Må jag åter igen säga att jag är så tacksam för att Du läser! :)

Träffade en vän härom dagen, som "läste mellan raderna" på min lilla Beablogg och sa: "Jag förstår. Välkommen."

Å Guud, alla ni som drabbats av utmattningar (som jag); det här måste jag verkligen berätta:

Jag citerar nu, hittade en folder på Klarahälsan, där jag går på behandling för att må bra:

"De som drabbas av utmattingssyndrom är en annan personlighetstyp än de som får psykiatriska diagnoser generellt. Gruppen består av ovanligt ihärdiga, ambitiösa och pedantiska personer. De ligger över snittet i intelligens och är välutbildade."

Så vi som får våra diagnoser "utmattning" är inga knäppisar!!! ;)

Fast man kanske känner så ibland...

Kram, mina Vänner! ;)

Sov sött!!!

... så här mitt i natten, att det känns så j-a gött att komma hem!!!

Bara så ni vet.... "I'm back!!!"

Har relativt nyss kommit hem. Ingen idé att jag berättar vad jag gjort, av skäl som jag inte heller känner för att berätta, men det drog ut på tiden... Sen söndag, med andra ord!

Vad jag däremot vill berätta om, så här i sena söndagskvällen, är en av mina stora passioner: mina små kissar.

Jag har en "korkskalle" (Hon är ju inte läskunnig och skiter nog högaktningsfullt i vad jag berättar och inte på min blogg:) så jag kan skriva det här) men bedårande söt ;-) och en ganska intelligent "tjockis". Mat är den senares enda intresse. Han brukar gosa med mig på morgnarna, på hans initiativ, naturligtvis (han är ju katt) men ibland lägger han sig på korgstolen i sovrummet och glyser. Då brukar jag gå och hämta honom, stoppa in honom under täcket och mysa, vilket han gillar, men igår morse ville han inte veta av mig. När jag närmade mig honom stack han ilsnabbt iväg, varpå jag i besviket tonläge sa: "Neeej, Nisse."

Katten stannade då upp, höll sig kvar i dörröppningen i 10 minuter medan jag låg och drog mig och hoppade sedan spinnande upp till mig, som vanligt knuffande mot mitt huvud.

Undrar om katter verkligen kan vara så intelligenta, så de förstår att: "Hon blev besviken på mig nu, bäst jag gör henne nöjd, så inte min frukost ryker" =) !!!

Eller om han rent av är så empatisk så att han fick dåligt samvete för att han sprang iväg ???!!!

(I så fall har han som katt ta mig tusan högre EQ (heter det så- emotionell intelligenskvot?) än många människor jag känt genom åren!!! ;-)

Ibland känner man för att säga det rätt ut. Många lustiga individer har man var råkat ut för?!

"Hörru du... Där hemma har jag en katt. Han är bara en katt, men han har nog, om jag ska vara riktigt ärlig, högre social kompetens än du."

Eller också kanske allt bara var en slump.

Jag vill i alla fall få tro att det är en intelligent katt jag har...

Sov Gott i Natt!

Fritiof och Carmencita

Evert Taube

Samborombon, en liten by förutan gata
den ligger inte långt från Rio de la Plata
nästan vid kanten av den blåa Atlanten
och med Pampas bakom sig många hundra gröna mil,
dit kom jag ridande en afton i april
för jag ville dansa tango.

Dragspel, fiol och mandolin
hördes från krogen och i salen steg jag in,
där på bänken i mantilj
och med en ros vid sin barm
satt den bedårande lilla Carmencita.
Mamman, värdinnan satt i vrån
hon tog mitt ridspö, min pistol och min manton.
Jag bjöd upp och Carmencita sa:
"Si gracias, señor, vamos á bailár este tango."

Carmencita lilla vän, håller du utav mig än?
Får jag tala med din pappa och din mamma,
jag vill gifta mig med dig Carmencita!
Nej, Don Fritiof Andersson,
kom ej till Samborombon,
om ni hyser andra planer när det gäller mig
än att dansa tango.

Ack, Carmencita gör mig inte så besviken
jag tänkte skaffa mig ett jobb här i butiken,
sköta mig noga, bara spara och knoga,
inte spela och dricka men bara älska dig
säg, Carmencita, det är ändå blott med mig,
säg, som du vill dansa tango.

Nej, Fritiof, Ni förstår musik,
men jag tror inte Ni kan stå i en butik
och förresten sa min pappa just idag att han
visste vem som snart skulle fria till hans dotter.
En som har tjugotusen kor och en estancia som är förfärligt stor.
Han har prisbelönta tjurar,
han har oxar, får och svin,
och han dansar underbar tango.

Carmencita lilla vän,
akta dig för rika män!
Lyckan den bor ej i oxar eller kor
och den kan heller inte köpas för pengar.
Men min kärlek gör dig rik,
skaffa mig ett jobb i er butik!
Och när vi är gifta söta ungar ska du få,
som kan dansa tango!

Och så här följer fortsättningen...

Helt ljuvlig låt, eller hur?!

Den 1 februari 2011 trädde, för alla som är intresserade, en nya gymnasieförordning i kraft. Den nya förordningen ska gälla för de elever som påbörjar sin utbildning i höst.

Detta påverkar mig, och de flesta andra som arbetar inom skolans värld. För min del innebär denna nya gymnasieförordning en förändring, som jag i nuläget upplever ganska intressant. Jag tror att jag är rätt nöjd med de förändringar som kommer att ske.

Och nu något helt annat: Fick hem reklam idag ifrån Lindex. Unisex-modet verkar gälla i vår. Mycket chinos, maskulina inspirationer; korklippta modeller, bredbenta jeans. Inte alls min stil. Så jag får väl köra min egen Beastil i vår!

Det går, det med!!! =)

Hoppas Du redan sover gott! ;)

"Condemnant qui non intelligent."

-De fördömer, som ej förstår-

På självaste Sweet Valentines day kommer jag att tänka på en annan högtid som vi importerat från andra sidan Atlanten: Halloween. Detta, om något, är väl en högtid man borde tycka illa om, men lustigt nog gör inte jag det. Blev lite upprörd, dock, för ett antal år sedan, när ett gäng ungdomar... ja... minns inte riktigt vad de gjorde... välte soptunnan och kastade ägg på min numera avlidne morbrors fönster, för att min morbror inte hade godis hemma att bjuda på. "Bus eller godis".

Minns i alla fall att jag skrev en insändare i vår morgontidning som fick värsta illustrationen i form av ett skelett!!! =)

Jag blev vid detta tillfälle upprörd över respektlösheten.

Men, efter det har jag inte haft några negativa upplevelser av Halloween. Barnen klär ut sig. Många har problem med detta, eftersom det rör sig om Döden. Kanske också av religiösa skäl.

Vissa upplever detta som jobbigt, med all respekt för att vi är olika.

Själv har jag alltid varit åt det "lite svarta hållet" med läggning att bli depressiv. Har inga alls problem att prata om vare sig döden, smärta eller svärta.

Tycker om skräckfilmer. Har alltid gjort, sedan jag var liten. Inte med blod och skit och avhuggna huvuden, utan mer år det psykologiska hållet.

Kanske inte ska kalla det skräck, då. Eller jooo. Älskade King som ung.

Hans filmer och böcker; Eldfödd, Carrie, Djurkyrkogården...

Poe. Härlig!

Mycket hellre det, i min värld. Än det söta på gränsen till sliskiga.

Sötma tills munnen klibbar ihop.

Nej. Inget för mig.

Jag önskar Er därute, trots allt, all Kärlek. Inte bara på Sweet Valentines day, utan imorgon, dagen därpå och alla andra dagar.

Min vän Ingrid skriver någonting klokt emellanåt på sin blogg. (Eller ja... hon skriver inte bara klokt emellanåt. Hon skriver alltid klokt! :) Men just de här orden jag läser då och då hos henne- emellanåt, tycker jag extra mycket om.

Underbara Ingrid. Jag citerar dig: Älska Alltid Lite För Mycket!

Sov Gott ;)