Ingen Sabatonkonsert igår och det fick jag överleva.

Dessbättre fick jag mig en skön egodag. Det är lite farligt att leva ensam... man skämmer lätt bort sig, gör som man vill och jag undrar verkligen hur det skulle gå om jag bestämde mig för att bo tillsammans med någon igen. Nu bor ju inte jag helt ensam förvisso, eftersom mina barn bor här också (när de inte är hos sin far) men det är ett mycket behagligt liv, det här, och jag bara njuter många gånger av att få vara riktigt egotrippad och göra saker enbart för mig. Tyvärr kostar det här livet en del i pengar; jag är ju ensam om alla utgifter, allt som man som gift delade på två.

Men så är det. Smakar det så kostar det och kostar det så smakar det.

Egodagar för mig är ensamma långa promenader, allra helst längs vattnet (vatten ger mig energi) och tid att fokusera på min träning. Att vara på gymmet tills jag inte orkar lyfta ett kilo till, och inte tills jag måste hem och laga mat. Inte fokusera på någon annans träning, vilket jag som förälder naturligtvis gjort i alla år, och fortfarande också gör.

Jag antar att jag spenderat flera år i en bil, bara körande till diverse träningar och fritidsaktiviteter under mina 17 år som mamma.

Jag behöver verkligen dessa dagar.

Jag behöver dem för att orka ge, för att hämta kraft till det liv jag måste klara av, de krav jag måste uppfylla.

Dessa underbara dagar är precis lika viktiga för mig som de påställda vardagarna, jag funkar ju inte om jag inte får hämat energi någonstans ifrån. Det gör nog ingen.

Att vi sedan har olika vis att hämta energi på, är en annan femma, men vi måste få tid att andas.

<3