Idag har mina barn varit hos Gittis & Calle, vilket innebar att jag fick en slappardag (föga social gentemot min man :( , men han är karl nog att klara sig själv då och då...)

Slappardag för mig blev en äkta egodag i sängen. Med tidningar och katter. Myyysigt, men "fult". Att bara slappa i sängen en hel dag tycker nog inte gamle Luther om. Måste tyvärr bjuda på det.

Framåt kvällskvisten tog jag mig en tur till affären. Lustigt... Min del av stan var i princip död ikväll. Mötte en enda bil på kanske en mil t o r och ett par fotgängare.

Vad gör folk en dag som denna?

Kanske fler än jag som trotsar Luther och bara degar i sina soffor och sängar?!

Fy tusan, säger jag bara (igen!!!) vad kallt det är!!!

Förvisso gav mig kylan någonting positivt när jag var ute på min vanliga motionsrunda... Har en runda som jag brukar promenera om kvällarna, som vanligtvis tar ca en timme och idag kan jag säga att jag småsprang på 45 minuter! Var livrädd att jag skulle/skall ( !!!;( ) dra på mig urinvägsinfektion, hade nämligen inga långkalsingar på mig...

 Så jag gick skitsnabbt, för att hålla värmen uppe.

Jag tycker inte om att springa, har aldrig gjort det. Tyvärr. Det tycks ju var ett mycket bra sätt att motionera; man kommer ut i naturen, och det är mera effektivt än att gå (på så vis att slingan går snabbare; antar förvisso att man förbrukar samma mängd energi, om man går samma slinga på längre tid???)

Gammal naturvetare jag är sedan gymnasietiden (dock ändrade jag min bana med åren, men sina teorier kan man ju behålla ändå...) verifierar jag mitt antagande med en liten fysisk formel:

Inom fysiken är effekt mängden arbete uträttat per tidsenhet. Detta är ekvivalent med förändringshastigheten av energi eller arbete i ett system och definieras genom

där

• P är effekt
• E är energi eller arbete
• t är tid

... Vet dock inte om motion och effekt är direkt översättbart. Frågade just min man, som sitter bredvid mig i soffan och som undervisar i naturvetenskapliga ämnen om jag det kan ligga någonting i min teori. Han säger "nej."

Nåväl, fundera kan man ju alltid.

I vilket fall som helst... Har verkligen försökt att tycka om att springa. Du måste bekämpa det första motståndet, säger de erfarna. Sedan blir det ett behov som du kommer att längta efter.

Höll på en halv sommar med att försöka bekämpa detta motstånd. Lyckades inte det minsta. Det var lika jobbigt varenda gång;(

Till slut insåg jag att raska promenader passar mig bättre. Om nu min fysiska formel om effekt, tid och arbete är översättbar på motion eller inte, får bli en sekundär fråga. Jag tycker inte om att springa, men är oändligt förtjust i mina långa och raska promenader. Många gånger dygnets bästa stund. Så jag får väl vara nöjd över det.

Sov Gott i natt!

Kliver ur min egoistsika lilla jullovsbubbla för en stund; öppnar mig för världen. Skummar igenom "det senaste":

Treåring innebränd hos sina farföräldrar (Hur i hela fridens namn överlever omgivningen en sådan outsäglig smärta?!)

Ett otal trafikolyckor i södra Sverige. Var ute och körde en sväng igår kväll, och jag får väl hålla med om att det var rysligt. Svinhalt.

Svarta nyheter, svarta, svarta...

Lite glättigare:

Någon såg tillbaka på 00-talet, analyserade småbarnsföräldrarnas situation. I början av 00-talet var lattemammorna ett himla modernt begrepp; antar att jag hör till dessa, då mina barn var små under den tiden.

(Numera, utan att jag själv hunnit fatta det, är lattemamman förlegad och omodern).

 Nu gäller helt andra saker för småbarnsföräldrarna; utbudet är uppenbarligen oändligt med babybio, mamma-barn-yoga och jag vet inte allt :=)

Minns att gränssättning blev ett honnörsord (och curlingförälder ett skällsord) i småbarnskretsar och på de förskolor mina barn gick. Också inom pedagogiken för äldre barn/ungdomar (pluggade i mitten av 90-talet) blev ju detta superstort.

Var detta en följd, månntro, av att vi som fostrades under det fria 70-talet ynglade av oss under denna period? En motreaktion? Eller vad är det som gör att vissa fostringsbegrepp blir stora och fruktansvärt inne under en viss period?

För att sedan övergå i någonting annat stort och fruktansvärt inne?

Nu mera hör man inte talas om gränssättning i lika hög utsträckning, vill jag nog påstå. Diskuterade frågan med en förskollärare för en tid sedan, och som jag förstått det verkar utjämnade könsroller vara det som det jobbas allra hårdast med nu. Min bekanta berättade vidare, med ett léende på läpparna, att det närmast betraktas som "fult" att köpa någonting prinsessigt och rosa till sin lilla dotter... "Skall man följa trenden bör man helst ge henne en verktygslåda..."

Visst ligger det mycket i allt detta, men man kanske bör använda sitt egna sunda förnuft ibland också.

Allt går i trender, i en förhoppningsvis ständigt uppåtlutande spiral. Men att alltid ordagrannt läsa instuktionsboken kan nog bli en smula fånigt...

Eller?

Gjorde ett personlighetstest på din blogg, Tina!

Vad väl det stämde!!!

Här är mina resultat: (Sådan är jag i min karaktär utifrån ett sk personlighetstest...)

Din personlighetstyp:

Populär och känslig, med enastående social kompetens. Utåtriktad och empatisk. Uppriktig och ärlig i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensam. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrik i att hantera relationsproblem och att leda debatter.

Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Lärare, konsult, psykolog, socialarbetare, personalvetare, präst, affärsbiträde, säljare, HR-personal, direktör, eventkoordinatorer, politiker, diplomat, skribent, skådespelare, designer, hemmafru/hemmaman, musiker.

Analys:

Tyckte att det stämde skitbra, som sagt. Min sociala kompetens är nog min allra starkaste sida. Den är högt mera utvecklad än min logiska/intellektuella. Mänskliga relationer, känslor... betyder det mesta för mig.

 Utåtriktad och empatisk, joo, det är jag definitivt, tidsoptimist, ogillar objektivitet och fyrkanter...

En sak stämde dock inte in på mig: det där med att jag inte gärna vill vara ensam. Jag är lite av en tjuren Ferdinand: Trivs jättebra när jag får sitta för mig själv och bara LUKTA PÅ BLOMMORNA...

Kan nog inte heller påstå att jag är så utomordentligt duktig på att hantera relationsproblem. I alla fall inte mina egna, möjligtvis andras... :=)

Yrket som först kom upp på min personlighetstyp stämmer naturligtvis också. Jobbar som lärare.

 Psykolog, socialarbete, skribent (det är jag på fritiden) musiker och skådespelare är definitivt yrken som intresserat mig om jag nu inte haft det yrke jag redan har. (Åååå, det finns så mycket jag skulle vilja göra i livet;) !!!

 Politiker.. hm, har sedan en kort tid genom en god vän börjat engagera mig i närpolitik. Förvisso har jag lite svårt att se mig själv som heltidspolitiker... ;)

Spännande, min vän!!!

Se inlägg nedan; Nu blev det rätt proportioner på bilden. Vred den 180 grader, det är alltså så man skall göra om man vill ändra från liggande till stående läge och vice versa...

Sitter och mixtrar lite med mina fotografier. Den övre av bilderna nedan, var tidigare lagd 90 grader snett, den var alltså liggande.

Ändrade detta, lyckades vrida rätt den. Problemet är bara att nu blev den utdragen på bredden, så den ser jättekonstig ut...

Min pappa, som i verkligheten är jättesmal, blev plötsligt bred på fotografiet...???

Varför bidde det på detta viset?

Fortsätter med min "hobby", som jag saknat så när kameran varit trasig.

Men nu har vi åter en liten fin kamera på plats... Har fotograferat som galningar, både Elinor och jag. Det är ju så roligt med fotografier!

Mina stackars släktingar har fått modella utan dess like på vår släktmiddag!

 Bilden ovan är lite kul!

Skulle egentligen fotografera Morfars och Gull-Britts fina gran (med två toppar!!!)

Men poff!!! Innan jag hunnit ta den hade två snygga killar hunnit placera sig på bilden!

Min pappa och min son;)

Frågan är hur jag vänder bilden rätt på bloggen???

  Här är min lilla moster & jag.

Vackert med snö, eller hur? Ska faktiskt ta mig en liten promenad i kylan nu. Kan behöva det efter all julmat!!!

Fortsätter Ditt julfirande också idag?

Det gör mitt. I eftermiddag skall vi återigen träffa släktingar, hos min Far och Styvmor. Mera julmat...

Jag tycker om att ha kylen full med rester från julbordet. Då slipper lilla latmasken laga mat. Bara att ta fram om värma. Fast nog blir det väl lite jobbigt när man ställer fram denna tunga mat den fjärde dagen, typ?!

Då längtar man snarast efter en fräsch grönsallad.

Vet Du att skogens alla troll kommer fram på juldagskvällen? ;)

När min son och jag var ute och promenerade en juldagskväll för några år sedan, han var inte alls gammal, såg vi plötligt ett gäng ficklampor som lyste i skogen en bit bort. Jag fabulerade ihop en historia för min son om att just på juldagskvällen kommer alla troll fram ur de djupa skogarna, för att titta till människorna.

Och detta minns han än idag, han pratade om dessa juldagstroll för bågra dagar sedan. Lite roligt.

Så nu vet Du det: På juldagskvällen kommer skogens alla troll fram för att titta till mänskligheten.

Har förresten bestämt mig för att avvakta lite med Facebook.

 Min gode vän Muppen häll på att skratta ihjäl sig när jag berättade att jag tänkt gå med i Facebook, han tyckte att Facebook var omoget;)

Till viss del, kan det väl vara en smula tonårsvarning, det måste jag faktiskt hålla med dig om, Muppen. (Å andra sidan kan jag vara en fruktansvärt tramsig och barnslig kvinna, så ibland har jag nog själv problem med att förstå att jag fortfarande inte är tonåring!!!)  ;=)

Men Facebook tycks ju också vara ett alldeles utmärkt redskap att hålla kontakt med nära och kära som befinner sig långt bort, rent geografiskt. Dessutom berättade Tina, att hon fått flera underbara vänner tack vare Facebook. Och det låter ju föga dumt.

Har dock, som sagt, beslutat mig för att avvakta lite med denna grej. Har tills vidare lilla Bloggen att skriva på, den får än så länge tillfredsställa mitt skrivarbehov. Men jag lovar, att om/när jag bestämmer mig för att gå med, kommer jag genast skicka vänskapsförfrågningar både till dig, Tina och dig, Viveka!!!