... att få livspusslet att gå ihop.

Jga fattar inte hur folk bär sig åt för att räcka till, som har så där sex-sju barn. Helt otroligt! :)

Fast det är nog så, att man ju har en viss tid och inte mer, sedan får barnen dela på den bäst de kan. Och hjälpas åt. Själv har jag i princip alltid ägnat den mesta av min lediga tid åt barnen. De är kanske bortskämda med att mamma alltid funnits för dem: allt annat kommer i andra hand för mig. Fast med min ekonomi kan jag inte skämma bort dem så jättehäftigt rent materiellt, och det är kanske tur det...

Men när jag hör dem resonera, fulla av empati och kloka tankar, och när de kommer hem med betygen från skolan inser jag att jag nog har prioriterat rätt, trots allt.  Den tid kommer att komma, då jag kan sätta mig själv i första rummet.

Till helgen, när de ska till sin pappa kommer jag- om inget oförutsett inträffar, vilket jag innerligt inte hoppas, att stänga in mig med studier. Måste lägga allt annat åt sidan och bara läsa. Jag håller på med svensk språkriktighet, vilket är jätteintressant, och under helgen ska jag göra en hemtenta.

Jag älskade att vara student! Om jag inte blivit gravid med Elinor hade jag fortsatt på forskarutbildningen, i historia. Jag hade fixat handledare och hela faderullan, skulle knytas till Göteborgs Universitet, bestämt ämne för min D-uppsats, men så kom livet emellan och jag avslutade kvickt min lärarutbildning för att snabbt komma ut i arbetslivet och ta del av familjens försörjning. Elli kom när min lärarutbildning precis var klar, men jag fortsatte läsa på halvtid samtidigt som jag var mammaledig, och fick gymnasielärarkompetens i historia (vilket förvisso senare kom att ändras; 70 poäng i ett av ämnena enligt "gamla" räkningen räckte inte i och med gymnasiereformen 2011).

Det var där jag "snöat in". I historieämnet, alltså. Jag gick på föreläsning varje onsdag, mina föräldrar hjälptes åt att komma och passa Elinor, sedan pluggade jag på kvällarna när hon somnat.

Nu är det studier för mig igen, så roligt! ;-)

Sov Gott!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...