Gubbfan

8 februari 2011 08:52

Men snälla!
Nu är du väl i alla fall ute på gungfly.
Du börjar närma dig den där förfärliga gamla kristna idéen om att Gud har från början valt ut de "kärl som han gjort för att förstöra i sin vrede".
Romarbrevet handlar bl a om predestinationsläran.
Den där förfärliga idéen om att vissa är förutbestämda att hamna i helvetet.
Det är en av de mest ondskefulla religiösa idéerna jag kan hitta. Tänk dig att det lilla nyfödda barnet skulle vara ett kärl som Gud som en demonstration av sin makt och vrede skapat för att förstöra.
Jag antar att det ur sådana tankar hon psykologen Humble skapade den förfärliga idéen om Aniarabarn.

Skärpning alltså.

Beatrice F Wik

8 februari 2011 23:38

Nämen Gubbfan, nu har du alldeles missuppfattat mig. Undrar om vi någonsin kan nå varandra; ateisten och den som tror, men jag gör ett försök.

Kanske var predestination ett felt valt uttryck från min sida. Men jag tror likväl att vi är där vi är av en viss orsak. Denna orsak är inte .... vad ska jag säga... av egoistiska skäl; utan vi går här på jorden för att göra nytta för våra medmänniskor. Om jag nu tar mitt fall:
Jag tror att min mening här är att sprida värme och glädje. Jag är ämnad för det här. Jag är ämnad att undervisa t ex (det finns en bakomliggande tanke med detta- som är större än vad vi vet.) Lik väl är jag ämnad att ge Dig, min bloggkamrat, glädje i form av kommentarer, tankar osv. Jag ger Dig något, och det är därför jag finns här. Jag går på jorden för att tillföra Dig och alla andra jag möter någonting.

Och, ja, jag tror på Det goda. Och Det goda är ingen Gud som demonstrerar sin makt och vrede för att förstöra. Detta är långt ifrån den förlåtande religion jag bekänner mig till.
En straffande Guden som slår dig på fingrarna om du gjort fel... nej det finns inte! Gud sänder ingen till helvetet. För mig är Gud en symbol för det goda. För kärleken.

Och Gubbfan: Inte tusan kan vi bara vara gjorda av materia: Kroppar som dör efter 80-100 år (om vi har tur). Det är klart att det finns något mer!

Miraklet

8 februari 2011 20:33

Tassar förbi och kramar om dig!

Beatrice F Wik

8 februari 2011 23:39

Mmmm, vännen min!!! ;) Jag kramar dig hårt tillbaka!

Dina

8 februari 2011 20:48

*Kommer in och kramas lite*

Beatrice F Wik

8 februari 2011 23:38

Å, så skönt med en kram!!! ;)
Tack, Dina!

Gubbfan" title="http://bloggplatsen.se]Gubbfan[/url]" target="_blank">bloggplatsen.se]Gubbfan[/url]

9 februari 2011 21:06

Klart att vi är här av en viss orsak!
Att jag är här berodde på mina föräldrars önskan att få en dotter också, inte bara pojkar.
Att jag är ett stycke materia som skall brännas upp om 20-30 år räcker för mig.
Jag lever ju nu!
Att jag skall göra allt som står i min makt att göra det bra för andra är självklart. Det kommer liksom ur kunskapen att jag lever. Det räcker.
Evigt liv?
Nja, jag har barn och barnbarn. Jag har förmånen att få kommunicera med unga människor. Mina tankar kanske kan föras vidare. Då lever jag vidare.
Man behöver inte konstra till det hela.

Beatrice F Wik

9 februari 2011 23:19

Jo, det gäller väl att leva i nuet, ta vara på tiden.

Tänk om jag har fel: Att våra själar inte lever vidare, då är det här allt vi har.

Ja, jag sitter ju inte med något facit. Men jag tror inte att vi bara består av materia.

Hur som helst, Gubbfan: Carpe Diem! :)