Jag har lite av skrivkramp just nu. Vet inte varför. Det är så mycket jag tänker, men jag kan inte riktigt sätta ord på det.

Mycket tankar nu kring livet i stort, i samband med att jag hunnit fylla fyra decennier.

Ingen fyrtioårskris i den bemärkelsen att jag vill vara yngre än jag är (snarare tvärt om: det är skönt att bli äldre och lugnare) och inte heller så att jag känner mig missnöjd över mina livsval. Jag har gjort så gott jag har kunnat i varje situation. Ibland har jag handlat fel, både gentemot andra och mig själv, men jag har aldrig gjort något av elakhet utan snarare för att jag inte vetat bättre- så det finns inget att ångra.

Det är bara att försöka dra lärdom av det som blivit fel, se framåt och försöka göra om-göra rätt. Att börja gräma sig, tjura och bli bitter... nej, det har jag inte tid med. Livet är för kort. ALLDELES för kort.

För övrigt är jag rätt tillfreds med mitt liv och min tillvaro just nu.

Lilla Lena får uttrycka det så fint åt mig =)

Men det är så klart lite av en sorg att tänka att halva livet (om jag har tur) redan är över.

Småbarnsåren är det första jag tänker på, den tiden lär aldrig komma igen. Inte för att jag skulle vilja ha en bebis igen- aldrig i livet- men just det faktum att den där speciella tiden, då man slog sig ner och bildade familj så snabbt flög sin kos (det var så stort och det hände medan jag liksom hade fullt upp med vardagen) och nu står jag här istället med två fantastiska tonåringar. Hello?! Vart tog tiden vägen??? (Jag bara undrar...)

 Inte heller lyckades jag hålla samman kärnfamiljen med mamma-pappa-barn, men det är inte heller något jag sörjer även om det bästa naturligtvis är om man kan hålla ihop- för allas skull. Men är det något jag lärt mig i livet så är det att det blir inte alltid som man tänkt sig- men det går ändå.

Och ska jag sammanfatta det viktigaste av allt jag lärt mig under mina fyra decennier på den här planeten, är det kortfattat:

"Du kommer över det."

 

Annie

2 maj 2014 18:20

Så fint skrivet av dig bea! :-)
Du har alldeles rätt, tiden läker såren på nåt sätt.
Du är så klok och fin!<3

Kramar/

http://lifebyannie.bloggplatsen.se

Beatrice F Wik

2 maj 2014 21:59

Tack söta du!

Jaa, så är det... Tiden läker alla sår och man vänjer sig vid det mesta! :)

Kram min vän

 

luvcatz

4 maj 2014 21:01

Bra reflektion, det är som det är o du har rätt, man anpassar sig efter situationen o ingen vill juh sluta som en bitterfitta :)

Ha en fin kväll, kram!

http://luvcatz.bloggplatsen.se

Beatrice F Wik

4 maj 2014 21:27

Hahahha!!! =) Nej för f-n! Finns alldeles f många sådana redan... Surmusar gillar vi inte. =/

Detsamma, kram härliga du!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...