Så är hon här igen, då. Ljuva augusti. Nystartens månad.

Spotify

Jag har varit förlovad en gång i livet. Kanske blir jag det igen- kanske inte. Det blir som det blir.

I alla fall: den gång jag förlovade mig gjorde jag det i augusti. Vid Vänerns strand, utanför pampiga Läckö slott bytte vi guldringar och han plockade blommor åt mig, av olika sorter. Lovade att älska mig, för varje blomma- ett decennium. Mycket sött, ett bedårande minne! Verkligheten kom att bli bistrare, men vi höll ihop många år efter det. Fick två barn, den andre med namnet Gabriel. Efter Läckö och platsen för vår förlovning. Läckös Magnus Gabriel de la Gardie.

Augusti, ja.

Med de ljumma, sammetssvarta nätterna, en suck av lättnad, på sätt och vis.

Nu finns det inte mycket mer vi kan göra åt det här. Sommaren börjar gå mot sitt slut och förväntningarna har lagt sig. Ungefär som min ålder. 40 plus, är augusti. Sommaren dröjer sig kvar med många varma dagar än, men vi kan liksom sucka och andas ut nu- för det som är, det är. Det vi har- det har vi. Varken mer eller mindre, så vi kan luta oss lite grann tillbaka.

Inte helt, så klart, det finns fortfarande en hel del kvar att göra- och hösten är inte riktigt här, men ändå.

Hösten är för övrigt en tid jag gillar.

Jag gillar den höga luften, regnpromenader, och att sedan mysa ner sig i soffan med katter, stearinljus och filmer.

Jag gillar mörket som faller- faktiskt.