Jag borde kanske inte vara så öppen här, utlämna mina tankar, borde försöka visa mig stark.

Men är jag inte ärlig finns det ingen anledning för mig att skriva, då jag gör det framför allt för att det får mig att må bättre.

Just nu är livet rätt jobbigt, tycker jag. Om anledningen tänker jag däremot inte skriva, men det går så trögt.

Jag känner mig liten och svag, skulle bara vilja ha tröst. Och visst får jag tröst hos min omgivning, ska väl inte gnälla i onödan, men jag önskar just nu att allt bara var lite enklare. Att jag inte var så tung, så känslosam. Att jag bara var så där glättig och flamsig, som jag är ibland- men det är jag inte. Inte varje stund. Det trycker till över bröstet så jag har svårt att andas- men det är inget jag dör av, så det är väl bara att härda ut. 

Jag tänker mig sönder och samman. Jag analyserar, vrider och vänder på allt möjligt.

Vad är det för mening med allt detta slit?

Denna evinnerliga kamp?

Jag kan bara inte ge upp, jag tänker inte ge upp, men jag förstår verkligen inte alltid...

Det är väl så här det är att vara människa, så här ser livet ut. Ibland. Ibland går det lättare.

En tröst att veta att allt har en ände. Också tråkiga stunder. Det är inget som varar för evigt.

Och det viktigaste jag lärt mig genom årens lopp kan sammanfattas i fyra ord: Du Kommer Över Det.

Allt vi kan göra är att finnas för varandra, trots att jag nog vill påstå att den mänskliga rasen är den i särklass mest komplicerade. Vi "spelar ju spel" och har oss, det tillhör det där sociala, vi skulle betraktas som mycket primitiva och underliga om vi inte tog del av detta rollspel.

(Haha... Nu kom jag och tänka på något lustigt, jag mötte ju en anonym som fullkomligt struntade i spelets regler...  jag måste helt enkelt skratta år hela incidenten: Taxichauffören jag berättade om, som jag mötte härom dagen. Jag hade aldrig sett människan förut, satt bara i hans taxi och plötsligt frågar han om jag känner för att ha ... med honom??? Det var bland det ohövligaste jag hört och jag fick verkligen ta i för att kontrollera min impuls att dra handväskan i skallen på karln.)

Ändå gör det det hela så svårt, detta rollspel.

Men jag tror tamejsjutton att det är enklare att umgås med vargar, krokodiler, tigrar eller lejon. What ever.

Vi människor är de svåraste, mest komplexa djuren.

Och farligaste- utan tvekan.

Och jag är just nu så liten. Liten och svag.

"Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka

ur bekymrens födelvånda steg vårt första jämmerljud.

Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka

och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och Gud"

Dan Andersson, ur Omkring tiggaren från Luossa

 

Losern

5 mars 2015 21:37

Tack för en annorlunda och ärlig betraktelse. Skön kontrast mot vad man vanligen läser på tex facebook om dom perfekta liven med många likes. Jag tror nog dom flesta kan känna igen sig i att livet är som en berg o dalbana. Och till vår tröst kanske det är dalarna som utvecklar oss mest. Men visst är öken vandringarna sura. Jag brukar försöka dra mig till minnes vad livs filosofen Di Leva skrev för ett antal år sen; "Vi har bara varandra". Riktiga vänner, som finns där när blåser hårt, det betyder allt. Tack o gonatt

Beatrice F Wik

5 mars 2015 22:23

Tack för din kommentar!

Ja, annorlunda är den nog. Eller kanske är det bara annorlunda att jag skriver det. Vem är inte nedstämd ibland?

Och visst, sura som bara attan är dessa karga vandringar, men intressanta på sitt sätt.
Mitt liv är inte roligt hela tiden- men jag älskar det! Och allt det här tunga är, som du säger, utvecklande... gör oss starkare och visare.

God natt "losern" önskar "den svaga" =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...