Apropå inlägget nedan (trötthet), fann jag en underbar tolkning gjord av Ellie Stierna av "Fattig bonddräng", känd från Emil i Lönneberga.

 "Så går hela veckan, alla dagar och år

Jag går med min lie och jag plöjer och sår..."

Vilken underbar dag!

Jag vill inte gå in. Vi har planterat en massa på balkongen nu, lite sent kanske, men det har liksom inte blivit av tidigare. Massor: tomater och blommor... jag älskar det där. Vi bor i radhuslägenhet med egen ingång, fast vi har ingen gräsmatta, vilket jag heller inte sörjer- just nu. Allt i livet har sin tid, och här är jag nu.

Usch, på tal om att allt i livet har sin tid... Jag har i samband med min fyrasekelsdag fått lite åldersångest. Än är jag ju inte lastgammal, men o, så tiden svinner snabbt. Lämnar bara minnen bakom sig, men jag får inte tänka så!!!: "Det är ingen idé att leva, jag ska ju ändå snart dö". Liiite pessimistiskt kanske. Däremot gäller det att rikta fokus mot det som är väsentligt i livet. Inte haka upp sig på bagateller, man kan ju inte slösa bort de här åren på dumheter. Det vore ju extremt korkat med tanke på att allt rusar fram så fort.

Nej... Fokusera på det som är vackert, härligt, positivt. Så gott det någonsin går.

Fast den här veckan har jag varit olidligt trött. Nästan inte fattat vad som händer när klockan ringt. Bara segt stirrat framför mig och undrat: "Vad i hela fridens namn är det här som ylar så infernaliskt?!"

Efter en halvtimme typ har jag ju insett att det är klockan som ylar för att jag ska gå upp, och det har varit tunga steg. Tunga, trötta steg, men det har gått i alla fall.

Och nu är det fredag. Och sol. Härligt! =)