Veckans ämne är droger. Det finns 2 typer av människor, dom som inte tar droger och dom som är fast i drogerna.

Jag har så mycket kännslor om droger men främst av allt har dom förstört min bror. Iförra veckans ämne så tog jag upp min bror som tog självmord och idag om droger som driv honom till det. Först och främs är det för att jag saknar honom så fruktansvärt och att jag får ut mina tankar och kännslor men för det andra så är det några av dom ämnerna jag själv har mest kunskap om och vill dela med mig om för det är så mycket hysande om det och att det är något man helst inte ska prata eller skriva om. Och det är rent bullshit, det råder allt för lite kunskap om droger och att personer som har haft eller har droger i sitt liv träder fram och vågar berätta.

För eller senare lär man sig att droger är ett av djävulens påhitt. Det räcker att man prover en enda gång och så är man fast. Man vill göra allt för att uppleva kännslan du fick första gången. Första gången du tar någon drog är fantastisk, det är som om du är i himmelen. Men du kommer aldrig uppleva den kännslan igen, ditt jagade kommer bara sätta dig mer och mer i skiten. Det går så fort jag vet. Det kan bara ta några veckor för dig att skaffa ett beroende.

Det gör så förbannad ont från en anhörigs perspektiv att se personen få ett beroende. Jag märkte inte när min bror faktiskt började få ett beroende innan det var för sent. Det är först som man faktiskt fattar att den tar droger när personen förändras, inte är densamma. Min bror använde dom tyngre drogerna och varken jag eller någon annan kunnde hindra honom. Jag kunnde bara se hur min bror bliv som en främling.

Han hade det väldigt svårt under en tid och därför började han ta droger. Och vem fan har inte tänkt: Vad skönt det skulle vara att försvinna ett tag. MEN det är inte så skönt när ditt liv börjar förstöras, när du har misst kontrollen. "Tar man mer droger så förstår man aldrig att man inte har något kvar, att livet inte är detsamma och att man har förstört allt" Så sa min bror en gång och det ekar fortfarande i huvudet på mig. Förstår ni? Att tar man mer och mer droger, inte stannar upp och är hög hela tiden så kan man inte se vad man faktiskt har förstört och förlorat. Men inerst inne så tror jag att alla vet vad dom ger sig in på när man tar en drog för förstsa gången. Ingen kan någonsin påstå att man troode att ens liv skulle bli bättre av drogerna, kanske att du för en timme skulle slippa vara du men inte att ditt liv skulle bli bättre och lyckligare.

Min bror insåg själv till sist efter flera års knarkande att det här gick inte längre, jag hade fått honom att förstå vad det hade gjort med mig och våran familj. Vi såg våran bror och son gå helt förlorad, att han för varje dag bröts ner. Han sökte vård 5 gånger som jag vet och han klarade inte att vara ren. Och han tog sitt liv för han visste att han skulle knarka i hjäl sig.

Det är skrämmande riktigt skrämmande att det finns flera miljoner personer där ute som går i samma riktnig som Johan. Jag skulle vilja slå till och ruska om er som tar eller tänker på att ta droger. Drogerna tog min bror ifrån mig och tänk för helvete inte ens tanken på att ta någon sort drog. På några veckor kan hela ditt liv redan vara upp och ner vänt. Drogerna borde inte finnas och jag önskar att fler hade styrka och mod att faktiskt orka och kunna söka vård och vara ren. Allt handlar om vilja, min bror hade inte viljan men jag tror han insåg själv att han inte hade något kvar men han hade mig och våran familj. Man kan aldrig förlora hoppet om en person man älskar ovaset hur sårad man har blevit. Jag uppmanar er verkligen att inte börja med droger och stoppa innan det är försent. Är du nere i ett beroende så för fan sök hjälp, lägg in dig på ett behandlingshem. Det är väldigt lätt för mig att säga att ni ska göra det, men jag hade inte en bror som gjorde det som faktiskt bestämmde sig för att bli drogfri. Ingen ska behöva förlora sitt liv till drogerna och ingen anhörig ska behöva bevittna om drogernas påverkan!

Citerat "Sanningen", Bloggplatsen