Ååååå, vad skönt, nu är jag klar med alla inlämningsarbeten jag haft efter mig som skulle bedömas!

Vi tog oss en sväng till gravarna, vackert var det och kallt och svart, som vanligt.

När jag kommer till min mormors grav är det som om jag fortfarande känner hennes närhet.

Idag blev jag alldeles tårögd. Hennes värme och kärlek var så oerhört stark. Kunde höra henne säga. "Hej, lilla Bea..."

Nu ska jag rensa hjärnan efter genomläsning och betygsättning av arbeten med en liten promenad. Behöver det för att koppla av.

Sov sött, fina bloggvänner;)

Hoppas du har en skön söndag.

 Tänker hedra våra döda idag istället, det går det med. Så nu blir det en tur till kyrkan i mörkret, där vi ska tända var sitt ljus för var och en av våra bortgångna släktingar.

 Det är en speciell känsla att gå över kyrkogården när ljusen lyser på gravarna och det är svart och kallt ute. Det får mig att tänka på hur kort livet egentligen är; snart ligger vi där i våra gravar, och där ska vi ligga sekel efter sekel. Otäckt. Men också en påminnelse om att vi bör ta vara på de här få åren vi har på jorden.

Usch och fy på er, bloggkamrater! ;) Nu sitter jag bara och läser era intressanta inlägg istället för att läsa in mig på min historia, vilket jag måste! Tänkte passa på att läsa någon halvtimme till innan jag kryper till kojs, det är ju trots allt sovmorgon och härlig söndag imorgon, men... som sagt; jag fastnar istället vid datorn, sitter och läser och läser era bloggar.

Karaktär, Bea. Nu slutar vi läsa bloggar, tar fram historian och läser en halvtimme till. Sedan går vi till sängs...

Min familj har gått till sängs. Jag sitter och jobbar. Mitt i lördagnatten! Galet va?

På dagana är ju full fart. Så när det är lugn och ro i huset känns det bara skönt att sitta uppe och läsa.

 Förarglig är dock den bild jag tror att många människor har av lärare; sommarlov, jullov, novemberlov, you name it.

Jo, vi har det nog ganska bra när jag tänker efter. Men hilfe, vad mycket tid som går till inläsning! Jo, jag läste historia på universitetet för 15 år sedan. Men inte sjutton kan jag hålla exakt allt jag lärde mig då, färskt i minnet nu. Dessutom vill man ju utvecklas. Det känns trist att träffa andra yrkesgrupper som surar över lärarnas privilegier.

Skulle aldrig vilja byta bort mitt jobb, men jag kan definitivt inte påstå att jag inte jobbar.

Hjärtat symboliserar din sympati för alla som drabbats av världens onska. Ont kan ej med ont förgöras. Endast kärleken övervinner onskan. Låna hjärtat & lägg på din sida & länka den tillbax till min sida & för budskapet vidare!

(Citat "Tina",

Livet är här och nu)

http://www.tina-livetrhrochnu.blogspot.com/

Hittade en liten tub med kräm i badrumsskåpet, "Anti-age for men" står det på den. Mannen sa sig ha fått den i samband med att han köpt deodoranter (Om han nu skulle ha köpt sig en antirynkkräm, vilket jag inte tror, skulle han inte erkänna det...;)

I vilket fall som helst undrar jag: Vad skiljer maskulina rynkor från feminina?

Av vilken anledning säljer man speciella antirynkrämer till män och andra till kvinnor?

Jag undrar om det är någonting annat än den blå-grå färgen på förpackningen som gör att denna kräm passar sig bäst för manlig hy?

Å, vad kul det är att träffa gamla vänner!

Under många år jobbade jag och min väninna tillsammans. Vi gjorde resor ihop, promenerade, roade oss och jag vet inte allt. Hon är lite som en syster för mig, vi känner varandra himla väl, jag & denna goa väninna. Sedan bytte hon jobb och när vi nu inte jobbar ihop och var och en har häcken full av familjeliv, blir det inte att vi ses så ofta.

Men idag kom hon hit. En nybliven snygg brunett! Jättetrevligt verkligen, att träffas.

Kyrkan får vi ta imorgon med gravljusen. De kommer att brinna fint också då. Mannen är sjuk. Hoppas jag  & barnen får klara oss den här gången. Tycker att jag varit sjuk så det räcker den här hösten.

(Kom åt någon knapp så texten blev så här konstig!!!???)

Nu väntar taco-mys. Hoppas du får en trevlig lördagkväll, vad du nu kommer att hitta på i kalla Halloweenmörkret.

Vaknade av att min son skrek. Växtvärk i benet. Minns exakt hur det kändes och vet vad man ska göra åt det... Lite Alvedon, skrubbande på baksidan av knäet och värme. Det känns bättre när benet är varmt. Dubbla filtar över benen och en kudde under. Tror han har somnat...

Nu har dock Mor vaknat till. Lite terapi med lilla bloggen kan väl aldrig skada, då. Jag sover ju som en liten kratta.

 Svart är det ute. Katterna är aktiva, svarar direkt på rörelse mitt i natten. Smulan vill ha mat, jättenöjd med den fart det blev på Matmor nu. Ska ge henne lite och återgå till drömmarnas land.

Hoppas du sover sött. Det gör snart jag med.