Direktlänk till inlägg 3 augusti 2015

Ljuva Augusti

Av Beatrice F Wik - 3 augusti 2015 21:00



Så är hon här igen, då. Ljuva augusti. Nystartens månad.

Jag har varit förlovad en gång i livet. Kanske blir jag det igen- kanske inte. Det blir som det blir.

I alla fall: den gång jag förlovade mig gjorde jag det i augusti. Vid Vänerns strand, utanför pampiga Läckö slott bytte vi guldringar och han plockade blommor åt mig, av olika sorter. Lovade att älska mig, för varje blomma- ett decennium. Mycket sött, ett bedårande minne! Verkligheten kom att bli bistrare, men vi höll ihop många år efter det. Fick två barn, den andre med namnet Gabriel. Efter Läckö och platsen för vår förlovning. Läckös Magnus Gabriel de la Gardie.


Augusti, ja.

Med de ljumma, sammetssvarta nätterna, en suck av lättnad, på sätt och vis.

Nu finns det inte mycket mer vi kan göra åt det här. Sommaren börjar gå mot sitt slut och förväntningarna har lagt sig. Ungefär som min ålder. 40 plus, är augusti. Sommaren dröjer sig kvar med många varma dagar än, men vi kan liksom sucka och andas ut nu- för det som är, det är. Det vi har- det har vi. Varken mer eller mindre, så vi kan luta oss lite grann tillbaka.

Inte helt, så klart, det finns fortfarande en hel del kvar att göra- och hösten är inte riktigt här, men ändå.

Hösten är för övrigt en tid jag gillar.

Jag gillar den höga luften, regnpromenader, och att sedan mysa ner sig i soffan med katter, stearinljus och filmer.

Jag gillar mörket som faller- faktiskt.



 
ANNONS
 
Mia

Mia

4 augusti 2015 23:29

Varför känner inte alla ensamma människor av ensamheten? Jag har flera vänner som är ensamma och inte bryr sig medan jag lider och är inaktiv. Ensamhetskänsla är dessutom farlig att känna av.

Förstår precis hur du menar, har också tänkt på det. Jag tror att det mycket beror på hur stort behov av att umgås med andra man har. Sedan kan det bero på huruvida ensamheten är självvald eller inte. Det är en sak att ibland/alltid välja att vara själv mot att veta att man måstevara själv för att man inte har så många i ens närhet.

Att vissa inte verkar bry sig om sin ensamhet kan också bero på hur de lyckas hantera den. Alla människor är olika och precis som med allt annat i livet så har man olika lätt för att hitta konstruktiva sätt att hantera sin ensamhet och sina känslor av ensamhet. En del har ju så lätt att se positivt på allt och inte låta sig uppslukas av jobbiga känslor, medan för andra (jag tex) är det svårare att hantera sådant man inte trivs med. Jag tror att det är viktigt att försöka hitta andra glädjeämnen i livet också så att man inte låter ensamhetskänslan ta över för mycket. Försöka göra saker man tycker är roligt osv. Jag försöker med detta men det är inte så lätt alltid.

Sedan tror jag också att det kan vara ett slags försvar för en del också, att man intalar sig själv att man trivs med att vara ensam för att det känns bättre att tänka så, att man inte alls är i en situation man inte vill vara. Till slut så tror man kanske på det själv också, på gott och ont tänker jag. På gott för att man kanske inte känner sig så ensam, på ont för att man ändå känner ensamhetskänslan i hjärtat men inte förstår vad man känner och där med kan man inte göra ngt för att det ska bli bättre.

Genom att inte acceptera sin känsla av ensamhet så kan man istället känna en allmän missnöjeskänsla, utveckla kroppsliga symptom såsom värk osv, men även destruktiva beteenden som tex missbruk. Många är nog de som är allmänt vresiga och trycker ner andra som egentligen har något i livet de inte är tillfreds med, tex ensamhet.

Att känna sig ensam är ingen behaglig känsla men det betyder iaf att man har en längtan efter att umgås med andra människor. Den längtan kan användas som en drivkraft för att göra sin situation bättre, till skillnad från ifall man blundar för vad man känner. Jag tycker att det är väldigt jobbigt att känna mig ensam, men jag försöker iaf att tänka på att det inte

Människan är i biologisk mening en social varelse och behöver människor omkring sig, hur mycket eller hur lite så gäller det alla. Vad jag märkt av dock med människor som inte anser sig behöva folk i sin omgivning är att de hittat ett substitut. Det kan vara film, serier, läsning eller något som gör att de tillfälligt känner sig involverad i något och på så vis mättar sitt behov. Detta kan vara en tillfällig lösning för de som känner sig lite ensam, det är att aktivera sig helt enkelt och göra sig själv upptagen. Vad jag dock aldrig riktigt förstått är människor som väljer sina serier eller filmer framför ett riktigt möte med riktiga människor. Hur djup kontakt jag än har fått med människor över nätet eller hur djup tillhörighet man känt med fiktionella karaktärer i en serie så har det aldrig riktigt varit riktigt lika tillfredsställande som att träffa människor irl, hur ytligt det än må ha varit. Detta är en väldigt tragisk insikt jag kommit fram till.

Mår mycket dåligt av ensamheten, dels har jag en son som inte vill eller får ha kontakt med mig mig för sin fem år äldre tjej som super och drogar och drar ner honom och sedan var jag själv utsatt för en misshandel för ett år sedan och dum som jag var sa jag upp fast boende och flyttade till personen på Gotland. Nu har jag inget är sjukskriven har inga vänner, vågar inte ta kontakt med gamla, mycket för jag känner skam och att det är mitt fel som det är också. Går inte att hitta någon riktigt bra vän som man kan prata och umgås med, går heller inte att hitta någon bostad, blir nog sjukskriven och liggande resten av livet.

"TRIVS du inte med dig själv så TRIVS du INTE med någon"!!! Så "ENKELT" är det! ALLT ÄR "självvalt",såklart!! Att "människan skulle vara en social varelse av naturen FALLER på sin egen orimlighet"!
LEV "efter bästa förmåga"

Ett sätt att trivas med sig själv är att få vänner att umgås med. Det gäller så för mig i alla fall. När ingen vill vara ens vän känner man sig helt värdelös. Ja det är klart att man känner sig mer värdefull om man har vänner. Människan är ett flockdjur och behöver en egen flock. Så är det bara. Den som blir utanför flocken mår psykiskt dåligt.

http://www.miamiamia.bloggplatsen.se

Beatrice F Wik

6 augusti 2015 22:48

Hej Mia!

Tack för din långa öppna kommentar! Jättefint skrivet, men hemskt tråkigt att läsa att din son vänt dig ryggen- gör mig verkligen illa, förstår att du är ledsen över det här. ;(

Hemskt tråkigt också att läsa att du känner dig ensam.
Jag är nog en sån där typ som du beskriver som kan vara ensam- och det stör mig inte. Jag tycker till o med om ensamheten:

"Jag trivs bäst i fred o frihet- för både kropp o själ. Ingen kommer i min närhet- som stänger in o stjäl."/ Lundell

Fast jag är å andra sidan sällan ensam pga mina barn o mitt jobb, jag har gott om goda vänner med, så det är nog därför det är så härligt för min del- när det väl händer att man bara får stillhet o lite ro.

Ha en skön kväll, Mia!

 
Annie

Annie

5 augusti 2015 16:12

Sv: Ja det är så hemskt! minns just detta fall väldigt väl :/
Skäms över det dåliga rättssystemet i detta land :/ ..

Hoppas det är bra med dig? :)

Kramar

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Beatrice F Wik

6 augusti 2015 22:48

Allt är bra Annie! =)

Kram kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Beatrice F Wik - 16 oktober 2015 21:15

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

Av Beatrice F Wik - 10 oktober 2015 22:15

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

Av Beatrice F Wik - 30 september 2015 16:45


  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

Av Beatrice F Wik - 19 september 2015 23:45

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

Av Beatrice F Wik - 19 september 2015 23:00

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...

Presentation


-beabloggar-
Av Beatrice F Wik

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Annat språk


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se