En underbar låt som avslut på denna dag, vad man än må tycka. Kärlek eller ren kommersialism.

Strunt samma... Här är något njutbart så här i tidig natt.

Natt till lördag. Då (imorgon, alltså) blir det lokalpolitik för min del. Jag är van att hålla tyst om min politiska åsikt, som lärare måste man vara neutral, man får ju inte leda ungarna på något vis. Men nu är jag civil, så här kan jag berätta om min politiska ståndpunkt hur mycket som helst.

Jag är kristdemokrat och det kommer att bli valarbete för min del nu inför valet. Det är kul, jag var med förra gången också- fattar inte (som vanligt när det gäller mig och tid) att fyra hela år har gått sedan dess.

Jag känner inte för att skriva politik just nu, förstatligande av skolor osv... Skulle jag kunna göra för det är ju något jag vill, men det gör jag inte just nu. Jag vill bara säga en sak, kristdemokraterna framhåller ju familjepolitik starkt. Då kan man fråga sig hur jag, som är ensamstående mamma valt att sluta mig till denna skara. Jo... förstår ni: I dagsläget kan familjer se ut på många olika sätt. Den ena typen av familjebildning är inte mer familj än någon annan, även om kristdemokraten inte ser skilsmässan som en förstahandslösning (och det är inte heller den väg jag personligen gått. Jag har kämpat ganska hårt för att hålla ihop kärnfamiljen, men det där är för privat för att blottas här). Jag har så klart min familj. Jag och mina barn är en familj, vad skulle vi vara annars? En samling dårar, kanske?!

Det är lätt att tro det- vid första blicken! :-)

Sedan är min lilla familj en del av den ännu större familj som min släkt är.

En kompis här på bloggplatsen (härliga luvcatz) :-)  skriver om legalisering av cannabis.

Jag kände att det är en viktig fråga som också jag vill sprida.

Jag har själv aldrig rökt på, mer än vanliga cigaretter (men det var väl illa nog...)

Jag har varit snabb och tidig på många sätt i livet. Hade villa, volvo, var färdig lärare och på väg att bli tvåbarnsmor vid 25. Vid 26 hade jag två barn, vid 30 var jag skild. Men snart gift igen.

Vid 40 skild igen. Fortfarande lärare, dock. Lever inget villa-volvo-vovve-liv längre, nu vill jag ha det på mitt sätt. Och inte enligt mallen, nu är jag gammal nog att göra som jag vill- inte som man ska.

Stagnation är inte min grej, uppenbarligen. Det ska röra på sig. Jag är en rastlös själ. Jag vill vidare, vidare, vidare. Kanske är jag rotlös. Kanske har jag bara inte funnit vad jag söker. " But I still haven't found what I'm looking for."  

Det här som drev mig fram ssnabbt i livet, gjorde också att jag var tidig med galenskaper. Jag började röka när jag bara var 13 år. Rätt läskigt, faktiskt. Ett litet barn, som rökte. Nu har jag dock slutat att röka för länge sedan. (Började tidigt- slutade tidigt, haha!!!) I alla fall: Jag fastnade snabbt i mitt nikotinberoende. Det var i princip en cigg- å jag satt fast. Det var det roligaste jag hade att göra ansåg jag: Tjuvröka i skogen med mina vänner.

Det var illa nog. Lyckligtvis blev det aldrig cannabis för min del, det var inte så vanligt i "vanliga" kretsar på den tiden. Men hade jag provat, är risken stor att jag suttit fast i haschträsket med. Det där vet man aldrig innan- en kan klicka direkt med en drog, medan en annan inte alls känner på samma sätt- för samma drog. Drar en lina i månaden på en fest. Det är allt. Vi är olika. Kruxet är bara, att vi vet inte det där förrän vi testat. Och när vi testat kan det vara för sent.

Cannabis är enbart skit enligt min mening, det finns ingen som helst anledning att göra drogen ÄNNU mer lättillgänglig för ungdomar- det kommer bara att leda till att fler fastnar i ett missbruk. Människor som går lyckligt ovetande om att de är potentiella narkomaner- men de har ju aldrig prövat- så de har ingen aning.

Så FUCK allt vad droger heter, det för bara med sig en massa elände.  

 Bättre hålla sig vacker, glad å fräsch än gå omkring hålögd, havdö å drogad- med liemannen i släptåg. Hualigen. Aldrig!!!