Nu har jag påsklov, så nu kan jag ägna en hel massa tid åt det bästa jag vet (...eller i alla fall, bland det bästa, åt att skriva.)

Det är faktiskt skönt, trots att utséendet börjar förfalla (men Dina, jag minns dina kloka ord):

"They ( våra tonårsdöttrar/unga flickor) may have the looks, but we've (mognare kvinnor) got the scills."

...att finna tryggheten, hitta sin del av världen.

Helt enkelt känna sig själv och tryggt vila i att "Här står jag, stadigt, med båda fötterna på jorden, jag vet vad jag vill och köper du det inte: avstå."

Nu vet jag vem jag är. Jag har funnit min identitet; det tog många år, men jag har äntligen fattat vad som krävs för att just jag skall må bra."

Detta innebär en stor lycka och... vad skall jag säga, stillhet, tror jag, för mig.

Är det något jag önskar Dig, kära Vän, så är det den stora harmonin i att finna säkerhet och tillit till Dig själv. Oavsett vad andra tycker.

 För mig har inte detta alltid varit en självklarhet. Jag har varit mycket lyhörd för andras tankar och åsikter, varit rädd för vad andra skall tycka och tänka om jag säger si eller gör så.

Men livet är alldeles för värdefullt för denna typ av tankar.

Fick under hösten, som jag tidigare skrivit ett besked om att jag har ( eller rättare sagt hade, området är lyckligtvis bortopererat nu) cellförändringar på livmoderhalsen. Cellförändringar utvecklar sig (kan- men min läkare ville inte "spela rysk roulette", som han uttryckte sig) till cancer.

Jobbigt besked. Då börjar man fundera lite. Reflektera över livet.

Vad betyder någonting egentligen?

Livet kommer att ta slut. Så är det, det vet vi alla, men vi tänker inte på det förrän vi får beskedet att: "Du är inte odödlig. Risken finns att du inte vandrar kvar här om ett litet tag..."

Vardagens bekymmer betyder inte ett skit i det läget, kan jag säga. Inte heller om jag är "en halv kvinna" med en bortskuren livmodertapp.

Livet får andra dimensioner.

Och vad jag skulle säga var att jag älskar att skriva. Det får mig att må bra. Så nu skriver jag som en galning... Jag har påsklov. Underbart!!!

Sov gott i natt! <3

 

The Miracle

3 april 2010 01:37

Kan inte annat än hålla med om det du skriver Bea!
Ha ett fint Påsklov och skriv så pennorna glöder :-)

kramar i massor!

http://abimopectore.bloggplatsen.se

 

Nettis

3 april 2010 09:26

Ja skriva har ju även en läkande kraft :) ! Så fortsätt att skriv vännen :) !
Kram!

http://bunkerboende-nettisochmoses.bloggplatsen.se

 

The Miracle

3 april 2010 14:23

❤ Beatrice ❤

http://abimopectore.bloggplatsen.se

 

Ingrid

3 april 2010 18:53

Det märks ganska tydligt att du älskar att skriva, Bea! Och bra gör du det också!!! =)
Kram på dig!

http://iddeh.bloggplatsen.se

 

Gull-Britt

3 april 2010 19:01

Ja, skriva kan du. Jag önskar jag hade den förmågan. Jag har lite svårare att få till det. Men jag mår ganska bra ändå.
Kram på dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...