Jag satt under gårdagen och pratade med en av mina chefer... vi pratade om "tuffa tider" kan man säga ... och jag känner mig så otroligt privilegierad som haft möjlighet att gå så mycket i terapi, som jag gjort.

En del människor tycker ju sådant är pinsamt, eller kanske blahablaha. Bara en massa dravel.

Men det är det inte.

Den här chefen och jag pratade om att jag tack vare min terapi fått verktyg att hantera svårigheter.

Och det är ju så.

Jag märker det allt tydligare ju längre tiden går. Det är klart att samtalsterapi med högt skolade människor inom ämnet, om man ägnar det en tid... ger resultat!

Jag rekommenderar vekligen samtalsterapi som medicin till Dig som känner att du behöver hjälp, känner dig vilsen.

Det är verkligen väl investerade pengar- att lägga dem på sin själ.

Och gör det gärna innan allt kraschat, i "förebyggande syfte" om du känner att du är på väg ner.

Livet ÄR ju svårigheter emellanåt, och på något vis måste man lära sig att hantera dessa.

Ett alternativ är kanske att låtsas att allt bara är fint- lägga upp en tjusig fasad. Fast vad hjälper det? Längst där inne?

Ett annat är ju denna (som jag tycker) f-bannade medicinering utan uppföljning.

Det är rent taskigt av läkare att skicka hem en vingklippt patient med en burk piller!

Kan vi inte bara, istället för dessa lyckopiller och finslipade fasader, faca livet för vad det är?

Det är inte roligt hela tiden.

Det är grått och trist, aströtta morgnar, besvikelser och sorg. DET ÄR EN DEL AV DET, det är det vi har fått!!!

Vi behöver kanske inte ta ett lyckopiller och sedan visa oss lyckade för omgivningen- hela tiden.

För SÅ ÄR DET INTE!!!!

Jag efterlyser människor som ser livet som det är, utan spackel.

Vi behöver inte göra oss till- vi duger ändå!

Vi är bra nog- också med våra problem.

Min persoliga övertygelse är att när vi ... vad ska jag säga... kapitulerar för det här... då kan vi också känna innerlig lycka.

För jag vill inte svartmåla något. Livet är färggrannt utav bara f-n med.

Men vi måste se det för vad det är!

... Och jag, jag är ju en person som älskar dessa ups and downs.

Jag känner mig levande i själva livet och jag VILL LEVA i verkligheten, utan att låtsas- utan att spela.

UTAN att tvingas visa upp en fin fasad varje dag. Låt oss vara öppna- vi lever ju livet, inget fantasispel!!!

För min del är den här verkligheten spännande nog.  

Det räcker gott och väl åt mig.

Jag har lärt mig att acceptera det, till och med tycka om det (iaf oftast) precis så som det är.

Jag tror... men jag vet ju inte säkert... att jag börjar finna lösningen.

Jag är människa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...