Jag bär fortfarande spår av den sjukdom som drabbade mig för snart fyra år sedan.

Själsligt tar jag det lugnare, pressar inte som förr. Dygnet har definitivt fått färre timmar! Det är trist att se sina begräsningar, men nödvändigt. Det var en häftig känsla att köra på, inte se några gränser.

Men men... Jag har mina begräsningar, precis som alla andra och jag måste acceptera och ta hänsyn till att det är så. Det har jag lärt mig och det är oftast inga problem.

Jag mår bra själsligt nu också, härligt nog.

Värre är det med kroppen, som blivit så mycket skörare. Idag har jag haft problem med migrän, förra veckan drog jag på en envis förkylning. Och så här rullar det på. Och DET HÄR är tufft att acceptera. Vem vill inte vara stark?

Stark och frisk, inte se några som helst hinder?!

Utmattning är ett så diffust begrepp, dessutom så det är hemskt svårt att ta till sig emellanåt. Säkert också för omgivningen. Och utmattningsdepression- är det ens en sjukdom?

Ny forskning visar, hörde jag av en vän som också varit drabbad, att hjärnas drabbas på samma sätt som om man fått ett pistolskott rätt in i skallen. Allt bara kollapsar.

Jag har suttit på sängkanten och sett blommorna dö, mitt framför mina ögon, utan att kunna göra någonting åt det.  Kraften fanns inte, ens att vattna dem.
Och hur kan man kräva, att de som är vid sidan av, ska förstå vad som händer inuti en, när man inte ens själv gör det?

Men nu är det flera år sedan och det där är historia.

Det har varit, jag har lämnat det bakom mig.

Fast helt utan spår kommer jag nog aldrig vara. Så klart.

 

luvcatz

21 april 2014 23:22

Ja, det är väl så när man varit stark alldeles för länge - har hört av bekanta att det tar flera år att komma tillbaka :/

Jo, jag vet att de klarar sig men ändå alltid en liten oro när de är sjuka :)

Helgen var härlig, tror jag vaknar med sol i sinne imorron :)Tack fina du - ha en fin vecka o hoppas migränen försvinner :)

http://luvcatz.bloggplatsen.se

Beatrice F Wik

21 april 2014 23:29

Tack snälla! Jaaa, påsklov! ;)

Ja, det tog ett par år att ta sig tillbaka till livet för mig med. Men jag har jobbat heltid i två år nu tack vare fint stöd från min skola, men jag är skör... Å livet är ju långt ifrån bara yrkesarbete... Två tonåringar kräver sitt.

Detsamma goa du. kram

 

Annie

22 april 2014 20:59

Har en vän som också varit drabbad och det tog låång tid-flera år för henne ...
Går det bra att jobba för dig?

Ta hand om dig och var rädd om dig! Livet är så mycket mer än arbetet!
Förstår din känsla. Jag vill också vara stark, men ibland är det svårt! Ibland måste man bara vara och hoppas på att det blir bra en vacker dag!<3

Sköt om dig!
Kram fina du!

http://lifebyannie.bloggplatsen.se

Beatrice F Wik

22 april 2014 23:42

Allt Kan bara bli bättre, Annie. Du kämpar och jag hejar på dig! =)
Det här vinner du till slut!!!

Ja, det går bra att jobba heltid för mig. Jag har gjort det i två år nu, men jag fick jättefin stöttning från mitt jobb att ta mig tillbaka. Dessutom har jag fått mkt hjälp från företagshälsan.

Men det gäller att vara rädd om sig!
Å ibland FÅR man vara liten å svag. Så är det.

Detsamma fina Annie, varm kram från mig

 

Gubbfan

26 april 2014 14:49

Så klart att du kommer att ha den historien med dig resten av livet.
Man blir nog aldrig den man har varit innan.
Man inser hur skör man är som människa, hur sköra de andra egentligen är.
Kanske ser man också med större kärlek på de stackars medmänniskor som inte orkar ta sig ur missbruk och förnedring, på alla de som inte orkar vara som vi anser att vi är och de borde vara.
Jag antar att du som lärare förmår se, att många av dina elever har ett tufft liv framför sig, ett liv där de behöver ett samhälle fyllt av människor som visar medmänsklighet, solidaritet ja vanlig kärlek.

http://Gubbfan.bloggplatsen.se

Beatrice F Wik

26 april 2014 19:29

Absolut! Superviktigt...
Jaa du, jag dömer ingen, det ska gudarna veta och du har så rätt, så rätt, som vanligt kloke Gubbfan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...