Gittis

31 maj 2010 08:29

Tusen tack Bea för de vackra rosorna. Kul att Du hade så trevligt i lördags kväll, lite fest piggar upp.

Kram kram

Dina

31 maj 2010 10:05

Du har så rätt!
Det borde finnas seminarier att skicka dem på, männen alltså. "Hur du gör din fru glad" tex. :-)

Gull-Britt

31 maj 2010 12:17

Åh, så glad jag blev för de vackra orden och underbara rosor. Det värmde. Fast jag har svarat på ditt sms, även om jag inte gjorde det förrän i morse. Jag såg det nämligen inte igår. Det var gulligt det också. Vill också säga att jag skrev ut buketten så jag får sätta upp den någonstans.
Kram på dig

Tina

31 maj 2010 20:07

Ååå, va fint!!!
Vilka vackra blommor du ger till dina fina Mammor!!!
Va underbar du är Bea!!
Ge Gabriel en varm kram från mig:) Han är ju bara sååå söööt!!!!
Hoppas ni mår bra & att ni får en jätte fin Tisdag!
Varm kram från din vän Tina

Bea

31 maj 2010 23:01

Ååå, skrev du ut den, Gull-Britt. :) Vad söt du är!!!

Ja, Dina, Vi kanske borde skicka dem på utbildning... Å andra sidan har jag med åren lärt mig, att en man blir ungefär lika upphetsad av en blombukett eller en chokladask som jag blir av att få en rattmuff eller en motorsåg i present...

Fast det kanske är individuellt, rent generellt undrar jag dock om det inte är sant att kvinnor är från Venus, män från Mars. Eller var det tvärtom, månntro?!

Miraklet

1 juni 2010 01:38

Tänkte bara tala om att jag saknar och tänker på dig! Hoppas redan du sover sött i din säng och drömmer vackra drömmar.

Viveca

1 juni 2010 08:26

Hej Bea! Läser ikapp. Har haft för litet tid för bloggande och bloggläsning ett tag. Ser att du funderar över förändring. Hoppas du kommer på vad det är du behöver/vill förändra.
Spännande med den mediala kvinnan (även om jag är halvt skeptisk och halvt fascinerad;)) Kvinna med mörkt hår och hästar omkring sig, undrar vem det kan vara? Ha det så bra! Snart är det sommarlov, stressa inte ihjäl dig!

gubbfan

1 juni 2010 09:16

Tja det där om romantiska/praktiska förstår jag inte alls.
Varför kan man inte vara båda sakerna?
Så vad gäller presenter, så uppskattar min hustru lika mycket ett nytt verktyg till hennes husbyggande och reparerande, som en ny symaskin, vävstol eller eller fin blomma.

Jo då!
Hon väver, knypplar, syr, bakar, snickrar, drar el, fixar vvs, planterar buskar och små blommor, sköter små och stora barn/ungdomar osv med samma intresse och kunnande.

Romantik, små presenter och allt det där är ju lika trevligt för båda att få och ge.

Så varför denna uppdelning med Venus och Mars?
Vi är väl tänkande och kännande varelser såväl män som kvinnor?

Bea

1 juni 2010 23:43

Jag måste säga, Gunbbfan, att jag blir imponerad av din hustru! Det där är säkert mycket individuellt och själv är jag, tyvärr, måste jag säga, ganska könsbundet lagd beträffande såväl praktiska samt teoretiska kunskaper.

Jag tror jag lever efter någon slags mall där: Har alltid varit intresserad av, och duktig på, allt det där som flickor "ska kunna."

Språkbegåvad men urkass på tekniska/matematiska ämnen, jätteobegåvad vad gäller praktisk teknik... Ja, du vet. Men gillar att vårda och ta hand om, pyssla med blommor, djur och barn i alla de åldrar. Osv.

Jag kan ju inte tala för män i allmänhet, eftersom jag inte levt med män i allmänhet, utan med EN man under mitt vuxna liv. Så jag får tala för honom. Om han är representativ för män i stort eller inte, vet jag faktiskt inte heller, men jag ANTAR att han är det.

I vårt äktenskap är det så, att om han får blommor, ger han dem till mig och så tar jag hand om dem. (Blommor och choklad, och smycken, kan jag tänka mig, är väl av tradition "kvinnliga" presenterer.) Och dessa ting är min man tämligen ointresserad av. Däremot ÄLSKAR jag dessa prylar.

Min man uppskattar bättre presenter som... ja... böcker gillar han, fast det gör väl å andra sidan jag också (kläder är han inte alls intresserad av men det är jag, så det köper jag till honom i alla fall) och faktiskt verktyg. Tror jag, åtminstone. Eller också tvingas den stackars karln uppskatta detta, för att passa in i min "lilla bild."

Hmmm. Ja, det är intressanta reflektioner du kommer med, Gubbfan. Du får mig att inse att jag ibland är hur omodern som helst. Lev och lär, Bea...

Tack, förresten, för att Du kommenterat hos min dotter. Hon blev glad för din kommentar. Hon är förresten mörkhårig av naturen. ;)

Gubbfan

3 juni 2010 09:56

Jag förstår att jag fick en högvinst när min fru fastnade för mig för ca 45 år sedan.

Jag förutsätter i alla fall (eh... skall det särskrivas?), att du har ett vakande öga över din dotters blogg och övriga surfande.
Min fru gick för ett antal år sedan på en kurs på högskolan. Informations och kommunikationsteknologi inom pedagogiken, IKT, tror jag den hette. Jag passade på och läste kurslitteraturen så att jag kunde vara ett bollplank för henne. Där ingick även en del om farorna som unga utsätts för när de är ute i cybervärlden eller vad man nu skall kalla surfandet. Det var en massa om hur man kan använda datortekniken i pedagogiskt syfte.
En viktig sak lärde jag mig i alla fall: Det var, att aldrig släppa de unga utan uppsikt i datavärlden. Vi håller ju ett öga på vilka de umgås med i den vanliga världen. Det är minst lika viktigt att vi kollar datavärlden. Så kolla vad hon gör "där ute".

Sedan är det så att jag tycker att det är spännande att försöka förstå hur de unga tänker.
Det är av synnerligen egoistiska skäl. Jag har två barnbarn, 12 och 16 år. Jag vill förstå hur de tänker och vill för allt i världen att de inte skall tycka att morfar är en gammal mumie som inget fattar.
Så därför tittar jag gärna på Ellinors och andra ungdommars bloggar.
Men håll ett öga på vad jag skriver så att jag inte ger kommentarer som gör henne alltför vänsterinriktad eller ifrågasättande eller tom lite obstinat. Det är ju du som får dras med en liten revolutionär vid middagsbordet i så fall.
:-)

Bea

4 juni 2010 21:10

Haha!!! Gör henne du gärna ifrågasättande. Vänsterinriktad har jag inget problem med heller. Det är väl bara bra om hon får information från alla de håll. Sedan får hon ta ställning själv...