Jag har plötsligt blivit råförkyld!!! Hate it! Julklapparna är inte färdiginhandlade än. Får väl gå på stan och snora imorgon.;(

Stora julstädningen i det här huset är bara att glömma! Jag är sjukskriven, så i år får det faktiskt bli som det blir. Det blir väl lite knäckkok i morgon i alla fall. Bästa julgodiset!

Ska jag vara riktigt ärlig är jag inget större fan av julen. :(

 Den här julen tänker jag faktiskt gå i kyrkan. Jag gillar kyrkor, fast är alldeles för sällan där. Älskar stillheten. Känslan. Känslan av att vara en del av Det Stora. Det vackra, det varma. Jag är en av de få som själv valt att tillhöra kyrkan. Mina föräldrar döpte mig inte som bebis kyrkligt. De ansåg att jag själv skulle få välja, vilket jag tycker är en jättefin tanke. Så som 14-åring valde jag kristendomen, den förlåtande religionen.

(Bland det vackraste jag hört är den bibliska berättelsen om när Jesus, döende på korset intill en mördare, som innerligt ångrade det han gjort, sa :"Redan ikväll skall du sitta vid min faders högra sida")

I mina ögon kärlekens religion. "Då återstår bara tre: tro, hopp och kärlek. Och störst av allt är kärleken."

Jag skulle konfirmera mig, dvs befästa dopet. Jag valde konfirmation, och med detta också dop. Fast i mitt fall då, inte som litet barn, utan som 14-åring. Så prästen kom hem till oss och döpte mig i vardagsrummet. Minns det jättetydligt, tonårig som jag var bestod "min dopklänning" av ett par jeans och en svart tröja. Lite speciellt kanske. :) Men som sagt: inläst i vad kristendomen står för har jag själv gjort valet att bekänna mig till den kristna kyrkan.

Sov Sött, alla.

Och jag - som tror att det finns något Större (det behöver inte Du göra, vi har ju lyckligtvis frihet att tro precis som vi vill här i vår demokrati) ber för Dig ikväll. För Dig som Älskar.