Senaste inläggen

Av Beatrice F Wik - 13 april 2013 22:24

 

”Vi vill inte äta gåslever varje dag”

Publicerad 2013-04-10 08:55

Foto: Anders Hansson Kemiprofessor Ulf Ellervik njuter ofta av vardagen. Nu har han skrivit en bok som förklarar kemin bakom lycka.

 

En njutning kan inte upplevas hur många gånger som helst. Förklaringen finns i hjärnans belöningssystem, berättar professor Ulf Ellervik som fördjupat sig i njutningens kemi.

Fågelhanarna sjunger för fullt i sin iver att hitta en lämplig partner. I rabatterna förebådar snödroppar och krokus en ännu häftigare blomsterprakt. De flesta av oss mår bättre under de allt ljusare vårmånaderna – och många upplever förälskelsens berusning och njutning.

Stämmer det att vi människor lättare blir förälskade på våren? Och kan man jämföra en förälskelse med berusning? Kemiprofessorn Ulf Ellervik berättar att vid en förälskelse ändras nivåerna av olika signalsubstanser i hjärnan, bland annat nivån av dopamin.

Det sätter i sin tur fart på kroppens belöningssystem. När det blir ljusare ute och naturen börjar gröns­ka mår vi bättre – en förutsättning för att vi ska bli förälskade och njuta. Men dopaminet kan också göra oss beroende av droger – och i den meningen kan förälskelse jämföras med berusning, säger han.

Ulf Ellervik berättar att alla djur blir förälskade, det är nödvändigt för en lyckad fortplantning. Hur länge en bofink, ett lejon eller en människa upplever denna passion varierar. Fåglar kan vara förälskade ett par minuter, medan människor upplever detta rus under upp till ett och ett halvt år.


Efter så lång tid har kroppen vant sig vid den större mängden dopamin och eftersom vi inte kan öka den nivån än mer tynar förälskelsen sakta men säkert bort. Men förälskelsen kan övergå i kärlek där and­ra system i vår kropp och hjärna är inkopplade, förklarar Ulf Ellervik.

För två år sedan utkom han med boken ”Ond kemi”. Läsaren får lära sig mer om illaluktande fisar, giftmord och vad som händer i ruttnande lik. Nu är det snart dags för en uppföljare. Den här gången är temat betydligt mer lustfyllt. Manuset till ”Njutning – berättelser om kärlek, känslor och kemi” är redan lämnat till förlaget, och boken kommer att finnas på bokhandelsdiskarna efter sommaren.

Ulf Ellervik är uppvuxen i Linköping och drömde under högstadiet om att bli historiker eller arkeolog, men så en dag hittade han sin pappas gamla kemilåda. Han blev nyfiken, byggde upp ett labb i familjens källare och började experimentera.

I sitt arbete som professor i organisk kemi vid Lunds tekniska högskola försöker Ulf Ellervik i dag lösa biologiska problem. Bland annat studerar han om vissa molekyler kan urskilja cancertumörer och hejda deras tillväxt utan att skada friska celler. Samtidigt brinner han för att öka intresset för kemi, ämnet han tycker fått ett oförtjänt dåligt rykte.

–För mig är kemi så otroligt mångfasetterat. Det handlar om att bygga upp molekyler som kan hjälpa oss att få fram effektiva läkemedel. Men också om att undersöka och förstå varför en god fransk ost passar så bra till just rödvin – eller varför sexuell njutning är så viktig.

Vad är då njutning?

Människan har genom historien lärt sig vad som gör att hon mår bra eller dåligt. Och vissa saker kickar lättare i gång kroppens belöningssystem och motiverar oss att ägna oss åt det. För att överleva behöver vi bra mat och drycker som inte förgiftar samt möjlighet att sprida våra gener via sex. Dessa ursprungliga belöningar är fortfarande viktiga i människors liv.

Dopaminet, denna ganska enkla kemiska molekyl, ger det där pirret av njutning. Oavsett om det handlar om att äta en utsökt chokladpralin, dricka ett gott rött vin eller ha fantastiskt sex.

Men det är inte själva vinet, pralinen eller sexäventyret som skapar lycka och njutning. I stället handlar det om vår förväntan och hur den uppfylls.

Vi får bara en extra dos dopamin om en förväntan blir uppfylld eller när upplevelsen till och med blir bättre än vi väntat oss. Om påslaget av dopamin inte sker blir vi i stället besvikna. Det är en förklaring till att vi inte vill äta gåslever sju dagar i veckan – även om vi skulle ha råd till det.

 En njutning kan nämligen inte upplevas hur många gånger som helst, i fallet med gåslevern kommer smakupplevelsen inte alltid att bli lika bra som du förväntat dig. Då sker inte heller något dopamin­påslag och vi blir missnöjda.

Går det att njuta hela tiden?

Tyvärr tycks det som om förmågan är genetiskt betingad, en del verkar vara födda med förmågan att kunna njuta mer än andra. Själv verkar jag tillhöra den lyckligt lottade gruppen och njuter varje dag. Det räcker ofta med den första solstrimman i bilen på väg till jobbet, en god lunch eller en klurig fråga från en av mina studenter. Jag njuter av min hustru, barnen och minnet av den underbara hajken i bergen utanför Los Angeles.

Kan vi njuta för mycket?

 Nej, det tror jag inte. Men vi kan överkonsumera eftersom vi inte riktigt förstår hur kroppens belöningssystem fungerar. Den som mot förmodan kan få i sig ett kilo choklad njuter inte mer än om han ätit kanske tio gram. I värsta fall kan en överkonsumtion innebära att vi helt slutar med det som tidigare fick oss att njuta.

Sambandet mellan överkonsumtion och njutning kan förklara varför rockstjärnor, filmidoler och rika före­tagsledare ibland inte tycks kunna njuta trots sin materiella rikedom.

De kan köpa allt de vill och göra allt de vill på en gång, men hinner då inte bygga upp en tillräcklig förväntan. Då inträffar inte heller den där stora njutningen. Jämför med det lilla barnet som sparar sin vecko­peng och efter att ha fått ihop tillräckligt mycket kan köpa sin önskesak . Då kan njutningen bli enorm.

Kan vi njuta av vad som helst?

Alla har vi våra olika njutningar som gör oss lyckliga. Jag har till exempel ett bra kartminne. När jag bodde ett par år i USA vandrade jag ofta ensam i bergen. I dag kan jag ta fram en karta och följa de stigar jag följde och uppleva samma njutning som jag kände när jag gick där. Jag kan känna lukterna, återkalla synintryck och höra fåglarna sjunga eller vattnet forsa i en bäck – och jag njuter som då.

Kan vi träna på att njuta?

Självklart. Särskilt viktigt är det i vår tid. Med tillgång till så mycket information och så många valmöjligheter är risken att våra förväntningar alltmer sällan uppfylls. Jag tror att vi måste lära oss att njuta mer i vardagen och inte hela tiden leta efter den ultimata njutningen.

Som när jag kommer hem och tänker att nu måste jag plocka ur diskmaskinen. Så finner jag att någon annan redan gjort det och att jag i stället kan sätta mig i soffan en stund och bara njuta.

Hur är det med droger och njutning? Olika typer av droger snirklar eller tjuvkopplar sig in i våra belöningssystem utan att det behövs några yttre stimuli. Droger förstör lätt den känsliga balansen i kroppens system med olika signalsubstanser, därför är det också svårt att komma ur ett drogberoende.

Ulf Ellervik hoppas att hans nya bok om njutning ska locka fler att bli intresserade av att förstå hur mycket av det som sker i kroppen och hjärnan som styrs av kemiska processer.

Men att njutning kan förklaras av kemiska molekyler låter ganska tråkigt …

 Inte alls. Allt är kemi. Oavsett om vi pratar om mat, vin, förälskelse eller konst. Men det förminskar inte våra upplevelser av njutning, gör dem inte trista eller tråkiga.

Nyligen var Ulf med hustrun Alexandra på en restaurang i Stockholm där all mat lagas över öppen eld.

Vi hade ordnat med barnvakt och var för oss själva. Det blev en fantastisk och oerhört njutningsfull upplevelse – som inte blev mind­re härlig för att jag vet hur våra belöningssystem fungerar. Människan är också en social och kulturell varelse.

Av Beatrice F Wik - 10 april 2013 23:18


Det var så sött; jag läste en blogg av en ung kvinna, hon hade en sådan härlig glöd i sitt skrivande; det hon skrev hade så mycket livsglädje i sig, på något vis.

Hon presenterade sig som "Hej, jag heter Si-och-så och jag driver en av Sveriges minst kända bloggar."  Hon hade mycket skoj att berätta, för övrig.

Jag får väl säga detsamma: "Hej och välkommen till beabloggar. Jag är en av Sveriges minst kända bloggerskor."

Jag är ingen kändis utan bara en alldeles vanlig tonårsmamma från Karlstad.

Detta hindrar mig inte från att brinna för att skriva.

Och just idag har det varit många här: 40 stycken. (Många i min lilla värld, alltså.)

Ofta kommer runt 30. Det lustiga är att det kommer så pass många ändå, det är häftigt med sociala medier, att man kan skriva så här, och så kan folk jag inte känner eller har träffat läsa det.

Som att skriva en massa små böcker, liksom. Och så hittar någon den lilla boken i någon affär och köper den. Och väcker jag en liten tanke hos en enda person är jag nöjd. Jag är ju trots allt ingen kändis (lyckligtvis- tror jag att jag tycker. Eller neej, förresten; kunde jag sprida mina tankar till 9 miljoner läsare vore det nog ännu häftigare. Fast jag är gärna utan de konsekvenser ett kändisskap skulle innebära... bevakad jämt; minsta snedsteg och det sitter på löpsedlarna, hualigen!!!) Så det är nog rätt bra som det är.


Tack i alla fall för att Du tagit del av mina reflektioner. ;-)

Tid

Av Beatrice F Wik - 10 april 2013 21:36


Jag borde inte sitta här.

Borde städa lite istället. Lyckligtvis är det ingen som kommer och stjäl städningen för mig. Den är kvar tills imorgon. Eller ÄNNU längre, om jag så vill. Man behöver inte utnyttja varje sekund till max. Det går ändå. Men det är svårt, det här, tycker jag, med tiden. Tiden som alltid är för kort. Tiden som aldrig räcker till.


Konstigt resonemang, förvisso. Tid är ju det enda vi har. Vi har en massa tid- eller egentligen är det bara en grisblink, den här stunden vi går på jorden. Och så tycker vi att små saker är sååå enormt viktiga. Vi har konstiga proportioner ibland. Saker som man tycker är SUPERVÄSENTLIGA... vad spelar det för roll, liksom, egentligen?!


Om hundra år är allting glömt ändå. Om hundra år finns varken du eller jag. Det spelade ingen roll om jag städade idag eller om jag kommer att göra det imorgon- eller om jag till och med var så rebellisk så jag sparade skiten ända tills på fredag. Men VAD ÄR då viktigt? Man kan ju å andra sidan inte gå omkring och anse att allt i livet är oviktigt; då det ärndå är glömt om hundra år...


Jag vet vad som är viktigt för mig. Du vet säkert vad som är viktigt för Dig. Det gäller att inte blanda ihop det betydelsefulla med det som saknar betydelse, bara. För mig var det viktigt att få sätta mig ner med Elli i en och en halv timme under kvällen. Hjälpa henne med läxan. Prata med henne, skratta tillsammans.

Det sägs att en förälder i genomsnitt pratar med sitt barn i tio minuter per dag. ???!!! 

Jag hoppas att det inte stämmer. I så fall har vi MYCKET skeva proportioner på saker och ting. Tycker jag. Dygnet har 24 timmar. Lika för alla.

"Och om hundra år är det glömt alltihop."


Av Beatrice F Wik - 7 april 2013 06:45


Jag känner mig som en riktig nörd.

En boknörd. Men jag tycker om det, och det är ju det viktigaste. Och det är häftigt att tänja gränser- se hur mycket jag klarar av att läsa på en barnfri helg. :-) Skulle kanske finnas risk att jag går in i väggen- om det inte vore för att jag INTE stressar. Jag tar det i min egen takt.


 Jag suger åt mig otroligt mycket, inte enbart för mitt jobb, utan inte minst; för mitt eget intresse, för att bli en skicklig och stilsäker skribent. Mycket av det jag skrivit rent intuitivt, kan man medvetet lära sig använda sig av för att vässa texten. Att betona en tanke eller slutsats gör man exempelvis inte bara genom att skriva den med kraftulla ord. Den betonas också på olika sätt beroende på längden på meningen. Det blir mera kraftfullt om tanken man vill framhäva placeras i en kort mening (omgiven av långa för att få rätt flyt). Det har jag aldrig tänkt på när jag skriver!

Och det här är definitivt mitt största intresse i livet: Att skriva.


Fredag kväll satt jag tre timmar med min svenska och avslutade ett pm inför uppsatsen jag ska skriva nästa termin. Igår satt jag i sju timmar i sträck och bara skrev på min hemtenta som ska skickas in snarast. Jag är ännu inte klar. Det var så f-bannat, eller ÄR, komplicerat så jag vet inte om jag gjort rätt, men jag kan ju inte ha missuppfattat hela uppgiften totalt, så jag får väl komplettera om något blivit fel.

Det är svårt att läsa på distans, faktiskt- man måste verkligen läsa in allt på egen hand; har inga föreläsningar att luta sig mot, men min lärare där uppe på Mittuni är instruerande och pedagagisk när man pratar med henne i telefonen.

Hann med att träffa min älskade gamle vän Leif- sög åt mig av all energi han har att ge med sitt härliga sätt, åt kinamat och hade det bara gott ett tag.  

Av Beatrice F Wik - 6 april 2013 18:16


...enligt mig och många andra...

Om man gillar country, så klart.

Låten är skriven av Dolly Parton, en fantastisk kvinna, tycker jag.

Hon har det där utseendet, som många kanske förknippar med en riktig korkskalle.

Men det är bara en yta.


Av Beatrice F Wik - 5 april 2013 20:03


Helg igen och påsklovet går mot sitt slut.

Jag kom just hem från gymmet och tänker sätta mig ett par timmar med mina böcker. Barnen har åkt till sin pappa, så nu låser jag in mig med studierna igen. Jag blev motiverad att ta itu med nästa uppgift när jag fick respons på det jag gjort hittills och fick ett högt betyg. Vad viktigt det är, det där med att ge respons till sina elever; det inser jag nu: så fort jag hade pratat med min lärare infann sig motivationen för nästa uppgift. Och den här är tung... så jag varnade läraren och sa att denna gång går det säkert inte lika bra... men så ska man väl egentligen inte säga- då har hon ju de förväntningarna  när hon bedömer min uppgift.  :(  Inte smart.


Vi har haft ett ljuvligt påsklov med mycket sol.

Jag har tränat varje dag utom påskafton, för då var det stängt när vi kom efter middagen- och det där har verkligen blivit ett behov- att få träna. När man jobbar är det dock svårare att komma iväg lika frekvent, men man får prioritera så gott man kan i denna uppsjö av göromål.

Har fått lite kostrådgivning och insett att jag äter helt fel (det är därför jag är så trött emellanåt). Jag äter för få gånger; faktiskt bara två gånger på dag förutom två dagar i veckan då jag äter frukost på skolan. Detta är en katastrof för blodsockret- som pendlar upp och ner istället för att hålla sig på en jämn nivå- vilket sker när man äter flera gånger om dagen. Fem gånger ska jag sikta på att äta. Fast inte mycket, då... Två mellenmål och tre mål, varav ett är frukost, som jag måste börja äta istället för att hälla i mig en massa kaffe.

Fast man kan dricka kaffe också. Kaffe får ALLTID plats i magen. :-)


Imorgon ska jag träffa min gamle vän Leif; känns sååå längesedan. Jag ska åka dit och bjuda honom på pizza har jag bestämt. Men nu är det fortfarande fredag ett par timmar, så nu stänger jag igen här och öppnar för Mittuniversitetet.


Ha en skön fredagskväll!!!

Av Beatrice F Wik - 5 april 2013 09:15


... från mina italienska vänner

 


Jag vet inte hur jag skulle klara av att leva utan mina fyrfota vänner.
Stackars dem, som är allergiska mot pälsdjur.
Mycket kan jag vara utan i livet; men djuren har en given plats i mitt hem.
När barnen åker till sin far bor jag här ensam. Men jag känner mig aldrig ensam- och jag är inte mörkrädd när jag har mina tre små lejon.
 
 
Apropå mörkrädd blev vi riktigt skraja härom natten, min son och jag. Elli sov hos sin kille, och Gabbe och jag var garanterat ensamma, så när som på våra tre katter. Jag sover som en stock; har TRE väckarklockor plus min iPhone som ringer och skränar varje morgon- jag sover VERKLIGEN djupt.
Men halv tre härom natten väckte Gabbe mig "Mamma, varför spelar du Magnus Uggla så högt?"
Jag SOV- men i köket spelade vår gamla cd-spelare Magnus Ugglas "Kung i baren" svinhögt!!! Sååå läskigt. Jag gick upp och stängde av musiken och genomsökte mycket skärrad hela huset- ingen där. Fick förklara för grannarna dagen efter... ifall de hört något, men det hade de inte.
Min teori är att katterna trampat på cd-spelaren, så den satte igång- annars vet jag inte vad det var. Gabriel är dessutom vittne till alltihop- så det är ingen påhittad spökhistoria. Kanske fick vi en liten visit från andra sidan; vem vet?
Jag som tror på övernaturliga ting, och dessutom vid ett flertal tillfällen haft en medial ådra (jag har känt på mig saker som jag berättat om- därefter har det jag förutspått inträffat) ber Dem dock att inte skrämma mig/oss.   
Jag har också vid ett tillfälle klockrent beskrivit var en väns efterlängtade bild fanns- utan att ha sett den. Hon frågade om någon hade en aning om var hennes aurobild fanns- varpå jag, rent intuitivt (utan att veta varför) svarade: "Titta i en byrå som påminner om 1950-tal, Med tre lådor. Där är den- bland andra papper."
Min kamrat letade i byrån jag beskrev (trots att jag inte varit hemma hos henne). Ingen aurabild. Så gick det några veckor, och minvän letade igen, än mera noggrannt. Då fann hon den - där jag sagt att den skulle ligga.
 
Jag har ingen aning om hur detta gick till, men det är sant. Hände för ett par år sedan.
Jag tror ju definitivt att det finns mer än det vi ser. Jag tror desstom på Gud.
Jga ber regelbundet om att kunna hålla mig ifrån ondska. Jag vill vara en kanal för kärlek och godhet- så gott det går. Jag är ju trots allt människa, med tusen fel och brister, och jag bär på en massa synder, precis som de flesta andra människor.
Men man kan ju försöka, åtminstone. Försöka och försöka igen- det är allt man kan.
 
Ha en   fin dag!
 

Av Beatrice F Wik - 4 april 2013 21:04


Det är stor skillnad mellan att vara goda vänner och att ha en relation.

Förvisso... har man en relation är man ju vänner också, men det är definitivt inte tvärt om: Det blir lite problematiskt ibland, när man har manliga kamrater, vissa tycker att det där är konstigt. 

Jag har flera manliga nära vänner- men jag har ingen realtion med någon av dem. Det skulle vara lika knäppt för mig, att bli förälskad i någon av dem, som det vore att bli förälskad i Lotta. Exempelvis. Kompisar blir man bara inte kär i, så är det.

Kamratskap- jag beklagar om det kan missuppfattas. Det är något helt annat än förälskelse.

Men nog så värdefullt- och jag värdesätter mina manliga vänner mycket högt.

Älskar Er- som VÄNNER.


Ikväll blir det mys- bara jag och prinsessan i mitt liv: Elli   

Presentation


-beabloggar-
Av Beatrice F Wik

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Annat språk


Ovido - Quiz & Flashcards