Det var alltid full fräs på mig när jag var ung. Jag var aktiv på alla sätt. Hade sömnproblem också, stora svårigheter att koppla av, varva ner.

Tänk hur åren förändrar saker.

Jag har fortfarande rätt mycket om mig å kring mig, men jag har blivit så inbitet hemmakär.

Vad jag älskar lugnet här hemma, med katter och stearinljus- och när jag är ledig: film och böcker.

En kväll på stan (som jag älskade förr) kommer inte i närheten av harmonin jag har här hemma.

En stor nackdel är att man rör på sig mindre när man är förälskad i sitt hem.

En promenad per kväll var det förr- i alla väder- rusk stör mig inte alls.

Men nu... Ja, jag försöker komma ut så ofta som möjligt på mina kvällspromenixer, men myset här hemma håller mig gärna kvar.

Man känner ju av tröttheten på ett annat sätt nu också, i 40-årsåldern, jämfört med för bara tio år sedan.

Så det blir...

Tiden förändrar oss.