Få blommor fascinerar mig faktiskt som maskrosor.

De är kanske inte så fagra egentligen... men VILKEN LIVSKRAFT!

Upp ur asfalten, där de egentligen inte "kan" gro- för inga förutsättningar finns.

Men de strävar upp, upp ur det hårda, det karga, upp mot ljuset och slår ut som små solar, klargula och lysande mot allt det grå.

I alla fall. Fast man inte tycker att de borde.

Härftigt.