Jag har plötsligt blivit råförkyld!!! Hate it! Julklapparna är inte färdiginhandlade än. Får väl gå på stan och snora imorgon.;(

Stora julstädningen i det här huset är bara att glömma! Jag är sjukskriven, så i år får det faktiskt bli som det blir. Det blir väl lite knäckkok i morgon i alla fall. Bästa julgodiset!

Ska jag vara riktigt ärlig är jag inget större fan av julen. :(

 Den här julen tänker jag faktiskt gå i kyrkan. Jag gillar kyrkor, fast är alldeles för sällan där. Älskar stillheten. Känslan. Känslan av att vara en del av Det Stora. Det vackra, det varma. Jag är en av de få som själv valt att tillhöra kyrkan. Mina föräldrar döpte mig inte som bebis kyrkligt. De ansåg att jag själv skulle få välja, vilket jag tycker är en jättefin tanke. Så som 14-åring valde jag kristendomen, den förlåtande religionen.

(Bland det vackraste jag hört är den bibliska berättelsen om när Jesus, döende på korset intill en mördare, som innerligt ångrade det han gjort, sa :"Redan ikväll skall du sitta vid min faders högra sida")

I mina ögon kärlekens religion. "Då återstår bara tre: tro, hopp och kärlek. Och störst av allt är kärleken."

Jag skulle konfirmera mig, dvs befästa dopet. Jag valde konfirmation, och med detta också dop. Fast i mitt fall då, inte som litet barn, utan som 14-åring. Så prästen kom hem till oss och döpte mig i vardagsrummet. Minns det jättetydligt, tonårig som jag var bestod "min dopklänning" av ett par jeans och en svart tröja. Lite speciellt kanske. :) Men som sagt: inläst i vad kristendomen står för har jag själv gjort valet att bekänna mig till den kristna kyrkan.

Sov Sött, alla.

Och jag - som tror att det finns något Större (det behöver inte Du göra, vi har ju lyckligtvis frihet att tro precis som vi vill här i vår demokrati) ber för Dig ikväll. För Dig som Älskar.

 

Gull-Britt

21 december 2010 10:11

Fint av dina föräldrar att låta dig själv välja. Så ska det ju gentligen vara. Även om inte jag gjorde så med Jan. Där bestämde jag och känner idag att det inte var det rätta valet för honom. Han ville inte konfirmera sig. Dessutom tycker jag du gjorde ett klokt val.
Jag gillar det här inlägget och tackar för bönen.
Kram på dig och krya på dig.

Beatrice F Wik

21 december 2010 22:26

Kul att du gillar det!
Nej, jag har inte heller gjort så med mina barn. De blev döpta vare sig de ville eller ej, i kyrkan.;)Men jag ville ju att de skulle tillhöra kyrkan (även om de faktiskt är sina egne personer, så det kanske var fel...) så ville jag så gärna föra över mina teorier om stt det finns något mer än det vi ser. Men skulle de välja att bli ateister eller hinduer, eller vad som helst, är det dreas val.

Kram. Må så väl i kylan.

 

Dina

22 december 2010 22:48

Mycket fint och bra inlägg, Bea!

http://www.dinasblogg.bloggplatsen.se

Beatrice F Wik

23 december 2010 00:02

Tack, min vän! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...