Jag pratade härom dagen om det här med slump/predestination. Jag har haft mina teorier, men idag kan jag nog säga att jag fick ett än tydligare svar. Eller rättare sagt: mina teorier verifierades. Jag har hela tiden trott att det finns en orsak till allt som sker. Dessvärre uppfattar man sällan detta syfte förrän långt efteråt.

I höstas, sa jag till min bästa väninna i samband med något jag inte nu känner för att vara mer tydlig än så här med, att: "Det känns som om jag är färdig nu. Det är fullbordat och jag har gjort vad jag skulle."

Min väninna fattade inte alls vad jag pratade om, och det visste jag knappt ens själv. Hade bara en klar och tydlig känsla av att "det är färdigt, nu är det dags att gå vidare."

Hörde idag något som gjorde att jag mer eller mindre trillade av stolen. Orden ekade i min skalle "Det är fullbordat nu"  samtidigt som jag ansträngde mig till det yttersta för att hålla masken och inte verka helrubbad. Det är möjligt att jag är helrubbad. Men helt säker på att det finns något mer än det vi ser. Och jag tror knappast att vi går där vi är av bara en slump.