Så mycket skojigt nätet har att bjuda, trots allt...

Mitt lärarhjärta hoppar till så varmt när jag finner bloggar som mina gamla elever driver; och de skriver så fint och plötsligt så vuxet. Bloggar som ser urtjusiga ut. Och de gamla eleverna har blivit unga vuxna kvinnor.   

Jag har för övrigt kontakt med flera av mina äldsta elever på Facebook. De närmar sig trettiostrecket nu, många har familjer och barn. När jag var deras klassföreståndare var jag yngre än de är nu: bara 24 år- hihi, vilken liten fröken!!! :-)

Jag har alltid varit brådmogen. När jag var 25 hade jag man, fast jobb, villa och volvo och var småbarnsmor. Vid 26 tvåbarnsmor. Kör mina avkommor på i den här farten är jag väl snart gammelmormor!!! :-)

Vi är tidiga av oss i min släkt över huvud taget; min mamma var mormor vid 44. Jag har ju en svärson, men jag får väl hoppas att de väntar LITE med att skaffa barn! Redan när jag var 19 hade jag träffat Mannen i mitt liv (tyckte jag) och ville ju ha barn med honom- han var över 30 och i hans krets levde man familjeliv. Men jag bestämde mig för att avsluta mina studier först- och Elli kom som en pil så fort jag hade påbörjat sista året på högskolan; jag hann inte ens göra klart min slutpraktik. Det var på den tiden det var lätt att få so-lärarjobb. Jag var på en anställningsintervju en fredag. När jag var på väg ut ur skolan kom rektorn efter och frågade om jag kunde börja redan på måndag. "Ja" svarade jag och femton år senare är jag fortfarande kvar. Det finns ingen som kan beskylla mig för att vara ombytlig vad gäller jobb i alla fall. Jag har varit skild två gånger redan, men jobbet består, hihi!!" =)

Nuförtiden är det inte lika lätt att få so-lärartjänster, hemskt trist för studenterna...

Men jag skulle ju egentligen skriva om nätet.

Jag har upplevt en lustig grej genom sociala medier: Jag fick en ny, nära och kär väninna för snart två år sedan. Inget konstigt med det. Det konstiga är, däremot, att när vi lärt känna varandra upptäckte vi att vi redan var vänner- på Facebook. Fast vi aldrig hade träffats.

Hur detta gått till vet vi inte; hon menar att hon fått en vänförfrågan från mig, vilket jag då ifrågasätter: Hur i hela fridens namn skulle jag kunna skicka en vänförfrågan till någon jag SKULLE KOMMA ATT BLI vän med, i framtiden? Jag visste ju inte vem hon var, hade aldrig ens hört hennes namn, hon kommer inte ens från Sverige.

Ja, det var lite komiskt. Vi blev vänner på Facebook utan att någon av oss visste vem den andra var. För två år sedan kom vi sedan att bli kollegor- och bor nära varandra- och på så vis träffades vi.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...