Mina flyttplaner vann motstånd, vill jag påstå när jag yppade dem imorse! Jaja, man vet ju aldrig... Dalarna är i alla fall ett ställe jag under ett bra tag känt för att flytta till. Eftersom vi har släkt där så är vi ju uppe i Falun några gånger per år. I Falun finns mycket gammal bebyggelse; det älskar jag. Och dessa faluröda hus på landsbygden, sjungande härlig dialekt och... jag vet inte hur jag ska beskriva det... det liggen något i själva atmosfären: trivsamt, gemytligt, helt enkelt.

Jag har alltid haft en massa i déer om saker jag vill göra, platser jag vill bo på. Drömmen, verkligen, men detta om något kommer väl med all sannolikhet att sluta som en dröm; är att jobba ett år i Afrika, undervisa och verkligen från insidan se en helt annan kultur.

Jag har ju varit i Nordafrika, men det var på semester och då blir det ju faktiskt en helt annan femma. Icke desto mindre intressant, dock...

Jag är så rädd att livet bara ska gå, för fort som bomben går det ju... och så har man inte sett något annat än Karlstad dag efter dag, och skogen på vägen till min vardag: Grums, där jag tillbringat fem dagar i veckan i tolv år. Tolv år!!! Det är ju jättemycket.

Förvisso har jag hittat på något nytt intressant projekt när jag försökt- så gott jag kan- att sätta mig in i det här med kommunpolitik. Så neeej- det är nog trots allt inte rätt tillfälle att lämna Karlstad nu... (Hahaha!!! Här svänger vi som pendlar!!! ;) Men jag har mina idéer, infall, drömmar, planer.

Vissa av dem förverkligar jag, andra får förbli just idéer, infall, drömmar, planer. Kanske fyller dessa sitt syfte också. Att drömma sig bort från sin egen vardag har sitt värde. Ibland behöver vi fly från verkligheten, som blir för jobbig, tråkig osv. Varför skulle annars filmer och böcker sälja? Snacka om underbar verklighetsflkt på hög nivå!!! Men, som sagt, i vissa lägen kan man ju ge sig den på att förverkliga drömmarna med. Kanske lyckas man, kanske inte. J-igt långt kommer man i vilket fall som helst med rätt vilja.

Jag har en köttfärs/kantarellpaj i ugnen. Denna kommer nu att avnjutas som lördagsmiddag.

Ha en skön kväll! ;-)

Som sagt: ett infall fick jag, att lämna stan. Fick en kommentar från en gammal vän som gjorde mig ännu mer sugen...

Och faktiskt är det inte bara ett infall. Det är något uttänkt sedan många år. Kruxet är ju bara att det är företaget Allan; inte riktigt gjort på en handvänning. Saken är för övrigt den att jag har två barn: 10 och 13 år gamla. Detta har fått mig att tveka. När jag var i den åldern var jag livrädd för att familjen skulle få för sig att flytta till en ny stad: Hujedanemej, att träffa nya kamrater osv.

Numera vet man ju, att det där går ganska fort. I allra högsta grad för unga människor, de anpassar sig snabbt. 

Så jaaa... mycket intressant tanke. Kommer verkligen på riktigt att "luska".

Kram igen