"Det ska vara lika. Vi skär av alla plantor så ingen växer sig för hög. Då är det bättre att ALLA plantor är tunna och små."

Han var ironisk och det var Göran Hägglund som sa det.

Jag må säga att han är en hemskt bra talare, han är karismatisk.

(Jag sitter och tittar på TV:n, från Almedalen.)

Fem år är ingenting längre, känns det som.

Snälla nå'n... Ett nyfött barn hinner nästan börja skolan, en ny bil börjar bli smårisig, fem år borde ju kännas som låååång tid. Men det gör det inte längre. Fem år går rätt fort.

Det är fem år sedan nu i juli jag startade upp den här bloggen och nu är den en av de mest kära sysselsättningar jag har. Jag började blogga ett år tidigare åt mitt dåvarande jobb. När jag blev tillfrågad fattade jag först inte riktigt hur jag skulle skriva. Vad då blogga?! Den termen är relativt ny, fanns inte när jag var liten. Jag var liten på stenåldern. De flesta som bloggar är ganska unga, genomsnittsåldern här på Bloggplatsen ligger nog på 20, men det finns en del erfarna skribenter med. Skrivandet har ingen ålder i sig, kanske bara sättet att skriva.

Intresset för att lägga ut Dagens outfit finns ju exempelvis inte här. Fast det ska jag göra idag... bara för sakens skull. Idag har jag träningskläder på mig, för jag är ledig och jag tvättar och städar och så ska jag gå och träna när jag tvättat klart. Nu vet ni det. Det var väl intressant vetskap?

Ja, intressena varierar genom livet, så är det. I min vardag är jag van att vara den äldre, den som ror båten. Så är det när man är lärare och ensamstående mamma, en stor del av min värld består av unga förmågor. Och jag kommer på mig själv med att prata med alla möjliga som om de vore små, talar om för dem när de är "duktiga" t ex, men jag har förstående människor runt mig, och det är mig veterligen ingen som känt sig kränkt hittills.

Nu ska jag laga lite mat åt mig och en av mina yngre förmågor. Hej då, bloggvärlden.