Skärtorsdag imorgon. Gamla minnen av min barndoms "påskinköp" fick mig att reflektera över ödets ironi...

Jag kommer ifrån en liten håla två mil väster om Karlstad. Ytterligare en mil västerut arbetar jag nu.

Varje måndag, när jag var barn, åkte min familj den där extra milen västerut och handlade på Domus i Grums. Vi handlade jätteofta där. Så också på skärtorsdagarna. Alltid; vi hade vår båt liggande i Grums vintertid. Intressant är att jag kan se bilden av Domus i Grums, en av min barndoms mest besökta butiker, tydligt framför mig.

Parkeringen, ingången... Hur jag köpte mandelmassa när jag fick (det var mitt favoritgodis), hur jag gick och tittade på intressanta prylar, frukten, brödet; allt som finns i en butik.

Inget konstigt hittills. Underligt värre blir det dock om man betänker att på exakt denna plats tillbringar jag numera hela min vardag. Grums gymnasieskola (numera är namnet dock utbytt) flyttades, innan jag kom med i bilden, till en av min barndoms gamla butiker.

Domus gjordes om till en skola. Och där arbetar jag alltså nu.

Komiskt att veta att på min "lilla plätt", dvs min klass hemklassrum, har jag spenderat ett otal timmar också som liten flicka. Fast då i en mataffär, måndag efter måndag med mor och far....

Undrar om det var meningen (jag tror på Ödet...) att jag som vuxen lärare skulle återkomma till denna plats?

Den geografiska plats jag är så innerligt trygg med, som "sett mig växa och utvecklas".

Minns skymningen utanför Domus; vackert, hur jag undrade vad som fanns bakom den dåvarande parkeringen (numera är det personalparkering högre "upp på slänten"), snön, kylan, mörkret... Och stekhet sommar.

Jag har massvis av minnen från den här lilla delen av vår stora värld.

Som om allt går igen, liksom...

Där är du ämnad att vara, Bea. Dit återkom du, varje måndag (och säkerligen ännu fler dagar i veckan emellanåt) som barn, år ut och år in och där är du också nu.

På exakt samma geografiska plats.

Jag måste bara säga att det som händer i livet omöjligt kan ske rent slumpmässigt.

Jag tror naturligtvis att människans fria vilja är omåttligt stark. Visst har vi makt att förändra. Och visst har vi möjlighet att göra skillnad.

Men jag tror också på predestination. Vissa saker är bara menade att inträffa. Vi hör hemma, känner oss trygga, på vissa platser, geografiska eller inte.

Och jag vet inte riktigt om jag är kapabel att förklara orsaken...

Sov sött i natt, Bloggvärlden ;)

 

Jonas

31 mars 2010 23:37

Jag tror att vi undermedvetet söker oss tillbaka till de platser vi känt oss trygga och tillfreds på tex. Domus i Grums...

Ha en bra Påsk Bea önskar Jonas

 

Beabloggar

1 april 2010 00:24

Det är möjligt, Jonas...

Kanske är det inte predestination, utan bara en undermedveten längtan att återkomma till "sina domäner."

Här känner jag mig hemma, så hit söker jag mig åter...

Gla' Påsk, Min Vän!!! :)

http://beabloggar.bloggplatsen.se

 

gubbfan

1 april 2010 15:24

Ville bara önska en lugn och trivsam påskhelg.

http://gubbfan.bloggplatsen.se

 

Gull-Britt

1 april 2010 15:58

Det är gott att läsa om din fina barndom, med kärleksfulla föräldrar. Jag kan se dig gå omkring och titta och peta på olika saker och kanske lägga något i korgen som du gärna ville ha. Naturligtvis frågade du först. Jag hade också mycket kärleksfulla föräldrar som du vet och det har förhoppningsvis gjort gott. Fast när man blev tonåring kunde kärleken vara lite jobbig ibland. Tyckte man då, inte idag.
Kram på dig och vi ses snart

 

Beabloggar

1 april 2010 16:04

Detsamma, Gubbfan! :)

Och Gull-Britt: Vi ses på påskafton! Vi tar väl våra kvastar o far dit vi hör hemma?! :-)

Kram

http://beabloggar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...