The Miracle

23 mars 2010 02:08

Och jag tänker på dig, fina du!
Massor av kramar.
Nu ska jag krypa ner i sängen, så säger god natt och hoppas redan att du sover.

Gubbfan

23 mars 2010 08:18

Det var snällt att tänka i alla fall.
Men du, händer det inget på din skolblogg?
Det är så spännande att se vilka tankar som finns hos dagens elever.

Ingrid

23 mars 2010 16:32

Vi är alla lika till o från =)
Jag tycker det är så skönt när någon mer än jag är frånvarande!!!
Kram på dig!

Bea

23 mars 2010 22:15

Nämen, Gubbfan, vad kul att höra av dig!

Trodde nästan att Du hade lämnat mig och min blogg; det var ju ett tag sedan och Du är så välkommen med lite manliga tankar bland en härlig samling kvinnliga.

Skolbloggen: Där blev det "bloggtorka". Tyvärr händer det inte särskilt mycket här, jag försöker heja på eleverna, men det är inte så lätt att få dem att blogga. Det finns Facebook, Twitter (eller vad det nu heter) och jag vet inte allt...

Själv har jag ju älskat att skriva på skolbloggen, men tappade lite i inspiration när läsarantalet sjönk runt jul ungefär. Likanade sak har hänt på ett flertal bloggar, vet inte riktigt varför. Förmodligen pga konkurrensen från andra sociala medier.

Dessutom är det jättetrist att inte få respons på sina tankar. Det är ju liksom halva nöjet med själva skrivandet. Några av er (Du här inräknad) har kommenterat och stått i) men tystnaden tog över.

Vår skolblogg "is still alive", tills vidare. Jag håller mig i bakgrunden, men hejar ihärdigt på skribenterna. Så får vi se vad som händer.

På "återskrivande", Gubbfan. :)

Gubbfan

24 mars 2010 11:48

Nja, så lätt blir man inte av med mig.
Jag tittar nog in på bloggen de flesta dagar, men det är en kvinnlig värld där jag nog skall vara lågmäld.
Skolan är lättare att tycka till om. Alla har vi gått i skolan och är därmed självutnämnda specialister på pedagogik.
:-)
Att det är dåligt med skrivandet på skolbloggen är egentligen ganska naturligt.
Den läses av lärare också.
Vad du än tycker, så är lärarna på den andra sidan så att säga.
De tillhör fiendesidan!
Det är av lärarna man blir bedömd.
Det är lärarna som sätter betyg på ens prestationer och på en som människa.
Jo, så uppfattas betygen, vad än majoren och lärarkollektivet vill tro.
Så på skolbloggen lär vi nog mest se inlägg som berättar om hur duktiga eleverna säger sig ha varit.
Hur mycket de har pluggat, vilka framsteg de har gjort, egentligen vilka ögontjänare de är.
Ledan vid skolarbetet, känslan av meningslöshet och förvaring samt känslan av lärarnas översittande attityder nämner man inte.
Det vore dumt och farligt för betygen.

Men de ofarliga ämnena, hur själva livet fungerar vore det intressanta.
Men det kanske är för mycket att hoppas på att få reda på. Varför skulle eleverna avslöja det för en anonym gamling som befinner sig på det sluttande planet?
Deras egna parenteser brukar ju inte få veta så mycket.
(Förlåt att jag skriver parenteser om föräldrar, men det är en ordlek som säger en del om vad vi föräldrar har för plats i livet.)