-Ä-R-L-E-K

Mimmi med ungar- "Barn & barnbarn" :-))

-I mitt nattygsbord å inte i någon vanlig kattkorg LÅNGT ifrån Mormor, hihi!!!

Min vackra lilla Tigerprinsessa <3

KÄRLEK kan komma på alla de sätt.

Du behöver aldrig tvivla;

Kärleken hittar sin väg genom den mest svårgenomträngliga mark.

Den är starkare än någon annan kraft och fördriver både mörker, dumhet och elakheter.

Inte ens avund eller svartsjuka rår på den- och den står över så väl egoism som småsinthet.

Det Varma och det Ljusa kommer att segra

-Har alltid gjort

och kommer alltid att göra.

Det är min fasta övertygelse: "Amor Vincit Omnia- Kärleken segrar över Allt."

Elli: "Mamma, jag tror du har tappat din BH här utanför."

Jag: "Ok, tack."

Ellis kompis: "Varför ligger hennes BH där?"

Förklaring: Den trillade av tvätthögen när jag bar den från tvättstugan, men kompisen måste fundera på om Ellis morsa verkligen är helt normal.

Eftersom hon inte är det, behövs ingen förklaring. Grannarna undrar säkert, de med. En BH ligger utanför min radhusdörr...

Men så är det, shit happens... igen. =)

"Det är inte hur man har det,

utan hur man tar det,

som betyder något."

  Vet ej var det kommer ifrån, från början, men jag hörde det av kloka väninnan Maggan.

        Maggan Bönfors. ;-)

Historier från branden i Karlstad den 2 juli 1865. Hela stan brann.

"Landshövdingen grät och bad.

Biskopen svor och släckte."

Historien slutade med att landshövdingens bostad brann ner. Biskopsgården står kvar- och detta är inte bara en historia, det ÄR även historia.

Att hela stan brinner- det är som det är. Tyvärr har en brand uppstått- shit happens- och det har spridit sig över hela j-a stan. Det kan inte göras ogjort, även om man inget hellre önskar.

Man kan däremot välja mellan att sätta sig ner och begråta situationen- eller sätta igång och släcka.

Man kan gråta och gräma sig över allt möjligt som skett. Men det hjälper tyvärr inte. Det förändrar olyckligtvis INGENTING. Det spelar ingen roll om man gråter eller försöker vara glad- det förändrar inte det förgångna, hur man än gör. Men det underlättar framtiden att försöka vara glad! ;-)

Man kan välja att acceptera det som skett- och ta tag i situationen så som den är.

Gå vidare in i framtiden och göra så gott man någonsin förmår. Av det man har.

Ta dig två minuter... och läs igenom nedanstående (källa: Hjärnfonden)

Ta hand om dig- och låt ingen ta gnistan ifrån dig!

Jag har varit drabbad av depression, så illa att jag blivit sjukskriven från mitt arbete (utmattning vid ett tillfälle och utmattningsdepression vid ett annat) två gånger i mitt liv.

Det är så vidrigt att vara deprimerad (så där på riktigt, alltså- inte bara lite nere) så det är svårt att föreställa sig om man inte varit där själv. När själen blöder, och allt är helt svart. Då är det ingen barnlek längre.

.... ;-( ....

Depression

Sommarlov...

Jag föll- raklång- över mållinjen i år.

Jag är trött, men nöjd med mitt arbete, nöjd med elever; den goa klass jag haft i år... så härliga killar och tjejer, som jag verkligen tagit till mig. Vi har haft ett roligt och lärorikt år!!!

Jag har haft ett gött samarbete med mina fina kollegor och jag har haft stöttande rektorer.

Genom ups and downs.

Det är som det ska va´och jag har inget annat, från hjärtat, än gott att säga om Jättestenskolan i Grums.

Men nu har jag sommarlov.  

Lovet började dåligt; jag har varit både ledsen och arg, men jag är som en berg-å-dalbala, så det blir nog bra.

När jag ändå rosar åt alla håll vill jag säga TAAAACK älskade Lotta och Hmmm. Vilka änglar ni är som kan konsten att muntra upp en surkärring. Nu är jag bara liiite sur. Tack vare er.

Men imorgon är en annan dag. =D

Jag är så här underbart söt & bedårande jämt. Hela tiden.

Eller hur... helt normal!!! ;-D

(Undrar om jag är så där skelögd i verkligheten... vill nog inte veta!!! Tur att man ser världen inifrån -å aldrig sig själv utifrån!!! Jag lär ALDRIG någonsin kunna sitta mitt emot mig själv i vilket fall som helst... skelögd or not.)

Jag har två dagar kvar innan semestern. Känns rätt gött... ;-) Å jag känner mig nöjd med vad jag åstadkommit under året som gått. Jag har kämpat hårt, med mycket, och nu ligger den magiska sommartiden alldeles här, framför oss. Lite skördetid. Midsommar på fredag, så trevligt. Spenderas om allt går enligt planer i släktingarnas stuga i vackra Liljedal. Håkan, gamla exet och jag, firar tillsammans med barnen. Vi har blivit vuxna =) och är goda vänner, precis som jag tycker att det bör vara när man har barn ihop. Ibland kan det faktiskt göra gott att bli utsatt för andra människors lite omogna beteende; man ser över sig själv och får en chans att tänka över hur man själv vill bete sig- eller rättare sagt INTE bete sig.

Eftersom jag har kattungar och därför kattvakter boende här, så eventuella inbrottstjuvar blir motade i dörren =)) behöver jag inte, som andra som skriver på nätet, vara försiktig med att berätta om semesterplanerna heller.

Om bara en vecka simmar jag i Medelhavet!!!

Åååå, såååå ljuvligt!!!

På de ställen jag tidigare bott, eller i alla fall sedan femton år tillbaka, har det varit tight mellan grannarna. Jag har umgåtts en hel del med dem och fått flera goda vänner- som jag fortfarande har kvar. Det uppskattar jag naturligtvis. Dock kunde jag uppleva det lite jobbigt, när det blev för tätt. Jag är inte typen av människa som bara öppnar dörren för vem som helst. Jag tycker om att ha en viss distans.

Så nu är jag sååå nöjd. För första gången på länge bor jag i ett område där man är tämligen anonym. Man hälsar på grannarna- mer är det inte. Jag bor förvisso inom samma område som jag bodde förut, men placeringen på husen gör att man liksom kommer längre ifrån varandra här. I mitt förra bostadsområde bodde det för övrigt mest småbarnsfamiljer- och de var hemskt trevliga, men de var ju av naturliga skäl ute mycket- pga barnen. Här är det lugnare.

Jag är en inbiten ensamvarg, tror jag. Trivs med anonymitet. Hälsa artigt- sedan gå.

Jag har redan mina vänner. De räcker gott och väl och jag älskar dem av hela mitt hjärta.