Jag är rolig, jag...

Nu har jag återupptagit mitt gamla Facebook-konto. Jag är så där... fram-å-tillbaka, blev trött på hela dreten för ... vad kan det vara? Två år sedan kanske, minns inte riktigt. Jag blev trött på den plastiga världen där människor bara visar upp sig som superduktiga och kände ... BLÄ... Orkar inte med fler duktiga, präktiga, perfekta människor. :(

Jag är själv lite motsatt, det är väl skavankerna som präntar minnen? De människor som inte är perfekta (ja, ni vet... så där "det ska vara") är de allra mest intressanta i min mening. Och i min krets just vid den tiden fanns det alldeles för få icke-perfekta människor- så jag blev bara trött. Och lämnade Facebook. man vet ju förvisso, att under ytan är inte livet alls perfekt, men jag ville väl på något vis protestera mot att vi vill låtsas att det är så.

Jag pratade med en väninna just om det där idag och hon svarade mig att "alla kanske inte är så öppna som du och jag så vi berättar- rätt ut- när livet suger, rent ut sagt."

Och det måste man ju acceptera, så klart. Alla är inte så öppna som jag (och den här väninnan), alla talar inte om för världen att "nu jäklar- har jag en skitdag".

Jag vet inte vad det kommer sig av heller, om det är uppfostaran eller vad?

Vi vill vara så ordentliga så klart och vi är fostrade att svara "Tack, det är bra" när människor frågar hur vi mår- även om vi inte mår bra.

Men det var jätteskojigt att återöppna Facebook- kontot och få så mycket positiv respons! :) Gosiga vänner...

Det här är ju också ett socialt medium, men här skriver jag ju bara för mig själv i princip. Det blir ingen social interaktion som det så fint heter. Förvisso får jag kommentarer från några fina, men när jag ser på besöksstatistiken inser jag att det flesta som kommer hit lämnar inga spår. Jag ser en siffra i läsarstatistken, men få kommenterar.

... Och så ser jag gamla bilder på mig själv och upptäcker att jag var smal så in i bomben under den där tiden jag mådde skit. Jag som av naturen är en liten rulta... Jag njuter, jag =)... av mat och godsaker och hela faderullan (och det tänker jag fortsätta göra...), men under den tiden då jag var sjuk var jag mager som en spira och jag opponerar mig som vanligt över att detta ska ses som ett ideal. I verkligheten är det väl kvinnliga former som attraherar män (åtminstone har jag upplevt det så) men enligt media ska kvinnor vara tunna och smala och det var så jag såg ut när jag var sjuk.

 Av den anledningen (den sjuka) har svårt att anamma det där idealet. (För min del, alltså- jag som av naturen är kurvig, jag säger inget om andra, folk får se ut exakt som de vill...  kvinnor kan vara smala och vackra med- men jag önskar naturligtvis att de mår bra...MÅ BRA ÄR DET VIKTIGA)

Det är en lite kontroversiell grej det där, för övrigt, och just eftersom det är det och jag är som jag är... så är jag så nöjd med min kropp... precis så som den är. Den uppfyller alla funktioner- och det är bra. Mycket bra. Mycket nöjd med det.

Men Facebook i alla fall... Kul att återfå kontakten med alla gamla vänner och bekanta!

Jag gör det till vad jag vill :)

 

Annie

18 januari 2015 20:36

Fast man kan vara smal och MÅ väldigt bra också, måste jag få flika in! ;) Så är det för mig :)
Det är ok att se olika ut också ;) Trist om alla skulle se likadana ut, och man kan ha former även om man är smal ;)

Men förstår vad DU menar, absolut :) Det där du skrev om när du mådde dåligt och var smal :(
Huvudsaken man trivs själv, det är det viktigaste ;)

Kram!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Beatrice F Wik

18 januari 2015 23:46

Absolut!
Jag tror jag skrev det, att alla är olika, vackra på sitt sätt... gjorde jag inte det skriver jag det nu. Och självklart finns det många smala människor som mår bra i själen med. =)

Men för min del... jag sammankopplar den där tunna kroppen jag hade då jag inte kunde behålla maten, med... ja, det var så hemskt!
Därför är jag nu mera nöjd när jag kan äta å mår gott, det är guld värt, om jag sedan är rund... det är sekundärt.
Ofta läser vi ju om den där smala lyckade människan och det är det jag ifrågasätter.
Man behöver inte banta för att bli lycklig, lyckan bor inte där, liksom...
Men är man smal i alla fall är det ju jättebra det med. Framför allt ska man ju va rädd om sig, se till hälsan. Och trivas med sig själv, det var dit jag ville komma. Och anledningen till att jag tjatar om det är att jag sett så mkt skit... tjejer som svälter sig, det är så ruskigt. :(

Hoppas jag förklarade så du förstår nu...

kram

 

luvcatz

25 januari 2015 20:18

Bra där :)

Ditt liv, dina beslut, så enkelt är det :)

http://luvcatz.bloggplatsen.se

Beatrice F Wik

30 januari 2015 20:45

Yes! =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...