Eng: type A behaviour [tʌɪpˈeɪ bɪɪˌheɪvjə], USA-stavn: type A behavior.

Livsstil och sätt att reagera i arbetsliv och i det privata som karakteriseras av aggressivitet, otålighet, benägenhet för simultana aktiviteter (att läsa tidningen samtidigt som frukosten intas och så vidare), ängsligt bevakande av social ställning och strävan att uträtta mycket på kort tid.

Typ A-människor tenderar att driva sig själva till extrem fysisk uttröttning. De respekterar ofta inte kroppens naturliga signaler att göra pauser i ansträngande verksamhet. Detta beteende kallas ibland "Sisyfossyndromet" efter berättelsen om Sisyfos, i den grekiska mytologin en jätte som gång på gång rullade en sten upp till toppen på ett brant berg, varifrån den alltid rullade ner igen.

Vanligen är inte beteendet renodlat på det sätt som de beskrivs hos dem som man brukar kalla typ A-människor. Många har detta beteende endast i vissa situationer, under en begränsad period av sitt liv eller mer konstant fast i måttlig omfattning.

Källa: psykologiguiden

Jag är intresserad av psykologi, det har jag alltid varit. Finner det fascinerande. Vet inte om det är någon som hört talas om, eller kanske till och med känner igen sig i personlighetstyp A?

Jag gör det definitivt, är en glasklar typ A. Det enda jag inte känner igen mig i, medvatet iaf, är "ängsligt bevakande av social ställning" Jag kör nog lite mer av mitt eget race, sedan får folk tycka vad de tycka vill,  jag har inte så mycket tid över till att bry mig. Är nog är lite för uppe i mig själv och mitt eget upptagna liv (är om sanningen ska fram lite för egocentrisk- jag har nog av mig själv och mitt... har alltid haft dålig koll på vad grannar heter, gör osv... för jag är väl antagligen så självupptagen, inne i mig själv och mina tankar :-) ) för att ha kraft att fokusera på vad andra tänker om mig, att impa på andra osv. Det är liksom överkurs i ett liv som mitt. Snälla nå'n... det finns ju hur många människor som helst med olika tankar och åsikter... skulle jag fokusera på alla dem skulle jag bli hur splittrad som helst, det går ju bara inte.

Å andra sidan blir det ju så, rent automatiskt, att de som inte riktigt vågar stå upp för sig själva, som ängsligt kollar in vad andra tycker och är oroliga för det... de får ju helt enkelt per automatik en relativt låg status i en grupp. De som vänder kappan efter viden i jakt på bekräftelse bli ju ironiskt nog mottagna på motsatt sätt.

De som "tycker som alla andra", som ALDRIG haft ångest eller något problem i livet och som verkligen inte vågar visa sig udda/annorlunda på något vis  (eftersom de är rädda att inte bli godkända av gruppen då.)

Undrar vad man ska göra åt saken?

Det känns lite trist, tycker jag. Så onödigt...

Men få respekterar den som inte står för sin åsikt- den som är rädd och skrajsen.

 :( Tyvärr, djungelns lag är hård.

Och jag blir bara fascinerad när jag får höra skvaller om mig själv... Hur har folk tid med mig? Att analysera mitt liv? Jag skulle skratta mig lycklig om jag hade så mycket tid över för andra... så jag kunde börja analysera deras

 liv- också!!!

F-n... det är ju hektiskt redan som det är, jag stressar halvt ihjäl mig ibland... när jag ändå bara har mig själv (mitt jobb, mina barn, mina relationer på diverse plan att fokusera på.

Men jag har bestämt mig för att den dag jag blir pensionär- då ska jag ta revansch för min egocentrism och bara sitta och stirra genom fönstret på alla andra som rör sig därute... den dag mitt eget liv inte blir intressant längre...  och ha full koll på alla andra! Då- ska jag oroligt värna om vad andra männsikor har för åsikter om mig och mitt liv!!!)

Men som sagt: i övrigt är jag en glasklar typ A-person. Vi löper många risker: utmattning (vilket leder till psykiskt illamående) naturligtvis och missbrukare av alla de slag (bland dem som inte är totalt utslagna- på parkbänken) är överrepresenterade i den här gruppen. Tränings- och arbetsnarkomaner, alkoholister, matmissbrukare, sexmissbrukare, hela köret.

Å andra sidan har vi så klart många bra sidor: Vi ger inte upp, kan konsten att kämpa hårt, till "the bitter end" och det vi gör, det gör vi ofta bra, då vi gärna lägger ner hela vår själ i det vi pysslar med.

Bestämmer vi oss- så blir det inte sällan som vi bestämt- för vi tar inte nej som ett svar.

Fast jag har så klart tvingats jobba med mycket, då min renodlade typ A-sida till stor del har orsakat mig bekymmer. Och jag jobbar dagligen med att inte driva mig själv till min spets så att säga, då ligger jag snart som en grönsak i soffan och stirrar i taket av ren utmattning. Jag börjar ju bli till åren nu med... kan inte köra på hur som helst längre.

Men den här sidan av mig ploppar upp i alla möjliga sammanhang... fortfarande- och trots allt.

Det blev så tydligt idag när jag skulle handla mat. Just nu är jag inne i en period då jag gör mycket soppor. Och då gör jag verkligen soppor. MÅNGA SOPPOR. Jag älskar soppor och är är för övrigt "periodare", just nu gör jag svampsoppor. Var på ICA Välsviken (för Karlstadsbor: där är de som mest välsorterade vad gäller svamp) och som sagt... nu gör jag svampsoppor av alla de slag. Kassörskan frågade, när hon skulle ta betalt, vad det var för olika svampsorter jag köpt. Hon visste inte vad det var för några, hur hon skulle prissätta dem. Svampar i stora mängder!!! :-)  Och jag hade full koll, så klart. Ostronskivling, portabella, kastanjechampinjoner. I en utsökt blandning ska det bli imorgon. Projekt svampsoppa. =)

 

Pappan

3 april 2015 13:57

Identitet.

Jag går ofta omkring i mina egna tankar,
inte för att jag vill sakna bekanta
men mina tankar störs av ingen
om andra inte talar med mej.

Jag ser att de tittar lite snett på mej
men spelar det någon roll?
Låt dem titta lite snett och undra:
Är han en människa eller ett troll?

Har trollet gått vilse eller stulit nån’s skepnad
som det berättas att trollen kan göra ibland?

Inte vet jag … det kanske är så
att det är någon annan som är i mig.
Om så är så är jag någon annan
än den jag tror att jag är.

Beatrice F Wik

3 april 2015 16:07

Mycket skrivet, tror nästan vi är släkt, pappa! =)

 

pappan

3 april 2015 17:35

Jo...

Beatrice F Wik

3 april 2015 18:03

Ses imorgon, kul! =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...