Så det gör ont saknar jag dig
Fast jag vet jag borde gråta
över växthuseffekten
och över livets orättvisor
eller kanske mitt eget sätt att leva
Men jag är ledsen,
jag har inte tid just nu
och tårarna är redan slut
för jag saknar dig så, lilla vän
Och mitt hjärta brast
när du lämnade mig
men jag lagar det nog,
det har jag gjort förut
Fast det tar lite tid
och vi ses ju igen
I vår himmel, min vän,
skrattar vi tillsammans igen
Lilla svartvita, fyrfotade vän
ska du åter komma springande
när jag kommer hem
med nycklarna skramlande kring halsen
Och meningen med allt
förstår vi säkert sen,
min svartvita fyrfotade vän
Lilla vän
Karlstad
BEATRICE WIIK
Dikten ovan skrev jag för drygt tre år sedan, och jag vet att det säkert låter urfånigt för er som inte är djurägare, men jag saknade verkligen min döda Missan (katten) så det gjorde ont. Hon blev påkörd och avled omedelbart. Den som kört på henne var vänlig nog att köra henne till djursjukhuset. Missan var tatuerad i örat, så jag blev uppringd. Fick hämta hem henne i en papperspåse; inte så kul...
Men...ja, jag kom över det. Och vet du vad...
Vad som än händer: "It goes on."
Sov Sött ;)
