Den 17 oktober berikades världen med inte bara en UNDERBAR grabb, utan två!!! ;-)Den 17 oktober föddes först en liten Leif. Världens i särklass bäste Leif. Och som om inte detta varit gott nog kom sedan världens finaste Gabbe till mig <3 Min älskade son. Samma datum (fast flera år senare), tydligen ett lyckodatum för mig. För utan Gabbe och Leif vore jag BRA MYCKET fattigare.GRATTIS GRABBARNA BUUUS!!! ;)You're simply the best!!!Båda två!

Jag hade lovat Sayran att jag skulle gå till sängs tidigt ikväll; Jag behöver mer sömn.

Och så blev det inte så tidigt idag heller : / !!!, men kryper jag ner nu får jag nästan sju timmar, och det borde väl för tusingen räcka, vi ska väl inte sova ihjäl oss heller?! (Alfons Åberg "ska bara...")

Eller neej... jag ska inte tjata mer om det, inte skriva mer nu, min älskade väninna är mån om att jag ska må bra, så jag ska lägga mig alldeles alldeles snart.

Jag har varit ute och promenerat ikväll; fick fram en äkta gammal go en (ja, en låt, alltså) i min nya älskade leksak. :)

Sov Gott, Världen där ute

 Du är giftig

Alice Cooper

Som sista människa i världen har jag nu köpt min första iPhone.

Folk har mer eller mindre skrattat ihjäl sig åt min gamla mobil, men jag hade bestämt mig för att köra slut den. Så länge den funkade tänkte jag inte byta. Det blev liksom en principsak, som jag inte tänkte bryta; jag kan va hemskt stönig ibland, när jag får mina idéer. Men nuuu- äntligen, får jag väl säga, har den gjort sitt!!

Nu har den slutat att ringa, istället har jag fått ett sms om att "den eller den" har sökt nå dig och då får man väl lov att säga att den är tämligen oanvändbar. Jag ska köra slut kontantkortet bara, sedan har jag nytt nr, skriver inte ut det här utan jag kommer att skicka ut det nya till alla er jag har i min kontaktbok... bara så ni vet.

Vad skojig den var, den här iPhonen! Ny leksak, verkligen ;-)

Min grabb fyller tolv nu i veckan, så jag köpte faktiskt två på en gång. En till honom i present också. Kunde bara inte med att komma hem med en ny till mig själv, när hans börjar bli gammal. När föräldrarna unnar sig den nyaste tekniken och låter ungarna ärva har det gått i fel ordning, tycker jag. Ny teknik tillhör ungdomen.

Så nu har vi skoj här hemma!!!

Imorgon ska jag vik:a som biologilärare. Inget konstigt med det, förutom att jag ska ha sexualkunskap. Ja, det är väl egentligen inget konstigt med det heller, det ingår ju i kursen, men det är ju ett lite speciellt ämne, så det känns lite mysko att komma in i en klass jag inte haft förut och undervisa om sex. Ganska långt ifrån det jag brukar pyssla med i vanliga fall, i mina ordinarie klasser. Men det blir nog bra.

Apropå det, eller apropå allt och ingenting, har min nye svärson varit här idag. :)

Elli har träffat en jättetrevlig kille, han verkade bra helt enkelt, jag ska väl inte babbla för mycket här, antar jag, men allt känns positivt.

Välkommen till vår familj, Anton!

Sov Gott! :)

Helgen är över... kvickt som vanligt. :/

Snart är det måndag. IGEN...

När jag lyssnar på den här låten ser jag Anders Holmgård framför mig.

Han sitter bredvid mig i bilen, klockan är fem i åtta, vi är trötta och kör in i ett regnigt Grums.

De spelar Petra Marklund på radion. Jag höjer volymen och sjunger ljudligt med i refrängen; Andres tittar storögt på mig och tjejerna i baksätet skrattar... Livet är rätt okej ändå... :-)

Ha en fin vecka!!!

"Säj minns ni mej ännu, don Fritiof Andersson,
det var länge sen vi fick en dans vi två.
Men jag är Carmencita ifrån Samborobon,
där vi möttes nittonhundratrettiotvå.
En tangokväll på Pampas en afton i april,
ja, ni stal en kyss och sen fick ni en korg! -
Jag var grym, ni blev ledsen, men så går det ju till,
ja och så for ni hem igen till Göteborg" -

"Vackra Carmencita, ni min enda kärlek!
Hur kom ni till Nizza?" - "Jag flög från Paris
just för att träffa er här på något vis."
"Friar’n med miljoner! Säj vart tog han vägen?"
"Var nu inte elak, det var bara skämt
och jag var bara sjutton år.

När ni red bort sista gången, Andersson,
från Samborobon på er häst Marron,
var jag förtvivlad, jag grät i fjorton dar
för att inte ni var kvar.
Pappa, han sa: "Du är tossig, lilla vän,
han kommer väl igen, men det blir inte den!"
Mamma, hon sa: "Tja, det tar en liten tid
och så får ditt hjärta frid."

"Jag längtar till Pampas, jag längtar dit igen,
Carmencita, när jag ser och hör dej här.
Att rida dag och natt för att möta dej igen,
du den enda flicka som jag håller kär!
Jag längtar ner till Pampas, till nätternas mystär
och till markens doft som var så ren och stark."

"Fritiof, allt det du längtar, det bär jag med mej här,
mitt hjärta, Fritiof, är din jungfruliga mark!"
"O, du lilla duva, vad du kuttrar ljuvligt!"
"Skoja inte med mej, det finns bara du
i hela världen och jag skall bli din fru!"
"Vackra Carmencita, vad du dansar härligt!"
"Fritiof, o, du för mej i himmelen in,
där jag för alltid blott är din!"

Stjärnor och palmer och Medelhavets brus
kring ett litet hus med två tända ljus,
rött vin och druvor och blommor i ett krus
i ett litet ensamt hus!
Nattbrisen kommer från bergen i Provence
spelar en kadens i ett träd nånstans.
Flickan från Pampas har återfått sin vän,
Fritiof ifrån Bohuslän."

Evert Taube

"Sprängämnen kan ligga bakom explosionen."

Källa: Expressen

Nyss läste jag något som berörde mig så djupt.

Jag måste få skriva...

Jag hör hur du skriker, flicka lilla

Fast du är långt borta

Jag kan inte hjälpa dig

Kan inte ta dig till mig

Önskar någon lyssnade

Önskar någon hörde

Du klarar dig inte ensam

Ingen klarar sig ensam

Varför är det ingen som lyssnar?

Jag hör hur du skriker, flicka lilla

fast jag är för långt borta

Fast det skär i mitt hjärta

kan jag inte hjälpa dig

Men jag har varit där

Jag vet vart du går

Du kommer att gå sönder

Har känt din smärta

Sett dina demoner

Jag vet hur de ser ut

Jag vet hur du känner

Jag hör att du skriker

Varför är det ingen som lyssnar?

"Memento te mortalem esse 

Memento vivere"

(Minns att du är dödlig,

kom ihåg att leva)