
Apropå mörkrädd blev vi riktigt skraja härom natten, min son och jag. Elli sov hos sin kille, och Gabbe och jag var garanterat ensamma, så när som på våra tre katter. Jag sover som en stock; har TRE väckarklockor plus min iPhone som ringer och skränar varje morgon- jag sover VERKLIGEN djupt.
Men halv tre härom natten väckte Gabbe mig "Mamma, varför spelar du Magnus Uggla så högt?"
Jag SOV- men i köket spelade vår gamla cd-spelare Magnus Ugglas "Kung i baren" svinhögt!!! Sååå läskigt. Jag gick upp och stängde av musiken och genomsökte mycket skärrad hela huset- ingen där. Fick förklara för grannarna dagen efter... ifall de hört något, men det hade de inte.
Min teori är att katterna trampat på cd-spelaren, så den satte igång- annars vet jag inte vad det var. Gabriel är dessutom vittne till alltihop- så det är ingen påhittad spökhistoria. Kanske fick vi en liten visit från andra sidan; vem vet?
Jag som tror på övernaturliga ting, och dessutom vid ett flertal tillfällen haft en medial ådra (jag har känt på mig saker som jag berättat om- därefter har det jag förutspått inträffat) ber Dem dock att inte skrämma mig/oss.
Jag har också vid ett tillfälle klockrent beskrivit var en väns efterlängtade bild fanns- utan att ha sett den. Hon frågade om någon hade en aning om var hennes aurobild fanns- varpå jag, rent intuitivt (utan att veta varför) svarade: "Titta i en byrå som påminner om 1950-tal, Med tre lådor. Där är den- bland andra papper."
Min kamrat letade i byrån jag beskrev (trots att jag inte varit hemma hos henne). Ingen aurabild. Så gick det några veckor, och minvän letade igen, än mera noggrannt. Då fann hon den - där jag sagt att den skulle ligga.
Jag har ingen aning om hur detta gick till, men det är sant. Hände för ett par år sedan.
Jag tror ju definitivt att det finns mer än det vi ser. Jag tror desstom på Gud.
Jga ber regelbundet om att kunna hålla mig ifrån ondska. Jag vill vara en kanal för kärlek och godhet- så gott det går. Jag är ju trots allt människa, med tusen fel och brister, och jag bär på en massa synder, precis som de flesta andra människor.
Men man kan ju försöka, åtminstone. Försöka och försöka igen- det är allt man kan.
Ha en
fin dag!