Det förra inlägget blev bara sååå konstigt när jag kopierade och hade mig, så jag rör inte det mera, utan skriver istället min kommentar här.

Jag bara älskar att blogga. Den feed back man får på sina reflektioner är helt underbar. Kommentarerna, som gör att jag kan spinna vidare på mina tankar, får mig att växa.

Gubbfan gav mig en kommentar till inlägget "Ibland lyckas man"

Därav tog jag fram Ferlindikten.

Jag känner mig ännu starkare nu i min åsikt: Av vilken anledning går vi omkring och fånar oss på detta vis? Så fruktansvärt mycket av det vi gör är ju för sjutton bara "ett spel för galleriet." Och till vilken nytta? Tänker på mig själv nu; när situationen drevs till sin spets med anledning av att jag klämde mitt finger i en dörr och halvt avled av smärta. Men visade inte detta med en min för mina elever. Killen som samtalade med mig i ögonblicket detta skedde berättade senare att han "ingenting märkt."

Jag kunde ju faktiskt ha lagt den energi som gick åt till att dölja, på något mera konstruktivt istället...

Som sagt; situationen drevs till sin spets vid detta tillfälle. Men så här gör vi väl lite till mans både av och till?

Vi "döljer våra sår", som Ferlin skriver, och "våra hjärtan som bankar och slår." Vi hakar på oss skyltar och pratar fånigt om väder och vind. Utan att beröra kärnan. Sätter på oss masker, spelar ett tillgjort spel för åskådarna. För att hålla fasaden uppe.

Det  blir ju nästan lite humoristiskt...  =)

Sov sött. vänner. Det gör jag med snart... <3

 

Gittis

15 maj 2010 10:25

Visst Bea ligger det mycket i vad Ferlin satt i Filipstad och diktade om. Mycket tänkvärd asociation Du har till det Du upplevde och Ferlins dikt.

Kram kram

http://beabloggar.bloggplatsen.se

 

Tina

15 maj 2010 19:47

Ååå, va du är härlig vännen!
Du är bara så underbar! Är så glad att jag får äran att ta del av ditt bloggande =)
Hoppas att du mår bra vännen & att du har en fin helg!
Varm kram Tina

http://www.tina-livetrhrochnu.blogspot.com

 

Dina

15 maj 2010 22:17

Jag fick falshback till tidigt 80-tal. Det figurerade en dikt nästan på varje toalett väg. Vet inte om jag får till den rätt med den gick typ såhär: Mina ögon kan tindra, min mun kan le men sorgen i mitt hjärta är det ingen som kan se..
Hahaha... Jag hade förträngt den dikten men den bara ploppade upp nu när jag läste "Vi döljer våra sår".

http://dinasblogg.bloggplatsen.se

 

Ingrid

15 maj 2010 23:00

Och jag bara älskar ATT du älskar att blogga, för det kommer så mycket klokt ur det du skriver..
Det är med blandade känslor man läser dina bloggar, vännen, men det är ALLTID en väl spenderad tid =)
Är lite dålig på att kommentera ibland, ska bättra mig...
Kram på dig!

http://iddeh.bloggplatsen.se

 

Bea

16 maj 2010 00:40

Å, vad glad jag blir för det, Ingrid... Jag tycker hemskt mycket om det du skriver med. Du har så mycket kärlek i dig. Jag är så glad för de kommentarer jag får från dig, du kommer alltid med så mycket värme.

Tack också härliga Dina, underbara Tina och älskade Gittis för att ni läser och kommenterar. Hjälp, vad ni muntrar upp!

Tina, förresten, du har verkligen gjort succé hos Gabbe ;) Vi var ute och cyklade idag och han pratade om dig halva cykelturen... Om hur snäll du är och hur han skulle skriva till dig på Facebook...=)

Varmaste kramen till finaste tjejerna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...