Käre Gud.

Jag som faktiskt tror på Gud.

Ibland behöver jag sannerligen Din hjälp.

När jag blir förbannad. Pissed off. Lite småilsken så där.

Så där så jag har god lust att puckla på en korkskalle som betett sig illa mot mig- puckla på så att det sjunger om det.

Undrar om det skulle hjälpa mig?

Om jag slår till nu- med full kraft -för att jag känt mig utnyttjad och blir frustrerad vid det här laget.

Jag undrar om jag skulle kunna knäcka honom. För det är en manlig varelse, som behandlat mig underligt.

Med psykopatdrag. Charmigt yttre, rolig ett tag, men sedan visar en sjuk sida upp sig. En otäck, tom en.

Den typen av människor gräver förvisso sina egna små gropar- som de faller i.

Sedan tycker de synd om sig själva- för att de fallit ner i svarta hålor.

Oj, så det kan bli???

Sorry, honey- du hade inte uppfattat att som vuxen bäddar du din egen säng?

Jag har förstått att han mår dåligt.

Jag anstränger mig till det yttersta för att inte gå ner på den nivån. Tand för tunga.

Jag får väl istället tycka synd om kräket.

Jag, som står här i solen, just nu fylld av kärlek: jag får kärlek från alla möjliga håll- och livet bara ler mot mig i nuläget.

Jag ler tillbaka.

Tacksamt, ödmjukt.

Jag, som ser mig för fin för att grusa ner mig- på den där nivån.

...och jag vänder mig bara om och går.

Jag går, med högburet huvud- har inte för avsikt att skada någon.

Tack Gud.

Ibland behöver jag Din hjälp.

Din hjälp att bete mig som den människa jag verkligen vill vara.

<3

Jag har två ledord, i mitt sätt att leva. Alla har det tydligen inte.

Det ena är etik, det andra är moral.

För dem som inte ens tycks förstå vad orden betyder tänker jag nu förklara dem. (Det är uppenbarligen inte självklart för alla, det finns verkligen infernaliska stolpskott. Jag brukar säga att jag är ett tekniskt stolpskott- jag är trög vad gäller teknik. På samma sätt finns etiska/moraliska stolpskott, de skjuter bollarna åt alla håll, i okontrollerad riktning, kan bli rätt i magen på en annan människa- vilket naturligtvis sälvklart slår tillbaka mot dem själva. Och då förstår de ingenting, då är det bara rysligt synd om dem- i deras egna ögon.)

1. ETIK. Läran om rätt och orätt. Inte rätt och fel, utan snarare läran om vad som är ok att göra- och inte.

2. MORAL. När den här läran sätts i verket, i verkliga livet. Hur man handlar gentemot andra männsikor.