... då är du rik på det bästa sätt som finns.

Ja, typ så... går en gammal låttext

Och jag är vaken än, klockan är snart halv tre, men jag reagerade så förbannat starkt på något för ett par timmar sedan, precis när jag skulle krypa i säng- tur att det är söndag imorgon, så jag inte fick detta besked natten innan en arbetsdag.  (Imorgon får jag i alla fall sova ut.)

Adrenalinet bara pumpade i kroppen, jag var så ... förbannad.. tror jag. Och sentimental på något vis.

Lyckligtvis har jag en underbar vän, ni vet, en så'n där man verkligen kan ringa mitt i natten, så det gjorde jag. Och vi pratade. Han lyssnade och vi skrattade åt min själviska, barnsliga reaktion!!! Ibland är vi allt bra primitiva, vi människor, i alla fall jag!!! :-) Å det är så skönt att få häva ur sig allt det där primitiva, få visa för någon att  "nu är jag verkligen inte alls så där vuxen och storsint som jag önskar att jag varit" fast imorgon lovar jag att skärpa till mig!!! :)

Nu känns allt ok. Vad som än händer vet jag att jag alltid har min gamle fine vän, Leif. Brorsan Balou!!!

Jag har en vän jag kan ringa mitt i natten.

F-n, vad jag är glad att du finns; gamle, goe, kloke Leif!!!

Får se om jag kan somna nu... Fick skriva av mig lite. Klockan tre på natten...

Å snälla hjärtanes, vilken hektisk vecka jag haft!!!

Inte en kväll har passerat, då jag släckt lampan före tolv- och innan dess har det gått i ett i princip. Jag har haft mamma här på besök ett par kvällar, jag har haft föräldramöte, varit på föräldramöte, hämtat hem en ny katt som födelsedagspresent till Gabriel och däremellan har det kört på med det där vardagliga: städning, tvätt, matlagning och allt övrigt som måste fixas med. Som ensamstående mamma hänger ju allt på mig.

När jag kommit hem från föräldramötet är det ingen som städat eller lagat middag (ja, ungarna hjälper ju till ibland, men huvudansvaret ligger naturligtvis på mig) utan detta får göras efter allt det andra, vilket betyder att vi ibland äter middag klockan 21.00 i den här familjen... Det där med att var och en micrar sin egen mat ger jag inget för alls. En gång per kväll ska familjen sitta samlad över en lagad måltid, tycker jag. Då tänder vi stearinljus och paratar med varandra. Det där med att prata med varandra kan lätt glömmas bort annars, och då går det illa, tror jag.

Trots allt det här hektiska praktiska, är  jag sååå nöjd med mitt liv just nu. :-)

Fast jag är ju som en levande berg-och-dalbana; först går det upp, så går det neeer, och lite platt däremellan. Jag har åtminstone sällan långtråkigt, det hinner jag aldrig få!!!

Vår lilla Tessan har tyvärr försvunnit.

Vi har sökt i snart tre veckor utan resultat och nu känns hoppet lite smått ute, tyvärr.

Vi har ingen aning om vad som hänt henne... :(

Det var därför vi hämtade en ny, liten kille den här gången.

Har bara två honor kvar, Tessans dotter och syster, och kattungar vill vi ju ha, så nu får vi vänta och se vad som händer... När han blir stor! :) Gabbe har döpt honom till Dagge. Gabbe & Dagge- sicket par!!!

Och idag, kära vänner, är det ju lördag.

Så skönt att plocka av armbandsuret och bara njuta...

Ååå, ett roligt citat, av Grannen i Beck:

"Det finns två typer av människor i världen. Du tillhör ingen av dem:"

=)

????!!!!

... och jag ska alldeles snart hoppa i säng.

Jag ville bara skriva lite. Jag har haft en stressig dag, fylld av konflikter och måsten.

Men jag har funnit en vän, som får mig att må lite bättre. 

Jag blir så glad av våra samtal.

Jag vet att du läser,  jag hoppas att du läser! :)

Jag hoppas att du sover sött redan nu och får en underbar dag i Göteborg!

Jag sänder en kram till Fredrik.

... fick jag upp ett gammalt ordspråk.

Det får bli ordspråket för dagen för mig. :)

"Sjömannen ber inte om medvind.

Han lär sig segla."

Ha en fin kväll alla där ute i världen!!!

Jag kör på i uppförsbacke..

Det är inte det minsta synd om mig, egentligen. Jag har det över lag rätt bra, men just nu känns det som om allt på en och samma gång tycks gå emot mig. :(

Allt blir så f-bannat trögt när man blir krasslig. Det ingår liksom inte i planeringen. Jag har ingen röst, försökte prata igår och mina elever undrade om jag svalt en kråka!!! 

Gabbe och jag skulle hyra film på kvällen och när jag kraxade min sons namn stirrade halva butiken till. Jag lät verkligen special, so to say... Och man orkar ju ingenting. Jag hatar när orken tryter.

F-n, jag har börjat träna. Ska köra på rejält nu för att se resultat. Jag är för tillfället som en hösäck, trivs inte alls med min kropp, men hann träna två gånger, sedan kom dessa tröga bacillusker och jag har fått lägga träningen på is igen. Så frustrerande!!!

Allt känns segt, trögt. Inget spinner på av sig själt.

Jag stretar i motvind, men det vänder, jag vet att det vänder, bara att härda ut.