Nu är jag redo. Jag avslutar sommarlovet med lite bowling ikväll, tyvärr är det inget badväder idag. Vi hade tänkt bada, men det fick bli en innedag med diverse förberedelser.
Jag tycker det ska bli skoj att börja jobba nu, faktiskt. Dessa härliga ungar... Det är ju för deras skull vi gör allt det vi gör. Och när jag tänker på alla energiknippen så blir jag bara glad.
Jag fixar det här avslutet. Att sommaren är över snart, lata semesterdagar.
Imorgon börjar jag jobba. Och det känns helt ok.
Förresten: Robin Williams.
Rollen han gorde i "Döda poeters sällskap" (NU BLIR JAG FÖRBANNAD OCKSÅ- NÅGOT HAR HAKAT UPP SIG OCH DET GÅR INTE ATT FÅ BORT DETTA FETSTILTA!) är ju helt gudomlig. Mr Keating tror jag han hette. En lärarförebild. En sådan kollega önskar jag att jag hade, för jag tror inte riktigt jag själv vågat löpa linan ut och bara gå efter mina egna tankar- lite för rädd om min anställning. :(
Nu hörde jag att han tagit sitt liv för egen hand också, så trist. Jag kan bara föreställa mig den smärta han måste känt när han såg döden som ett lindrigare alternativ än livet. Jag kanske inte ska uttala mig då jag förutom min migrän varit rätt förskonad från fysisk smärta, men jag har svårt att tro att någon fysisk smärta kan komma i närheten av det rysliga illamående som en blödande själ ger upphov till. När själen värker och ångesten slår till med full kraft, kvävande och förgörande.
Hoppas han fått frid i själen nu, var han än är. Robin Williams.
luvcatz
14 augusti 2014 00:02
may he rest in peace den gode mr williams. Många av de goda lämnar oss för tidigt...
Härlig dator du har som lever sitt eget liv ;)
Va kul att du e så positiv till att börja jobba igen, de flesta brukar ju bara morra o säga att semestern varit för kort hahaha.
De e fint att hösten är på G, nu blirre snart kryzzdags för mig o tjejorna igen :)
http://www.luvcatz.bloggplatsen.se
Beatrice F Wik
14 augusti 2014 19:28
Jaa, fine Mr Williams... ;(
Kul!!! Man måste ha ngt att se fram emot nu när det går mot mörkare tider.
Jodå, det känns bra. Har jobbat två dagar nu och det går, vettu... Som du skrev en gång på din blogg: "Man får intala sig att det finns magi bakom varje hörn" el ngt i den stilen. Bra sagt! Dä ä bara å gilla läget å köra på! :)

Gubbfan
15 augusti 2014 00:24
Döda poeters sällskap är nog en av de bästa filmer jag har sett i all sin svärta.
Den har färgat av sig på min syn på läraryrket och hur skolan skulle kunna fungera om inte alla dessa politiker, administratörer, föräldrar och diverse makthavare la sig i själva jobbet.
Att du och dina kollegor inte törs gå sina egna vägar förstår jag. Man har bundit upp er med förstelärarreformen, där det gäller att slicka skolledningens händer och vara lyhörd för hur de vill att yrket skall vara. Med hjälp av lärarlegitimationen och risken att förlora den har man satt ännu en krok i er.
Jag tror inte jag gillar han majoren och hans påhitt. Det värsta är att jag inte tror att det blir så mycket bättre med de andra kandidaterna till det jobbet.
Ingen törs ju säga att det behövs en del förändringar som kanske svider i det ekonomiska och politiska tänkesättet.
Det jag tror skulle hjälpa skolan vore:
1. Bättre löner till HELA lärarkollektivet från förskolan och hela vägen uppåt. Det är en signal om hur viktigt jobbet är.
2. Gör om det fria skolvalet och friskoletanken med hela vinsttänkandet. Våra barns utbildning är så mycket viktigare än drömmar om vinster.
3. Satsa på bra lokaler, bra mat, bra underhåll och färre barn i varje klass så att pedagogen har en chans att hjälpa alla, även de tysta. Det kostar, men barnen är värda mer än mina möjligheter till bidrag till ombyggnad av villa-kök och städhjälp (ROT och RUT).
4. Skärpt övervakning från statens sida att kommunerna gör sitt jobb med skolan. Styrmedel finns. Att föra över skolan till staten igen hjälper inte om man inte styr upp det hela bl a med hjälp av ökat ekonomiskt stöd.
5. Låt pedagogerna få arbetsro.
6. Politikerna måste våga stå upp och säga till alla föräldrar att det är föräldrarnas ansvar att barnen sköter sig i skolan. Skolan är en arbetsplats där vanligt hut och hyfs gäller och där det förväntas att barnen sköter sig.
http://Gubbfan.bloggplatsen.se
Beatrice F Wik
15 augusti 2014 16:57
Filmen färgade av sig på mitt sätt att se en hel del i skolvärlden med. Mitt sätt att se saker över huvud taget. Det där med förgänglighet och vad som egentligen har betydelse. Ja, den är hemskt svart på sina ställen, usch... ;(
Du skriver mycket kloka saker om skolan, tycker jag, och det är så härligt att du delar med dig av dina tankar på min blogg! Tack! :)
Annie
15 augusti 2014 15:38
Du och jag Bea! ;-)Min dator kan också leva sitt eget liv ..
Precis sådär, har det blivit för mig med .. men sen till slut efter ett tag brukar det komma tillbaka till "vanliga stilen" igen ;-)haha ;-)
Ja hoppas han får ro nu!<3
Han var en stor människa & en underbar skådespelare :-)
Älskar hans filmer! RIP ...
Kramar!
http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se
Gubbfan
18 augusti 2014 14:52
Såg en mycket intressant vinkling av den där filmen "döda poeters sällskap".
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article19380134.ab
Kanske inte helt fel tänkt?
Man skall nog fundera ett varv till, när man sett något som gripit tag i en.
http://Gubbfan.bloggplatsen.se
Beatrice F Wik
18 augusti 2014 19:04
Å, ska kolla länken med detsamma!
Ja men visst är det så... har man hittat något som berör bör man nog ta sig en funderare!