Usch, vad många det är som mår illa, ser jag här på bloggplatsen.

Själsligt, alltså. Mycket bra att skriva om det, skrivandet är en bra terapi. Halva vägen till tillfrisknande går genom att öppna sig. Eftersom jag själv var illa däran för några år sedan är detta ett ämne som berör mig- så klart. Men nu bär jag på en stor visdom: Jag vet hur man tar sig ur det.Och risken finns att jag kan komma att hamna i svackor igen i livet; det funkar ju inte så att man går omkring på en rak lina där solen lyser hela tiden.

Fast jag vet inte om vissa ljuger för sig själva eller omgivningen eller om det verkligen förhåller sig så att det finns de arma människor som aldrig sett mörkret.

När jag själv mådde dåligt pratade jag ibland med personer som sade sig "aldrig haft ångest". Jag trodde att de ljög, men nu har jag insett att det kanske är så. Och jag tycker lite synd om dem som aldrig fått uppleva det, det måste ju göra livet en nyans fattigare? Jag påstår vekligen inte att jag vill ha ångest och må illa själsligt, men det är en stor rikedom för mig att ha varit där och tagit mig därifrån. Att veta att jag kan komma att drabbas av samma skit igen- men då vet jag att det inte är dödligt, utan min livsgnista kommer att bära mig vidare. Min inre glöd kommer att sträva framåt, uppåt igen. Jag VET att det är fullt möjligt att gå från nedgången, hålögd och trasig- till fullt frisk.

Och när solljuset sedan kommer är det bara helt amazing. Väl värt att kämpa för!

Hoppas det jag skriver är en tröst för den som mår illa just nu.

Låt inte kämparglöden slockna, du KAN ta dig upp, jag vet, och DU är värd att må bra. Världen behöver DIG!

Ta all hjälp du kan få och öppna dig för dem du litar på (inte för alla, en del kan inte hantera ett förtroende- tyvärr är det så) för det kräver enormt mycket kraft att gå omkring och bara låtsas att allt är toppen.

Den kraften har du inte råd att inte lägga på att försöka bli frisk istället.

Och du ska veta att du inte är ensam, det är också en tröst. Vi har alla vårt kors att bära, låt dig inte luras av dem som går och spelar lyckliga/lyckade jämt och ständigt. Det där är bara en fånig illusion, en mask.

Jag hoppas jag kan ge lite styrka till DIG som just nu behöver den, med det jag skriver.

 

sara

30 augusti 2014 19:26

Hej vännen jag är här och hälsar på!!!!! Bra att du tar upp detta viktiga ämnet. Jag vet hur du har mått och du är en riktig förebild. Vill önska dig en kanonkväll!!!!! kram på dig /Sara

Beatrice F Wik

30 augusti 2014 19:59

Heeej Söta!

Vad trevligt att du kommer hit! :)
Tack för det. Å, det vet jag inte om jag är ngn förebild, kan jag så kan vem som helst. Man får bara inte låta ljuset slockna.

Du, det blir en lugn å skön kväll här. Jag önskar dig detsamma, vad du nu hittar på.

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...