God Morgon Bloggvärlden!

Karlstad har vaknat till en solig dag idag. Igår drog ett rejält åskväder fram. En bekant fick sin TV förstörd av blixten.

Det känns som det blåa i mig så sakta börjar släppa. Med fina människor omkring mig och motion som medicin kämpar jag mig tillbaka till normalläget.

Till er som vill läsa mina noveller måste jag säga att jag inte känner mig så bekväm än med att blotta mig så, offentligt. Men det kommer nog. Jag skriver under pseudonym i Hemmets Journal och Hemmets Veckotidning. Jag har det inte som något återkommende jobb utan jag brukar skriva lite när jag har lov och andan faller på, så jag får mitt arvode som frilansjournalist, som det kallas då. Jag har ingen journalistutbildning eller så, utan det är mest en rolig grej. Däremot har jag ju språkriktigheten med mig eftersom jag är svensklärare. Detta kan störa en del människor som meddelar sig till mig i skrift, en del tycker det är obekvämt att skriva till fröken svensklärare och tror att jag märker fel. Det är dock helt osant, jag tänker mycket sällan på hur andra brukar språket privat, om det så är bloggar, festinbjudningar, sms eller vad tusan som helst. Folk får skriva exakt som de vill, jag har inte för avsikt att gå in som en språkpolis och tala om hur det ska vara, så länge det inte rör sig om någon av mina elever. Jag skriver själv ofta meddelanden exempelvis i talspråk och jag har det som jobb att rätta vad eleverna skriver- och lära dem att skriva på rätt sätt, that's it.

 Ja älskar det i alla fall: Att få uttrycka mig i ord, både muntligt och skriftligt, jag är en ganska pratsam person också. Försöker nu mera tänka på att inte "ta över", som jag lätt gjort, i alla fall förr, innan jag reflekterade över det. Ganska vanlig yrkesskada i mitt jobb- man är van att hålla låda och så gör man det i alla möjliga sociala sammanhang, man tar på sig rollen att leda samtalet också när man inte har betalt för det, vilket ju blir galet. Har ett roligt minne från när jag gick i terapi för några år sedan, och terapeuten sa åt mig att det minsann var hans roll att leda och styra samtalet, inte min. Pinsamt.

Ja, just det... där kom det igen: Min vilja att berätta. Jag skulle egentligen tala om det här med mina noveller. Jag skulle skriva att de är plockade ur mitt eget liv, jag skriver om alldeles egna erfarenheter och jag vet inte om jag ännu är redo att öppna mig så pass mycket offentligt, det känns lite för utlämnande just nu. Men det kommer med all sannolikhet någon framöver.

Ha en toppendag alla fina bloggmänniskor! :)

Jag kan inte påstå att jag är deppig, men jag är låg. Blå.

"Jag kör händerna djupt ner i jackan och gör mig klar för ännu en dag av grubbel."

Älskade Lundell.

"Lycka är en parfym du inte kan stänka på andra

utan att du själv får några droppar på dig"

Ralph Waldo Emerson

Så gudomligt skönt att känna att man gjort något produktivt så här i semestertider. Jag klagar inte över själva semestertiden, men lite absinens får man efter den där... puh- nu-är-det-gjort,-nu-var-jag-riktigt-duktig-känslan. Tur förresten att den känslan finns, annars skulle man väl aldrig få något gjort. Bara gå omkring som en degklump dagarna i ända. Men det ligger något alldeles underbart i just det där att producera, eller att få det klart. Att ha producerat ska jag väl kanske säga. Men jag har rätt kul när jag skriver också, tack vare den här älskade bloggen har jag fått upp skrivarflytet, så mina noveller skriver sig nästan själva. Jag är ju som ni säkert redan vet amatörförfattare (jag ska bli författare när jag blir stoooor) :-) och brukar skriva några noveller per år som jag säljer till tidsskrifter- bara för att det är så himla roligt! (och så tjänar jag några tusenlappar vilket inte heller känns fel). Det ligger en sådan tjusning i att få öppna en tidskrift och läsa sina alster, även om jag skriver under pseudonym. Men jag vet själv. Jag vet att det är jag som skrivit novellen och jag vet att det finns människor som läser mina ord och det är en oerhörd tillfredsställelse för mig. 

Och puh... Nu är jag klar med en. Den första för den här sommaren. Nu är det bara att hålla tummarna för att den blir köpt, men det brukar inte vara några större problem. Peppar peppar.

Vi har hunnit vara på en liten semester sen sist jag skrev. Det är skönt att komma bort lite, men hemma är alltid bäst.

Har träffat en väninna nu, suttit och fikat och babblat och skrattat och bara haft det skönt.

I övrigt börjar jag få lite smått ångest. Ångest över att det redan är augusti. Inte för att jag ogillar augusti, det är en underbar månad med svarta ljumma sammetsnätter och lite "puh... nu släppte sommarkraven". Problemet är bara att jag tror inte jag haft så höga sommarkrav i år, jag har tagit dagen som den kommit och mest fokuserat på min träning, så den där puh-känslan har inte riktigt infunnit sig. Bara lite sorgsenhet över att allt gått så fort. Ständigt återkommande i min virriga skalle: "Det går för fort". Jag vet att det är som det är, tiden är lika lång för alla och jag vet att det finns många som har långtråkigt. Önskar ibland att jag vore sådan. Men jag har sällan långtråkigt, min tid går aldrig för långsamt.

Den svinner.

"Jag tänker suga musten ur livet.

Så att jag inte, den dag jag dör,

känner att jag aldrig levt"

 Ur Döda poeters sällskap

Idag har jag känt mig piggare och vi har tagit oss ut till stranden. Jag må säga att temeraturen i vattnen är helt amazing. Mig veterligen har jag aldrig i Sverige simmat i så ljumt vatten, det är ju som i Medelhavet! :)

Jag har en liten man som ber mig sluta skriva nu så det får bli ett litet citat, och nog för idag:

"Bara i växande, förändring och utveckling

finns paradoxalt nog verklig trygghet."

Anne Morrow Lindbegh

Hoppas ni har en skön fredagskväll i sommaren där ute, ni som kan njuta av den!

Det kan inte jag. Jag har fått feber och mår bara vidrigt i värmen, mår illa, orkar inte äta. ;(

Jag vet att man inte ska klaga, så är vi fostrade, men jag gör det här och nu i alla fall.

Och så här ser livet ut för en ensamstående mamma: Är man hängig kan man inte bara lägga sig ner och vänta på att bli frisk, livet här hemma ska rulla på som vanligt i alla fall. Mina barn är rätt stora men det är ändå en hel del som hänger på mig som förälder.

Jag är allmänt sur just nu. Blä.