Nu bär det snart av till gymmet, sitter här och skriver i väntan på att min kamrat ska bli klar.

Jag önskar verkligen jag hade mer tid att träna, det där är guld värt, men det är inte lätt att få ihop allt.

Jag pratade härom dagen med en kvinna som har utflugna barn, men hon har som jag fostrat dem ensam. Vi beklagade oss så klart över hur dyrt allt är när man ensam står för alla räkningar men pengarna är faktiskt inte det största problemet. Det stora problemet är bristen på tid. Det ständigt malande dåliga samvetet. Det var så underbart skönt att höra någon annan säga det, ibland känns det som om alla har oceaner av tid till allt möjligt- utom jag.

Det gäller väl helt enkelt att bara acceptera läget som det är och inte försöka slå knut på sig själv för då gör man sig bara illa- och därmed alla runt omkring.